Foruminlägg av Henrik Hallberg

< < < 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 > > >
#1
•
12 januari 2008 kl 23:59
Gilla
Har du varit hos en naprapat eller sjukgymnast? Det kan vara värt besväret för att få en ordentlig diagnos och en trave goda råd, inklusive hur du ska stretcha. Problemet kan bero på flera olika saker.

En stretch som hjälpte mig med mitt löparknä är den i figur 4 i http://www.aafp.org/afp/20050415/1545.pdf . Jag körde den oftast mer framåt än, som på bilden, åt sidan. Denna gnetade jag med flera gånger om dagen, ofta utan att värma upp. Gör som EvaMarie säger och lyssna på kroppen!
#2
•
13 januari 2008 kl 12:58 Redigerad 14 januari 2008 kl 00:39
Gilla
På gluteus-fronten är det nog maximus som är huvudmisstänkt (se http://www.spinalhealth.net/inj-itb-pix.html ). Vad gäller stretchar för denna gillar jag http://www.exrx.net/Stretches/GluteusMaximus/LyingModified.html , dock får man ta i en del när man drar mot sig. Variationer är att dra knät mot bröstet eller respektive axel.

Återigen - en naprapat bör kunna ge dig besked om vad just ditt löparknä beror på.
#3
•
14 januari 2008 kl 00:17
Gilla
Jag kom nyligen hit från puls och är hemskt sugen på att haka på jogg! För egen del är jag bara positiv till gästböcker. Utan dem hade jag aldrig lärt känna de flesta av dem jag nu träffar både vid och utanför lopp. Joggpost kan för all del vara ett alternativ till gästboken, men jag tror att det öppna formatet i gästböcker sänker tröskeln för många att ta kontakt!

En gästbok höjer även värdet av löpardagboken / presentationssidan som informationskanal. Härigenom kommunicerar man löpande ("no pun intended") vad som händer i ens tillvaro och sitt (tränings-)liv i ett flervägsformat. Detta fördjupar ytliga och underhåller befintliga relationer samt utvecklar medlemmarnas nätverk. Allt detta tror jag att de flesta tycker är bra. Funktionaliteten kan byggas så att den görs frivillig för de som känner sig obekväma med den.

Den tekniska lösningen för en gästbok bör IMHO inte vara alltför krånglig att skapa. Jag föreslår att Jogg kör en testperiod på ett par, tre månader och därefter gör en utvärdering. Visar det sig sedan att Joggs medlemmar inte vill ha kvar funktionaliteten är den enkel att plocka bort. I min mening är det synd att döma ut gästböckerna utan att först prova dem.
#4
•
14 januari 2008 kl 13:21
Gilla
Trivs man med att läsa på engelska vill jag verkligen rekommendera "The Competitive Runner´s Handbook" av Bob Glover. Den finns t.ex. på Adlibris för 149:- eller Bokus för 169:-.

Boken täcker det mesta om löpning, alltifrån träningstyper och kost till skador och loppstrategi. Jag skulle nog rekommendera den till de som har ett hum om löpträning, till exempel som andrabok efter "Stora Löparboken".
#5
•
14 januari 2008 kl 20:12
Gilla
Tjusigt! Du kan säkert rensa bort en hygglig trave sekunder bara på att springa i jämnare fart. Just idag ska du inte tänka för mycket på det utan bara vara stolt!
#6
•
17 januari 2008 kl 12:24
Gilla
Gud vad trevligt att vara med i denna statistiken! :D
#7
•
19 januari 2008 kl 20:54
Gilla
Bokade precis min resa, dock först vecka 11. Det ska bli riktigt härligt att komma till solen en sväng!
#8
•
19 januari 2008 kl 23:32
Gilla
Hittills har jag bara sprungit motionsklass, delvis pga att jag inte är medlem i någon klubb. Jag har dock ett mål att någon gång hänga på frontcykeln och vinna en start, tävlingsklass eller ej. I de lopp som motionsklassen och tävlingsklassen har olika starter, t.ex. Växjöloppet, kommer jag förmodligen att fortsätta köra i motionsklassen.
#9
•
21 januari 2008 kl 14:43
Gilla
Kan du beskriva smärtan? Det där låter inte helt som det ska tycker jag.
#10
•
7 oktober 2008 kl 11:21
Gilla
@Micke: Nu tog du väl i. Med en normalportions storlek om sisådär 600 kcal tar ju en mil inte särskilt mycket mer än en portion - givetvis beroende på kroppsvikten hos den löpande.
#11
•
12 oktober 2008 kl 18:18
Gilla
Nja, det där låter inte riktigt som löparknä tycker jag. Som alltid vid besvärliga skador är det absolut bästa rådet att gå till naprapat / sjukgymnast för att få en ordentlig diagnos.
#12
•
5 november 2008 kl 21:36
Gilla
Varför inte öka farten istället? Eller springa i backar? Eller springa obanat? Eller någon annan fungerande, vida använd metod för att öka intensiteten?

Men det är klart, om man har som mål att springa tävlingar eller andra turer med vikter runt vristerna så är det givetvis en god idé att träna på det.
#13
•
18 november 2008 kl 22:36 Redigerad 18 november 2008 kl 23:01
Gilla
Lite tunt med bakgrundsinformation. Hur länge har du sprungit, hur mycket / intensivt har du sprungit senaste halvåret, eventuella skadebekymmer, vad gör du milen / 5k / whatever på idag?

