Efter Trans Scania 9-11/8 var det återhämtning som gällde. Det brukar ta ett tag när jag varit ute väldigt länge. Tröttheten satt i fyra-fem dar men framåt helgen piggnade jag till. Efter en vecka gick det att springa igen och redan andra veckan efter loppet var distanserna normala. Då började även träningen inför Helsingborg Marathon som gick fyra veckor efter TS.
Loppet i Helsingborg blev mitt åttonde HBGM och sjätte gången som pacer. Missade 2018+2023 pga CCC och UTMB som gick samma helg. Helsingborgsmaran är alltid jättekul att springa och att vara pacer känns som en ära. Detta var min fjärde gång med 4:45-ballong och i år sprang jag tillsammans med 2x Hanna vid namn Kronberg och Hagrenius. Vi var rekordmånga i gruppen och i mål kom 20 stycken på 4:44 nånting och nästan lika många fixade 4:43. 10-års jubilerande HBGM innebar även deltagarrekord med cirka 7000 anmälda, 1473 löpare fullföljde maran och 2440 halvmaran. Här finns resten av inlägget!
