6 april 2023 kl 11:34
Ockhams rakkninv, autopiloten och en envis man! Lördag och planen var att ta bilen ut mot Vaxholm och springa en timme i skogen, sen till Domarudden för isbad och bastu med ett avslutande fika.
Det blev lite bråttom när vi stack iväg men att sticka iväg för att springa i skogen gör jag i princip varje vecka året runt så autopiloten var på. Framme, parkera av med överdragskläder och iväg. Springa, komma tillbaka till bilen och ett stopp på Rusta för att handla Kvikklunsj och sen var vi på Domarudden.
Då. Uppenbarade sig. Problemet. När jag skulle lägga in kreditkort, telefon och nycklar i värdeskåpet så saknades en nyckel. Husnyckeln. Den ensamma husnyckeln urtagen ur nyckelknippan. Kollade naturligtvis i alla fickor och runtom mig i det proppfulla omklädningsrummet. Well, där fanns den inte men jag hade väl lagt den i bilen tillsammans med andra småsaker jag hade i händerna när jag sprang ut till bilen. Ockhams rakkniv.
Bastade klart, undersökte allt jag kunde i omklädningsrummet igen och ut till bilen. Men i bilen var den inte. Ok, jag slarvade säkert när jag låste dörren hemma och missade fickan. Mest troligt. Men för säkerhets skull stannade vi till på Rusta på vägen hem för den kanske hade åkt ur fickan när jag tog upp kortet. Nope. Två mil hem. Den näst enklaste förklaringen var trots allt missad ficka och om sanningen ska fram var jag helt säker på att nyckeln skulle ligga där hemma på bron. Men nej.
Och vilken ficka hade jag egentligen lagt nyckeln i? Autopilot på så var det den vanliga fickan eller hade jag slängt den i överdragsjackan? Som jag snabbt tog av mig på parkeringen ute i skogen. Vilket innebar att den kunde åkt ur där. Ja ut i skogen igen till en tom parkering. Utan nyckel. Ringde till Domaruddens servering för att höra om dom fått in någon nyckel. Nej. Klart att tanken fanns att nyckeln åkt ut under löpningen men jag var 99% säker på att fickan var stängd och oavsett skulle det vara omöjligt att hitta en ensam nyckel från en mils löpning i snö. Så det var inget alternativ att söka igenom utan då bara att acceptera
Men, det närmade sig stängningsdags på Domarudden så kanske att jag kunde undersöka omklädningsrummet bättre nu? Tillbaks dit och nu var det tomt så det gick att undersöka noga men inte fan hjälpte det. Dags för acceptansläge att den var borta men en tanke fanns kvar. Jag hade faktiskt lyft upp överdragsjackan från bilen och lagt den på väskan när vi kom till Domarudden. Kunde den finnas på den parkeringen? Ner på knä och titta noga i gruset nu när det var rätt tomt.
Där. Låg. Den.
Några bilar hade antagligen flyttat den under de fyra timmar som gått. Men där låg den. Jag lovar och svär att jag faktiskt sa att det här är sista stället kvar att leta på och där låg den. Osannolikt hur den åkt ur en djup ficka vid flytt av jacka men där låg den. Slutet gott, allting gott. Det lönar sig att vara systematisk men fan ta Ockhams rakkniv. Det här var snarare Mackans rakapparat som finkammade allt
