Löpning Övrigt 25 inlägg 7172 visningar

Hur ofta snubblar ni omkull?

Kurre Bussman
1956 • Karis
#1
12 oktober 2015 - 12:24
1 Gilla
Själv har jag under min 2½ år korta löparkarriär snubblat omkull två gånger på totalt 2443 km = 0,82 ggr/100 mil.
Vet inte utan jämförelse om det är litet eller mycket men antar att det är mycket!
Nämnas kan att båda gångerna har skett under tävling, vilket under tävlingssammanhang ger 7,41 ggr/100 mil !!
< < < 1 2 > > >
Christian Larsson
1975 • Kållered
#2
12 oktober 2015 kl 12:30
Gilla
Vet inte..ser inte det som intressant?!
1978 • Mjäla
#3
12 oktober 2015 kl 12:41
Gilla
Beror väl på lite på vilket underlag du springer på. Jag har aldrig snubblat på asfalt, däremot på stig. Ramlade 3 ggr på tre veckor i augusti tex. Två på träning och en gång på tävling. Skrubbsår på knän och händer som följd men det är bara att kliva upp och köra vidare. Lite blodvite har ingen dött av... eller!? :)
Mikael Eriksson
1974 • Märsta
#4
12 oktober 2015 kl 12:44
Gilla
Har sprungit terrängultror med mer rötter än vanligt underlag, har bara ramlat 1 gång och då var det på plan asfalt :)
Bo Engwall
1955 • Uppsala
#5
12 oktober 2015 kl 13:49 Redigerad 12 oktober 2015 kl 13:50
Gilla
Ca 4 ggr under totalt ca 222 000 km, dock har dessa snubbelfall (alla asfalt) uppkommit under enbart de senaste 15 åren tror jag och representerar därför bara en liten del av totala km-talet under över 41 års löpträning.
1983 • Ytterby
#6
12 oktober 2015 kl 13:54 Redigerad 12 oktober 2015 kl 13:53
Gilla
Jag håller med Kurt. Ca 1 ggr / 100 mil.
Blir lika förvånad varje gång :)
1969 • Stockholm
#7
12 oktober 2015 kl 14:28
2 Gilla
Har snubblat två gånger under 10 år. Ena gången var när jag sprang Ursvik Extreme och andra under årets Axa Fjällmaraton. Slutsatsen måste alltså bli att naturen är livsfarlig och bör undvikas!
1978 • Stockholm
#8
12 oktober 2015 kl 14:47
1 Gilla
0,32 ggr/100 mil.
1968 • Kållered
#9
12 oktober 2015 kl 14:49
Gilla
Små, bruna rötter i brun mark är värst. Snubblat massa gånger och omkull några gånger. :)
1984 • Stockholm
#10
12 oktober 2015 kl 16:41
Gilla
aldrig snubblat omkull på de ca 450 mil jag sprungit - varit nära på rötter en handfull ggr.

Däremot har jag halkat och drattat på ändan 2 ggr, en gång på en lövig utförslöpa och en gång på en blöt häll.

Tycker det är lite fascinerande att det inte händer oftare. inte ens is eller mörker verkar göra det särskilt riskabelt. knock on wood.
1981 • Göteborg
#11
12 oktober 2015 kl 16:46
Gilla
2ggr/300mil. Senaste gången i lördags som lämnade ett skrapsår på höften som skaver gott i byxlinningen...

Stenigt och halt underlag är lugnt, jämna och fina stigar med få stenar är det farliga, där sjunker koncentrationen.
1985 • Umeå
#12
12 oktober 2015 kl 17:53
2 Gilla
Föll i vintras när jag körde tusingar inomhus på 200 metersbana. Landade på höger arm och axel, rullade ett halvt varv och tog mig upp på fötterna direkt. Fortsatte springa och tappade ingen tid på varvet. Kände mig rätt cool då.
1965 • Täby
#13
12 oktober 2015 kl 18:36
Gilla
Kanske 3 ggr per år, och springer ca 330 mil per år. Så typ 1 gång per 100 mil. Snubbel utan blodvite räknas för övrigt inte! :-)
1965 • Täby
#14
12 oktober 2015 kl 18:37
1 Gilla
Per - rullningar där man knappt stannar upp *är* cool. Jag är inte så snabb, men har haft några sådana i lite lugnare mak. Man känner sig som en grym ninja!
Johan Johansson
1977 • Vega
#15
12 oktober 2015 kl 18:48
Gilla
#14
Eller stanna kvar i liggläge och köra klart rundan rullande som en stock. Skulle kunna bli nästa stora grej efter baklängeslöpning.
1978 • Stockholm
#16
12 oktober 2015 kl 20:13
Gilla
Så här ska en vurpa se ut (och rättas till).
https://m.youtube.com/watch?v=MkXsjfVnG0k
1964 • Stockholm
#17
12 oktober 2015 kl 20:47
Gilla
Så vitt jag kan erinra mig är följande, de gånger jag stått på öronen i samband med löpning.

