Löpning • Övrigt • 50 inlägg • 7611 visningar •

Ska man sluta tävla för att man blir "gammal"?

Kjetil
Östersund
#1
•
25 januari 2022 - 14:00
Gilla
När man börjar närma sig 40 år, har barn, skall man då sluta tävla?

Har alltid tävlat i löpning i vuxen ålder och det är ju när man är skadad/sjuk man inser hur mycket man älskar att löpa och hur kul det är att delta i lopp.

Har dock på senare år fått en del kommentarer som "du ger inte upp drömmen du" eller "när ska du ge dig då". Många som man är jämnårig med har slutat att framförallt tävla för att man har barn, familj osv.

Men måste det ena utesluta det andra? Naturligtvis vill jag vara med mina barn och hänga med på deras aktiviteter och jag springer inte för att vara med på OS utan jag gör det för att det är min hobby och det som jag mår bra av.

Numera känns det som att man på nåt sätt skall ses som en tragisk figur "som inte ger upp" när man egentligen bara gör det som får en att må bra.

Någon som känner igen sig?
< < < 1 2 3 > > >
Johan Hedlund
1972 • Borlänge
#21
•
26 januari 2022 kl 10:24
4 Gilla
Precis fyllt 50 och än så länge blir jag bättre och bättre. Började springa mera regelbundet för 8 år sedan.
Nu till våren ska jag vara med på IVSM :-)
Camilla Lundberg
1973 • Borås
#22
•
26 januari 2022 kl 12:22
1 Gilla
Tävla så mycket du vill bara du har roligt. Vad är gammalt egentligen? Åldern är bara en siffra, det är en helt annan sak hur man känner sig.
Känner en man i min löparklubb som är 80 + han tävlar än, sprang ganska nyligen New York marathon. Han är nog fasen mer vältränad än vad många andra är i min ålder, han är grymt spänstig. Så man får ju bara önska att man kan hålla samma vigör om och när man når den åldern. Jag brukar skoja om och visualisera hur jag slår världsrekord på 100 m när jag blir typ 80-90 år, för det är förmodligen den enda chansen jag får. ;))

Tänk också att så länge du håller i och barnen växer upp så kanske du kan köra tävlingar ihop med dom också.

Jag skulle nog vilja påstå att problemet ligger hos den/de som tycker att du ska sluta tävla.

Go for it! :)
Olof
1974 • Stockholm
#23
•
26 januari 2022 kl 15:21
2 Gilla
"Jag tränar inte för att bli yngre, för det går inte. Jag tränar för att kunna bli äldre" brukar en arbetskamrat med några år kvar till pension säga.
Jag tycker det är ett fint förhållningssätt som jag tagit till mig av.
Men samtidigt är det viktigt för mig att min tillvaro är lustfylld. Glädje och prestation är för mig intimt förknippade med varandra, därför kommer åtminstone min resa som allt äldre att fortsätta innehålla både lopp och andra utmaningar.
Irene
1968 • Åstorp
#24
•
26 januari 2022 kl 15:49
Gilla
Varför ställer man frågan? Man bestämmer väl detta själv tillsammans med familjen? Om en tävling inte krockar med barnens aktiviteter spelar det väl ingen roll?
Hasse S
1953 • Munkedal
#25
•
26 januari 2022 kl 18:41
2 Gilla
Hej Mikael
När jag var 39 år opererade jag menisken. Innan dess hade jag inte nämnvärt känt av nån försämring, vad gäller löptider. Tyvärr var jag tvungen att reklamera min operation och gjorde en ny inom 1 år.

Lång rehab, kom inte igång med löpning förrän jag var 45 år. Och kunde jag inte komma upp i den kapacitet jag hade tidigare.

Om det nu berodde på min ålder eller att jag inte löptränat på ca 5 år, det vet jag inte. Under rehabtiden hade jag tränat styrka och kondition på motionscykel, men ingen löpträning. Kanske hade jag inte fått längre löptider om jag kunnat träna löpning under dessa ca 5 år.

Hur jag tacklade problematiken med längre löptider? Jag springer orientering och man tävlar i åldersklasser (5-årsintervall), så tävlar jag oftast med jämnåriga. Så vi sitter i samma båt, så att säga. Och i orientering tävlar man alltid på nya banor, så det finns inga rekord att slå. Utan det viktiga är upplevelsen och hur jag värderar min prestation.
Janne Lundgren
1959 • Katrineholm
#26
•
26 januari 2022 kl 20:43
15 Gilla
Jag är snart 63 och började träna/springa som 55 åring.
2019 när jag var 60 år sprang jag milen på 40,28 (stadslopp)och Marathon på 3,23,59 inga fantomtider men jag tävlar mot andra i min åldersklass och då är det ganska ok.
Skulle sprungit SM på dom distanserna 2020 men corona satte stopp.
Du har många år kvar om viljan finns.
Göran Persson
1966 • Ystad
#27
•
26 januari 2022 kl 21:00
1 Gilla
Jättebra du ger mej hopp som 55 åring
Mikael Lipschütz
1974 • Mölndal
#28
•
26 januari 2022 kl 21:08
1 Gilla
Fanrastiska tider Janne! 👊
Torbjörn Westman
1961 • Oskarshamn
#29
•
26 januari 2022 kl 21:53
1 Gilla
Jag håller med Mikael. Mycket imponerande tider!
Henrik Egerbo
1980 • Växjö
#30
•
26 januari 2022 kl 21:55
3 Gilla
Det är bara folket i din omgivning som börjar bli gamla och bittra. Det svider i deras eget självförtroende när du håller dig i form. Nu när man ”blivit vuxen” är det extra viktigt att träna så man håller sig frisk länge.

