Mariestads Marathon (VSM/VDM)

Pers! Så det visslar om det!!

Upp i ottan för de vanliga förberedelserna, inklusive grötfrukost och rostat bröd med Favoritsvägerskans plommonmarmelad. Blev hämtad av Peter ett par minuter före sju för gemensam färd upp till Mariestad. Två timmars bilresa med härligt nördigt löparsnack. Väl framme hämtade vi ut våra nummerlappar och bytte om. Vädret var mulet, cirka 14 grader med överhängande risk för regnskurar. Var i valet och kvalet om jag skulle ta linne eller t-shirt, valde t-shirt mest på grund av regnrisken. Shorts förstås. En uppvärmning från startlinjen till 1 km-markeringen och tillbaka, ett sista toabesök och sen uppställning vid starten, där vi träffade Johan Brodin och Lena Kierkegaard, kul! När klockan var 10:00 sa speakern "nu är det en minut kvar", hmmm... Prick en minut över tio gick i alla fall starten och vi var iväg.

Jag hade inga större förhoppningar om någon speciellt bra tid, trodde jag kanske hade dragit ner på träningen för lite och för sent inför tävlingen – över 70 km förra veckan och över 30 hittills denna vecka. Känslan på uppvärmningen var inte heller den bästa. Men eftersom det här är en A-prioriterad tävling för mig ville jag ändå satsa på ett nytt pers, om än bara med några sekunder. La mig därför i runt 4:35-tempo för att bygga upp en liten buffert inför andra halvan av loppet som nästan alltid går långsammare.

Banan var en drygt fem kilometer lång vändbana som alltså sprangs fyra gånger. Vid första vändningen blev jag omsprungen av Ove Sääf från Bålsta som jag jag mött vid något tidigare lopp. Han sprang bara aningens snabbare än jag, så jag tog rygg på honom. Vi växlade några ord under loppet, och redan vid första varvningen klagade han på håll. Vi fortsatte tillsammans ända till tredje rundningen, han före och jag i rygg. Ett par gånger försökte jag gå upp och dra, det kändes lite osolidariskt att bara glida med hela tiden, men Ove föredrog att ligga först och så fick det bli.

Precis efter tredje rundningen blev det en liten lucka mellan oss, tvära vändningar är inte min grej precis. Jag kände att det skulle kosta för mycket att täppa igen luckan utan sprang på i eget tempo fram till sista varvningen. Ove var aldrig mer än ett hundratal meter före, och när vi gick ut på sista varvet var jag ikapp igen och gick förbi. Frågade hur läget var, och tydligen hade hans håll ännu värre. Trist för Ove men bra för mig eftersom vi tävlar i samma klass. Jag fortsatte mala på, ibland kände jag att jag spände mig men försökte då slappna av så mycket jag kunde.

Vid den allra sista rundningen förstod jag att det skulle bli ett ganska bra pers om jag inte klappade igenom totalt. Jag skulle till och med kunna gå upp på fem-tempo och ändå persa. Men något fem-tempo tänkte jag då inte springa i. Trötta men väl fungerande ben tog mig framåt i runt 4:40-tempo, inga krampkänningar eller krånglande leder. Som vanligt var det fötterna som gjorde mest ont. Med ett par kilometer kvar ökade jag så mycket jag orkade och vågade. Eftersom huvudet inte är på topp efter 40 kilometer fattade jag inte riktigt hur bra tid det höll på att bli. Inte förrän på upploppet förstod jag att det skulle bli under 3:15, och det med god marginal. Tryckte av klockan på 3:13:19 (samma som det officiella resultatet) och trodde knappt mina ögon. Pers med över sex minuter! Så himla nöjd! Fick sätta mig ner en liten stund innan jag ens orkade ta emot medaljen.

Efter att ha pustat ut och druckit lite satte jag mig vid upploppsrakan och väntade på att få heja fram Peter som var drygt tio minuter efter. Efter målgång var han minst lika nöjd som jag, han sänkte sitt pers med sju minuter och kom under 3:30 för första gången. Efter dusch och ombyte satte vi oss i klubbstugan där vi bjöds på smörgås och kaffe. Fick också en pratstund med Lena Kierkegaard som vunnit sin klass, kul att hon är tillbaka igen efter problem med hälsenorna. För Peter och mig blev det ingen medalj, vi kom båda två på fjärde plats i våra respektive åldersklasser. Men med våra nya pers i bagaget var vi lika glada för det! Hemresan blev en orgie i mera nördigt löparsnack, väldigt trevligt. :-)


Sådärja, då ska det bara springas ett Midnattslopp i kväll också. Om jag tänker persa där också? Skulle inte tro det... ;-)

_____

Tillägg: Mariestad var visst även VDM för Västergötland, som IK Jogg tillhör. Det hade både Peter och jag missat. En titt i resultatlistan visar att alla ovanför oss kom från klubbar utanför Västergötland, så vi tog alltså guld i distriktsmästerskapet båda två! :-)