Löpning • Övrigt • 18 inlägg • 4080 visningar •

RIP. Emilia Brangefält död – 21 år gammal

Acke5
1959 • Göteborg
#1
•
23 november 2023 - 16:25
1 Gilla
Verkligen sorglig när unga människor inte orkar längre! Löparsverige har dessutom tappat en talang.

"Löpartalangen från Västerås blev 21 år gammal.
– Det är så djupt tragiskt. Jag har svårt att finna ord, säger förbundskapten Kajsa Bergqvist.

Emilia Brangefält från Västerås har under de senaste åren tagit löparvärlden med storm och slagit sig in bland de absolut bästa när det kommer till terränglöpning, trots sin ringa ålder.

I november i fjol visade hon prov på sin talang genom att, 20 år gammal, ta ett brons under trail-VM i Thailand – vilket var hennes första internationella tävling.

– Jag tävlade mot världens bästa och visade att jag har där och göra, sa Emilia Brangefält till SVT.

Samma år tog hon även ett SM-guld och i år fortsatte hon på den inslagna vägen genom att bli femma under VM i Innsbruck.

Nu kommer det tragiska beskedet att Emilia Brangefält har dött, blott 21 år gammal.

I hennes klubb, Västerås Friidrott, råder det sorg och förstämning.

”Det är med stor sorg vi nåtts av det tragiska beskedet att Emilia Brangefält avlidit. Hon avslutade sitt liv efter att ha mått dåligt under en tid”, skriver man i ett uttalande.

Kajsa Bergqvist: ”Det är så djupt tragiskt”
Även svenska friidrottsförbundet har gått ut med det beskedet om Emilia Brangefälts bortgång.

– Det är så djupt tragiskt. Jag har svårt att finna ord, säger förbundskapten Kajsa Bergqvist på förbundets hemsida.

Hon fortsätter:

– Jag kände inte Emilia personligen men har förstått att hon var en väldigt fin människa, en framåt, härlig, begåvad tjej med hela livet framför sig. Å Svensk Friidrotts vägnar skickar jag mina allra varmaste tankar till Emilias närmast sörjande."
Martin
1975 • Klågerup
#2
•
23 november 2023 kl 23:43
Gilla
Otroligt sorgligt.
https://runnersworld.se/emilia-brangefalt-en-livsgnista-som-slocknat/
Marcus
1991 • Norrköping
#3
•
24 november 2023 kl 08:55
2 Gilla
Det är så bottenlöst mörkt. Jag minns att jag reagerade på namnet, var det inte den där tjejen som jag alldeles nyligen lyssnade på i ett poddavsnitt? Jo, det var det. Bara några månader tidigare var hon en urkraft som kunde susa upp och ned för berg. Nu mådde hon så pass dåligt att hon inte såg någon annan utväg än att avsluta sitt liv. Det är svårt att ta in.
Hobbylöparn
Östermalms IP
#4
•
24 november 2023 kl 09:12
1 Gilla
Otroligt sorgligt. Om det stämmer som Runners World skriver att hon skickades hem från psykiatrin pga resursbrist är det ett misslyckande för Sverige som välfärdsstat.

“Ni som känner min syster vet att hon är otroligt ambitiös, envis, glad och framför allt stark. Men stark behöver också hjälp. Den 12 nov 2023 stack du ut din hand till den psykiatriska vården. En hand för att en dag kanske bli bättre. En hand för att en dag återvända till din sport. En hand om att en dag finna lycka. Men det var ingen som tog din hand. Istället fick du skriva ut dig själv på grund av bristen av personal och åka hem. Åka hem med en tom hand full av ångest, oro och jobbiga tankar.”
Emil
1987 • Luleå
#5
•
24 november 2023 kl 09:45
Gilla

Så hemskt med psykisk ohälsa. Om det var så att hon dragit på sig en kronisk sjukdom(POTS) eller liknande som påverkade hennes liv så pass så kan jag bara tänka mig tankegångarna. Så mörkt.
Sedan antar jag att inte fokuset på prestation gör saken bättre. Ett misslyckande av vården med alldeles för få resurser.
Anonymiserad
2006 • Alingsås
#6
•
24 november 2023 kl 09:59 Redigerad 24 november 2023 kl 10:03
Gilla
Kunde skriva mer om detta ämne men låter bli. Jag vet inte så mycket om vad som ligger bakom.

