Löpning • Tävlingar & Motionslopp / Höga Kusten Marathon • 14 inlägg • 3827 visningar •

första maran i uppförsbacke?

Pia Wergius
1969 • Amsterdam
#1
•
5 april 2011 - 15:05
Gilla
Hitintills har jag som längst sprungit 21 km på träning och försöker nu långsamt bygga på fler km för att klara mitt första marathon i år.
Jag har inget behov av att ta mig runt på en viss tid utan vilket marathon det än blir så ligger mitt fokus på att hitta ett för mig stabilt tempo.
Inget lopp är det andra likt och jag har börjat snegla på Höga Kustens marathon för att det passar mig tidsmässigt och för att det sägs vara en underbar naturupplevelse.
Men... vad upplever man egentligen utanför den egna kroppen under sitt första marathon? Är det helt idiotiskt att ge sig på ett lopp som dessutom anses vara extra tufft när man som jag är nybörjare på maran? Kommer jag att befinna mig i en 42,2 km lång uppförsbacke?
Jonas Dartman
1967 • Linghem
#2
•
5 april 2011 kl 18:44
Gilla
Jag sprang mitt första maraton på Skövde sextimmars den tolfte mars i år. Därefter fortsatte jag nästan 14 km ytterligare. Mitt längsta pass innan detta var förra sommaren då jag en gång sprang 25 km. Annars hade jag bara något enstaka pass över 16 km-17 km. För min del handlade det om att ta det mycket lugnt. Jag började i sexminuterstempo, och höll det mer eller mindre där hela maran. Jag hade dessutom den stora turen att hitta en att springa och småprata med, hela vägen. Det gjorde att mina tankar skingrades på ett fantastiskt sätt, jag slapp fokusera på min egen trötthet.


Så här i efterhand kan jag inte säga att jag upplevde maran så förfärligt jobbig, kanske delvis för att jag inte var inställd på att springa exakt så långt, även om det var mitt mål. Min första maratontid blev knappa 4:19, något som jag är väldigt glad och stolt över. Har du bara en stark vilja klarar du det, absolut. Dessutom njuter du nog stora delar av vägen.

Lycka till!
Jonas Westberg
1983 • Umeå
#3
•
6 april 2011 kl 15:53
Gilla
Jag sprang min första mara på just Höga Kusten-banan. Om jag minns rätt så tränade jag ganska mycket distans med en hel del backar innan loppet för att vänja mig. Höga Kusten Marathon är ju en varvbana med fyra varv så man får lika mycket nedför som uppför (första kilometern på varje varv är dock bara uppför). Det är nog ganska viktigt att man även har tränat att springa utför annars får man aningen stela lår på sista varvet.

Eftersom banan är ganska tuff får man räkna med en ganska dålig tid (jämfört med en platt bana), men trots det (eller just därför) är det mitt favoritlopp under året.

Man ska inte skämmas om man väljer att gå i några uppförsbackar, det kan löna sig på sista varvet.
Pia Wergius
1969 • Amsterdam
#4
•
6 april 2011 kl 21:04
Gilla
Tack för svar!
Då gäller det alltså att träna backar, förutom distansen förstås.
Otur att Holland är så platt bara. Den enda backen jag känner till här är vid brofästet över Amstel... men skam den som ger sig. Jag skall nog hitta en kuperad terräng, om den så är anlagd.
Det sägs vara svårt att få till en bra teknik i utförsbackar. Knäna lär ju ta stryk. Någon som vet vad som är viktigt att tänka på?

Jonas Westberg
1983 • Umeå
#5
•
7 april 2011 kl 08:33
Gilla
Det här klippet kanske kan vara en början. http://beta.marathon.se/traning/szalkai-visar-backteknik-terranglopp
Karin M
1984 • Stockholm
#6
•
7 april 2011 kl 11:40
Gilla
Pia: Jag känner igen det där med platta Nederländerna! Jag började springa när jag bodde där, och enda "lutet" i hela staden var över en bro, men då snackar vi enstaka meter. Att springa milen i kuperad terräng hemma i Sverige när jag kom hem var hemskt! Trappor kanske?
Pia Wergius
1969 • Amsterdam
#7
•
7 april 2011 kl 20:33
Gilla
Jonas W: bra video med tips som verkligen går att ta till sig.

