3 juni 2018 kl 08:58
Redigerad 3 juni 2018 kl 08:59
Intressant upplevelse detta Marathon.
Fick ordentlig kramp i ena vaden vid ca 18 km typ.
Aldrig hänt tidigare på ett Marathon. Kunde inte springa och insåg efter många försök till lätt jogg att jag måste bryta.. Mycket hände i huvudet vid detta skede. I min värd finns det liksom inte att ge upp. Men vid varje försök till att jogga lätt högg det till i vaden direkt och smärtan var inte att leka med.
Detta var ute på djurgården så ja tänkte att jag måste ta mig in till skansen/grönan och därifrån kan man gå till stadion iaf. Vid typ 24 km, precis innan skansen fick vi saltgurka och efter det verkade det som att smärtan i vaden blev lite mindre och att jag kunde jogga lite lätt (!)
Vid typ 25 km stod familjen och jag stannade till och sa att jag nog inte kunde fortsätta pga av krampen. Det var inte populärt att höra hos familjen, så jag tänkte hur fan ska jag fixa det här.
Frågade syrran om hon hade något salt el surt att äta och vips kom ett paket sura jordgubbsmattor upp (godis). Jag drog i mig typ fem st och fortsatte försöka jogga väldigt lungt. Vid typ 29 km kände jag och vaden att jag nog kommer kunna fullfölja!, så länge jag håller vääldigt långsamt tempo.
Efter västebron där vid 35+km då var jag 99% säker på att jag kommer kunna komma i mål!
Summerat är detta det knäppaste, sjukaste och ovackraste Marathon jag gjort tillsammans med året 2012 och Sthlm, då det var 3 plusgrader, storm och ösregn.
Fruktansvärt stolt att kriga mig i mål på SOLIDA 4.14 idag!.
Detta är mitt långsammaste marathon hittills, och 50 min långsammare än mitt PB på 3.24 från Rotterdam i April tidigare i år.
Angående nya banan så tycker jag nog i överlag att det var till det positiva förutom de saker som redan tagits upp i tråden. Löjligt trångt i första 3 -5 km , kaos vid vattenstationerna, etc.