18 augusti 2012 kl 20:50
Efter att ha läst igen hela tråden så tycker jag att den här debatten behöver sammanfattas och struktureras upp.
1, Inledningsvis har vi Mona Masri och hennes provocerande artikel.
Sedan kom en mängd reaktioner, mest kritiska, där de flesta hävdade att hon hade fel samt var dåligt insatt och påläst i ämnet. Några reaktioner var rätt starka.
2, Efter det följde en diskussion här i tråden omkring huruvida det fanns någon sanning i hennes påstående. Några menade det och så blev det en del ordväxlingar av varierande nivå omkring detta.
3, Dessutom så blev det ett litet, men rätt så djärvt politisk/ideologisk sidospår som än så länge förblivit relativt okommenterat. Jag tänker på den biten när någon menade att löpning passar bättre för medelklassen som har bättre disciplin, struktur och högre ambitioner jmf, med arbetarklassen.
Vad tycker jag?
Mona Masris artikel
Om du tänker på vilken bild media förmedlar löpning idag så tycker jag att fokuset flyttats från löpningen som hälsofrämjande till löpningen som en livsstil. Och med "livsstilsbegreppet" så följer då "flashiga kläder", avancerade skor (här inkluderar jag barfota och minimalistiska) och tekniska hjälpmedel. Dessutom har de nischade "löparresorna" med träningsläger eller marathonlopp utomlands fått mer och mer utrymme upplever jag.
Att det krävs en rätt rejäl plånbok för det sistnämnda råder det inga tvivel omkring och om det är det här livsstilsbegreppet Mona Masri talar om så håller jag med henne.
Om du däremot tänker på löpningen som en hälsofrämjande motionsform så är den tillgänglig för nästintill alla, menar jag.
Alla kan få tag på ett par gympadojor och träningsbyxor. Tidsåtgången för löpträningen är ju högst individuell, men det behöver inte krävas särskilt mycket tid för att du ska uppfattas som en regelbunden joggare.
3, Löpning, passar bättre för över- och medelklassens mentalitet.
Här måste man först ställa sig frågan om det finns en specifik mentalitet som hör till över- och medelklass?
Några här i tråden antyder detta och vågar till och med på sig att beskriva den. Begrepp som mer ambitiös, bättre strukturerade, friskare, mer ansvarstagande och bättre självdisciplin har dykt upp.
På samma sätt kanske man skulle kunna spekulera i egenskaper hos arbetar-/invandrarklass. Så då vågar väl jag också. Större fysiskt rörelsebehov, mer frustration och ilska, mer vilja att bli sedd och uppmärksammad. Skulle inte dessa egenskaper också vara bra för att bli en bra löpare och klara hårda träningspass?
Jag tänker inte gå in i en diskussion omkring hur pass nära verkligheten de här påstådda egenskaperna ligger. Varken för den ena eller den andra gruppen.
Då har jag fått lämna mina tankar i det här också.
Tack!