Tävlingarna tycker jag behöver man för motivationen och lite nya upplevelser.

Kör på!!! :)
Peter Gröndahl
1978 • Stockholm
#31
•
27 januari 2022 kl 09:19
2 Gilla
Noterar ingen att ts sätter tävlandet i motsatsförhållande till att spendera tid med sina barn?
Mikael Lipschütz
1974 • Mölndal
#32
•
27 januari 2022 kl 09:22
2 Gilla
Kan väl svara att jag började träna mer och ganska mycket mer när barnen kom. Dessutom kom de ganska tätt men det hindrade inte mig. Men vem vet vad fan det blir av barnen när de inser att jag tränat istället :)
Kjetil
Östersund
#33
•
27 januari 2022 kl 10:25
2 Gilla
Det ena behöver som sagt inte utesluta det andra... Självklart vill jag inte att min träning/tävling skall gå ut över min relation med min familj och barn. Försöker så långt det är möjligt träna tidiga morgnar, lunch, kvällar etc för att få med barnen efter förskola/skola.

Men ibland känns det som jämnåriga som tidigare varit aktiva "lägger av" för att det är det man förväntas göra när man blir äldre och skaffar familj. Jag personligen känner dock att löpningen kanske betyder än mer nu än innan man hade barn. Det är mitt intresse och det som jag gör för mig själv.

Tror iaf jag skulle tappa bort mig själv om jag skulle sluta med mitt största intresse.
Peter Gröndahl
1978 • Stockholm
#34
•
27 januari 2022 kl 10:31
1 Gilla
Då är det ju bara att köra. Vi är många som tränar tidiga morgnar & sena kvällar för att få träningen att passa in i familjelivet.
Mikael S
1960 • Sundbyberg
#35
•
27 januari 2022 kl 11:15
4 Gilla
Jag började springa på allvar när jag fyllde 40, innan dess hade jag bara lufsat runt i skogen ibland.
“You don''t stop running because you get old, you get old because you stop running.”

? Christopher McDougall, Born to Run
Andreas Malmberg LMM
1986 • Åkarp
#36
•
27 januari 2022 kl 19:40
5 Gilla
Håller med Monica helt och hållet kring definitionen av att tävla. Jag blir 36 i år och är LÅNGT ifrån elit på något sätt, men jag älskar att springa lopp. Att utmana mig själv tillsammans med andra och ge mig själv tillåtelse att ta ut det där lilla extra som jag inte tycker att man alltid bör göra när man tränar.

Adrelaninkicken på startlinjen, glädjen vid målgången, tjatet med kompisarna om känslan i kroppen vid någon specifik passage eller väderförhållandena.

Jag älskar verkligen att springa, men tycker det är svårt att hitta den riktiga glädjen och motivationen om jag inte har nästa utmaning (lopp) inplanerat.

Jag tycker att det bara är att köra på - och njuta vidare av löpningen =)
Rikard Liljenskog
1978 • Göteborg
#37
•
28 januari 2022 kl 08:48
2 Gilla
Hej!
Jag tänker att det är när man träffar andra löpare som man känner att nej - jag är alls ingen tragisk figur - och om jag skulle vara det så är jag åtminstone i väldigt gott sällskap. Själv så känner jag en stor samhörighet med andra löpare när man står där i startfållan. Alla löpare förstår att bakom varje lopp så finns det (förhoppningsvis) många timmar av envetet malande på löpband, längs grusvägar eller motionsspår. Och att "inte ge upp drömmen" låter ganska härligt tycker jag - för egen del är drömmen att träna så att jag mår bra och förhoppningsvis därigenom vara en både trevligare partner, förälder och vän.
Patrik Lindegårdh
1979 • göteborg
#38
•
28 januari 2022 kl 13:42
7 Gilla
Tror det handlar om avundsjuka och att man inte följer den klassiska vägen. Jag tränar mycket med 3 barn och får ofta frågan hur man hinner. Dom flesta skulle kunna träna mycket mer men det är ett val man gör. Sen har både jag och min fru flexibla arbeten vilket underlättare men givetvis "offrar" man ibland tid som man kunde spenderat hemma. Träningen gör mig dock samtidigt till en bättre och mer harmoniserad far så tiden man spenderar tillsammans blir av högre kvalitet.
Ove Grönberg
1941 • Enskede
#39
•
28 januari 2022 kl 18:14
6 Gilla
Hej Kjetil fortsätt att springa och tävla. Det tråkigaste som finns är när man är skadad eller sjuk och inte kan att springa. Nu när jag lite äldre tar jag nog lite lite lugnare och tränar mer allsidigt. Det blir inte så många mil men kroppen mår bra. För att hålla mig motiverad brukar jag anmäla mig till några tävlingar om året det sporrar mig och så får jag träffa så många trevliga löpare
Tack vare löpningen mår jag bättre än många av mina jämnåriga.
Tommy Carlsson
1967 • Trollhättan
#40
•
29 januari 2022 kl 15:06
7 Gilla
Absolut inte! Jag började springa 47 år ung - för knappt 8 år sen 😍
Har visserligen "snöat" in på längre ultralopp men förbättrar mig fortfarande, sakta men säkert, även på sprintdistanser som maraton o dyl vilket trots allt verkar vara parametrar som man bedöms på 😉
< < < 1 2 3 > > >
Endast registrerade medlemmar kan posta inlägg till forumet. Registrera dig här eller logga in ovan.