Första gången jag snavade i samband med löpning var i övre tonåren. Då snavade jag över en rot i Nackareservatet.

Andra gången var högst märklig och det var 20-25 år sedan. På många broar finns det vad jag tror kallas brofogar, en glipa på 1-2 cm. Jag måste ha satt ned ena foten så att främre delen av sulan hakade i den skarven i motlutet på Västerbron vid detta tillfälle. Vådligaste vurpa jag gjort någonsin, vid löpning eller annan aktivitet. Men, jag har tagit mer skada vid ett senare tillfälle. Mer om det senare.

En gång i Midnattsloppet för 5 - 10 år sedan snavade jag på ett fartgupp i
mörkret och trängslen. Många andra har säkert stått på öronen i det loppet genom åren p.g.a djupa spår i asfalten, trottoarkanter m.m.

De gånger jag stått på öron därefter har jag snavat över stenar, som stuckit upp ur marken på grusvägar eller grusgångvägar. Regn har gjort att sten tittar upp och är man inte uppmärksam blir resultatet detsamma som om man snavar över en rot.

Enda gången det gått riktigt illa när jag trillat var i vintras på södra Gran
Canaria. Jag sprang varvet i den lilla parken intill de 4 fotbollsplanerna i
västra delen av Maspalomas. I den vurpan slog jag emot höger underarm mot en sten eller kanske betongkanten som separerade gångvägen från gräset. Det blev ett djupt jack i armen. Detta upptäckte jag först när jag duschade. Jag blev tvungen att ta mig till närmaste sjukstuga och bli sydd med 3 stygn. Varannan termin på mellanstadiet hade vi syslöjd. Så jag klarade av att ta bort stygnen på egen hand ( kanske mer korrekt arm ) när jag kommit hem.

När jag liten var jag fotbollsmålvakt. Så antingen tar jag mindre skada eller också är jag bara lite mer härdad. Då var det oftast sandplaner. Nu är konstgräs vanligt. Båda är dock mycket bättre än dåliga gräsplaner. På sådana är det stor risk för benbrott.
1971 • Nykvarn
#18
13 oktober 2015 kl 08:08
Gilla
Borträknat vurpor på isfläckar så två gånger på snart nio års löpträning. En gång på stig full med rötter och en gång damp jag rak ner i asfalten på plan cykelväg i ganska hög fart när det låg en stor ståltrådsring på asfalten som jag inte såg utan fastnade med fötterna i. Det gjorde ont, skrapmärkena tog tid att läka och det gick hål på både jacka och tights...
1965 • Kungsholmen
#19
13 oktober 2015 kl 08:17
Gilla
Jag minns bara en markkänning på mina dryga 30 år som löpare (selektivt minne kallas det :-) )
Efter 20 km med trötta ben hade någon vridit upp två gatstenar så de stack upp 4-5 cm över de andra på en dåligt upplyst gata. Den gången hann jag inte rädda situationen.

Bo Engwall
1955 • Uppsala
#20
13 oktober 2015 kl 08:20
Gilla
Jag kunde tillagt ovan att mitt senaste fall i september i år var det hittills klart värsta då jag i slutet på mitt längsta pass på flera år efter 24 km plötsligt på lite ny men ojämn skuggig asfalt hakade fast troligen med en släpande högerfot och rasade så snabbt framåt att jag inte tog i som vanligt med någon hand utan slog loss två framtänder som "dog" och därför fick rotfyllas och har nu en rätt smidig löstagbar plastskena för att tänderna ska fastna igen.

Jag höll visserligen på med mycket spontan-hockey många vintrar i ungdomen, men först nu kom alltså en typisk "forecheckingskada" eller roughing-dito...
< < < 1 2 > > >
Endast registrerade medlemmar kan posta inlägg till forumet. Registrera dig här eller logga in ovan.