Via i frid Emilia.
Staffan Dahlgren
1971 • Nykvarn
#7
•
24 november 2023 kl 10:26
8 Gilla
Det är så fruktansvärt sorgligt och jag har påverkats starkt av det sedan jag jag läste det. Jag hade förmånen att få träffa henne vid ett par tillfällen, bl a i fjol på Stockholm Stadion när vi sprang samma lopp på bana och pratade en hel del före och efter. Hon var en så glad och positiv person som spred en härlig energi omkring sig.
Kyogre
1966 • Trångsund
#8
•
25 november 2023 kl 22:37
4 Gilla
Oerhört tragiskt. Blir verkligen illa berörd av detta. Konditionsidrott på elitnivå är en balansgång på en knivsegg. Det är lätt att gå över gränsen till överträning, utbrändhet och depression. Det är många som råkar ut för detta, men väldigt få som berättar. Jenny Rissveds är ett av undantagen som berättat om sin mörka tid.
Man hade ju önskat att det fanns ledare som kunde hjälpa en superambitiös 21-årig att hitta balansen mellan träning och vila. Även i små uddasporter som trail. ;(
PK Svensson
Stockholm
#9
•
26 november 2023 kl 08:49 Redigerad 26 november 2023 kl 08:50
8 Gilla
Hon skickades inte hem, hon skrev ut sig själv.
Milsvid skillnad.
Utan att veta några detaljer i det specifika fallet (och om jag hade, kunde jag inte delge dom).
-Det är väldigt vanligt att psykiskt sjuka är utan sjukdomsinsikt.
-Anhöriga/vänner hjälper/övertalar dom att söka kontakt med vården.
-När anhörig/vän lämnar, anser patienten sig inte få lämplig vård/inte vara sjuk och skriver ut sig själv.
Så varför tvångsvårdas inte patienter som kan misstänkas skada sig själv?
I Sverige är vi väldigt restriktiva med tvångsvård.
Varför?
För att skydda patienter.
(Dom som inte ser faran med inlåsning utan en rättvis rättegång behöver inte svara)
Staffan Dahlgren
1971 • Nykvarn
#10
•
28 november 2023 kl 10:00
6 Gilla
Precis vi vet för lite men på broderns inlägg låter det snarare som hon inte ens blev inskriven/mottagen p g a personalbrist utan helt enkelt fick lämna och åka hem. Milsvid skillnad mot att vara inlagd och skriva ut sig själv p g a bristande sjukdomsinsikt. Tycker ditt inlägg är en aning respektlöst, självklart finns det psykiatriska sjukdomar där patienter saknar sjukdomsinsikt. Djup depression är dock inte ett av dem.
Anonymiserad
2006 • Alingsås
#11
•
28 november 2023 kl 10:25
Gilla
Lyssna på senaste Ultra aktuellt så har ni chansen att förstå bättre. Men jag förstod inte riktigt när de nämnde att kroppen bromsade henne och om det var sjukdom eller överträning?
Staffan Dahlgren
1971 • Nykvarn
#12
•
28 november 2023 kl 11:52
2 Gilla
Nu har jag inte lyssnat på podden och det blir spekulativt men det hon själv skrev på sitt eget Instagram i sitt sista inlägg, att det blivit omöjligt att träna eller ens leva normalt eftersom pulsen ökar till 120-150 slag bara av att resa sig från liggande still stående, talar starkt för något som kallas POTS vilket är en störning i det autonoma nervsystemet där hjärtat/cirkulationen inte klarar att anpassa sig till stående från liggande med dramatisk ökning av hjärtfrekvensen som följd. Att träna i det tillståndet är inte att tänka på.
https://www.internetmedicin.se/behandlingsoversikter/kardiologi/posturalt-ortostatiskt-takykardisyndrom-pots/


POTS finns beskrivet som en del av symptomen efter Post-Covid
https://www.lu.se/artikel/fallstudie-belyser-pots-vid-langtidscovid

Som sagt, jag vet inte mer men är det så så har inte bara den psykiatriska vården svikit Emilia, den vanliga vården har också misslyckats med att slussa henne rätt, trots de 20-tal besök som hon själv beskriver.
Mikael Fågelborg
1978 • Hässleholm
#13
•
28 november 2023 kl 13:33
4 Gilla
Jag håller helt med!