Karin: jo det lär bli en riktig utmaning för mig att just klara backarna. Här känns det ibland som om man deltar i ett avsnitt ur 'Jorden är platt som en pannkaka' . Men än så länge har jag inte stött på någon Storpotät medan jag är ute och springer : )

Jonas D: jag tror att du har en poäng med att man kan fokusera för mycket på att klara det precisa avståndet, i detta fall 42,2 km. Jag har tränat karate i många år och då gäller det att slå och sparka 'igenom' sin motståndare. Alltså komma 'förbi' motståndet man möter. Slår man 'på' sin motståndare så kommer man att bromsa sig själv.
Det kanske inte går att direkt översätta till en annan sport, men snackar man karate så handlar det om att kraften, dvs chi har en intention. Att den fortsätter oavsett vad man möter. Motståndet är ju inte bara fysiskt utan till stor den psykiskt eftersom man måste tro på sin egen styrka för att våga satsa. Jag får helt enkelt träna för att klara av 45 km, åtminstone mentalt.
Niklas Sahlstedt
1975 • Billdal
#8
•
1 maj 2011 kl 22:21
Gilla
Jag har också sneglat på denna mara eftersom jag fått första delen av säsongen spolierad av skada. Lockar kraftigt och en god morot inför lopp utomlands i höst. Någon som vet hur man lättast tar sig dit från Göteborg?
Olof Reimer
1959 • Saltsjö-Boo
#9
•
2 maj 2011 kl 00:12
Gilla
När det gäller kuperad naturskön bana är ju också Båstad marathon (2/7) ett intressant alternativ. Fördelen med denna bana är att den går i ett varv jämfört med Höga kustens 4 varv. Nivåskillnaden på banan är 100 meter jämfört med 60 m på Höga kusten. Vilken som är värst vad gäller sammanlagd stigning vet jag dock inte...
Stefan Manning
1956 • PARTILLE
#10
•
2 maj 2011 kl 23:22
Gilla
De första 6 km i Båstad stiger till knapp 100 m höjd. Sedan är man uppe på Bjärehalvön kutar. Då är det lite mer böljande landskap. Det finns en två längre stigningar till i mitten av banan. Däremot är avslutningen snäll med klar defileringsvarning. Precis som i Athen :-) Men det är en vacker bana :-) http://www.bastad-marathon.se/BastadMarathon/Banan.html
Höga kusten skulle man kanske sätta upp på to-do-listan också :-)
Niklas Johansson
1973 • Sävedalen
#11
•
3 maj 2011 kl 09:39
Gilla
Hmm, Stefan tycker mig känna igen löparen längst till vänster på anmälningssidan: http://www.bastad-marathon.se/BastadMarathon/Anmalan.html :-)
Stefan Manning
1956 • PARTILLE
#12
•
3 maj 2011 kl 09:55 Redigerad 3 maj 2011 kl 09:55
Gilla
Fångad i flykten så att säga. Fast nu är det inga större problem att fånga mig i farten. Men det är inte varje dag man får vara affischgosse :-)
Edit: Då vet Du vart jag fått min lilla avatarbild ifrån :-)
Erik "Tricky" Fries
1961 • Göteborg
Administratör
#13
•
3 maj 2011 kl 10:14
Gilla
Båstad verkar vara en farlig mara. Lokaltidningen Båstad skrev om förra årets upplaga "Av 57 anmälda dör 47". Vågar man anmäla sig med de oddsen?
http://bastad.lokaltidningen.se/bastads-forsta-mara-i-hamn-/20100708/artikler/707089993
Stefan Manning
1956 • PARTILLE
#14
•
3 maj 2011 kl 12:55
Gilla
Ja jäklar i gatan. *gravar* Då är jag en av de överlevande :-)
Anmäl Dig Du Erik, jag tror Du klarar Dig på alla de sätt.....
Endast registrerade medlemmar kan posta inlägg till forumet. Registrera dig här eller logga in ovan.