Men några spontana reflektioner kan jag plita ner. I prio-ordning:

* Dina två-timmars-långpass kommer att vara nästan halva veckomängen. Med dina veckomängder och mål behöver du absolut inte fundera på pass längre än 1:30; de kilometrarna lägger du bättre på att förlänga ett annat pass. Du behöver heller inte köra dem varje vecka; krockar det inte med livet i övrigt skulle var tionde dag funka fint - 15 k någonting de flesta passen.

* 70%MHR känns väl defensivt på distanspassen. Du behöver inte vara rädd för att komma upp i 80% - variera gärna lite. Om du vill behålla ditt medelintensiva pass skulle jag köra det marafart, typ 85%.

* Jag saknar en period med VO2max-intervaller de sista veckorna. Få in ett sådant pass i veckan de fyra-fem sista veckorna (genom att byta ut något annat; företrädesvis 5)

Summa summarum: bra struktur på veckorna, men fundera gärna över innehållet enligt ovan punkter. Skriv av dig lite om din bakgrund så blir det lättare att kommentera.

Slutligen - personligen gör jag inte program så här långt i förväg. Jag delar in tiden fram till loppet i faser där jag vet vad jag ska fokusera på. Inför varje vecka gör jag en grovplanering baserat på vilken fas jag är i, vilket tillsammans med de vardagliga rutinerna kastar runt schemat per vecka. Gillar du lång framförhållning så behåll för all del detta, men var flexibel beroende på hälsa, form och andra faktorer.
#14
•
19 november 2008 kl 17:30
Gilla
Löpning vid olika intensitet ger olika effekt. Dina 1-2k-intervaller förmodar jag går i "tröskelfart", alltså c:a 10 sek / km långsammare än aktuell max milfart med 20% vila. VO2-max-intervallerna är kortare (typiskt 400-1000) med längre vila (90% av löptiden), går i ~3k-fart och tränar syreupptagningsförmågan. Läs gärna mer på http://www.mcmillanrunning.com/rununiv/training/training1.htm .

Om du inte har något historik med löpning skulle jag råda dig att börja försiktigt. HUR försiktigt beror på en sjuhelsikes massa faktorer; lyssna på kroppen och kedja inte fast dig vid ett förhandsskrivet schema. Du bör kanske initialt öka långsammare än du har planerat, vilket förskjuter hela schemat lite grand - detta för att slippa skador.

Som du skriver ser du ut att brista i uthållighet. Du bör, när du väl har kommit in i träningen, få in ett par pass i veckan över milen (inkl långpasset). Tänk också på att 55 -> 40 minuter på tjugo veckor måste anses vara en mycket aggresiv förbättring. Pressa inte sönder dig om du inte håller jämna steg med tänkt förmåga.

Mycket lycka.
#15
•
19 november 2008 kl 21:10
Gilla
Sorry, jag och min nya, "fantastiska" Mac kommer inte helt överens.

Även att gå från 50 till 40 på milen på fem månader är aggressivt. Dock har du åldern för dig och tittar man på din 2k-tid är din resa inte lika lång.

Lycka till hur som helst.
#16
•
25 november 2008 kl 11:22
Gilla
Speglar och anorexia var nog inte vad trådstartaren avsåg att diskutera. Jag tolkar frågan som "Jag satsar på löpning och vill bli av med den dö-vikt som ännu inte har släppt. Hur gör jag?". Detta är väl en väldigt relevant fråga att ställa på ett löparforum?

För egen del är spannet för normalvikt a´la BMI 15 kg. Menar panelen på fullaste allvar att man inte kan vilja justera vikten inom detta intervall utan att vara på gränsen till anorexia?

Jag ligger i mitten, men skulle gärna närma mig den nedre gränsen. Syftet är givetvis att springa fortare, få ett snärtigare steg, kunna träna fler kilometrar med mindre belastning samt möjligen bli mindre skadebenägen.

Det som talar emot att gå ner ytterligare kilon är att man under en period kommer att behöva äta mindre än man förbrukar och då öka risken för sjukdom och skador samt, med stor sannolikhet, tappa energi på träningen. Det är (IMHO) råd och erfarenheter kring detta som tråden borde handla om.
#17
•
27 november 2008 kl 13:21
Gilla
Ett par gånger i veckan, ja. Oftast sex-åtta kilometer toklugnt på morgonen för att väcka benen inför kvalité på kvällen.

En bättre början på dagen (när man väl är ute) får man leta efter.
#18
•
7 december 2008 kl 13:45
Gilla
@Sven: Och? Det är väl den bäste löparen i loppet som ska få prispengarna?

Om man nu tvunget vill gagna endast inhemska löpare så får man väl ha en separat prislista för de bästa svensk[a/o]rna.
#19
•
7 december 2008 kl 15:11
Gilla
@Corben: ... och vari ligger det förnedrande att städa? Eller var det någon annan typ av förnedring som just städare/städerskor utsätter sig för?
#20
•
7 december 2008 kl 15:53
Gilla
Sven: jag tolkade ditt inlägg som att du inte såg någon anledning att höja prispengarna eftersom de ändå (skulle) norpas av någon utifrån. Efter ditt påpekande och vid en andra genomläsning inser jag att du menade annorlunda.

Att jag reagerade beror på att jag inte ser något problem med att ett gäng kenyaner tar prispengarna när de faktiskt är bättre löpare (vilket du inte heller verkar göra). Som löpare får man antingen springa fortare, i andra lopp eller bli folkkär nog att få sponsorer om man vill dryga ut sina intäkter.

F.ö. är det trist att det inte är mer pengar i sporten så att fler kan leva och fokusera på den. Media skulle definitivt kunna hjälpa till här.
< < < 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 > > >