Nyckelordet här är att sträcka ut en hand och inte få den besvarad. Den har jag själv fått uppleva, kan skriva rätt mycket om bristen på hjälp trots att tester jag gjorde, tankar och känslor jag gav uttryck för inte gav något gensvar alls. Dagen innan jag till slut akut blev inlagd satt jag och gav uttryck för det totala mörker jag kämpade med men nej någon hjälp fick jag ändå inte.

Och jag och Emilia är inte på något sätt unika i detta, jag vet inte hur många liknande fruktansvärda livsöden jag fått ta del av. Ställer man sig ändå frågande till vad jag skriver här så kan man ju gå in på WHO och förkovra sig där.

Den psykiatriska vården måste förändras, det låter så fint när man i diverse kampanjer uttalar sig om att person X ska be om hjälp därför att det finns att få. Nej så är det alltför oftast inte, det är dagens krassa sanning.
Staffan Dahlgren
1971 • Nykvarn
#14
•
28 november 2023 kl 13:44
2 Gilla
Tråkigt att läsa om dina erfarenheter Mikael men skönt att det verkar ligga bakom dig nu!

Ja, varje gång en ung människa går bort i suicid höjs röster för att nu måste något "hända" men väldigt lite verkar hända. Världen verkar helt galen med krig, konflikter och klimatkatastrof och många verkar må allt sämre, inte minst ungdomar men vad görs? Vad kan vara viktigare än hur våra unga mår? Vad får det psykiska lidandet kosta? Vi kan minsann investera i säkrare vägar för att förhindra dödsfall i trafiken, varför kan inte en massiv politisk satsning göras på den psykiatriska vården och ungas välmående?
Mikael Fågelborg
1978 • Hässleholm
#15
•
28 november 2023 kl 13:59
6 Gilla
Tror aldrig att man kan lägga något så pass traumatiskt bakom sig, jag kommer aldrig att bli personen jag var innan jag insjuknade, men tiden och vad man gör med den gör såklart att distansen till det onda förhoppningsvis ökar.

Precis så är det! Vi måste börja ta detta på allvar, inte avfärda det som en inbillning en påhittad upplevelse av individen, våga ta pratet, att våga fråga och ta diskussionen även om svaret på frågan kanske inte är det vi förväntar oss. Det är tystnaden som dödar. Inte samtalet.
RunnerSthlm
1970 • Stockholm
#16
•
28 november 2023 kl 15:14
1 Gilla
Usch, ja, verkligen en helt exceptionellt tragisk historia, svårt att inte bli rörd. Hon finns ju lite överallt på nätet i artiklar samt social media. Sveriges bästa traillöperska redan som 20 åring? Forsberg och company hade inte en chans, har Sverige överhuvudtaget haft en liknande talang inom långdistanslöpning bland tjejer/kvinnor någonsin?

Dumt att spekulera om orsak men verkar varit en kombination av fysisk och psykisk problematik. I vissa fall kan det ena leda till det andra.

Uppföljningen är däremot otroligt viktig för att åtminstone försöka undvika att inte något liknande sker igen. Man hoppas det följs upp djupt både inom sjukvården, förbundet samt på klubbnivå.
Mikael Lipschütz
1974 • Mölndal
#17
•
28 november 2023 kl 16:27 Redigerad 28 november 2023 kl 20:55
6 Gilla
Instämmer. Jag har på väldigt nära håll sett hur psykisk ohälsa påverkar en ung människa. Jag var medberoende under många år. Det påverkar mig än idag. Som Fågelberg skriver är det inget som försvinner eller som man kan lägfa bakom sig. Varken för den drabbade personen eller för de närmaste.

Min erfarenhet var att vården fanns där när vi var i kontakt med den. Men alla öden är olika. Psyskisk ohälsa berör mig på djupet då jag sett hur ångest och depression kan äta sig på djupet.

Vila i frid
RunnerSthlm
1970 • Stockholm
#18
•
30 november 2023 kl 08:59 Redigerad 30 november 2023 kl 15:20
Gilla
felpost
Endast registrerade medlemmar kan posta inlägg till forumet. Registrera dig här eller logga in ovan.