Löpning • Träning • 37 inlägg • 11147 visningar •

Träningsfart vs tävlingsfart

Kinsei

1974 • Malmö

•

15 juni 2011 - 16:36

Gilla

Jag brukar ha rätt stor skillnad mellan farten jag upplever som urjobbig på ett snabbdistanspass och vad jag faktiskt kan prestera när jag har nummerlappen på. Kanske är jag bara dålig på att pressa mig på träning...
Vad jag undrar är
- Hur stor skillnad har ni i km-fart på ett snabbdistanspass jämfört med er tävlingsfart på 10 km?
- Hur långt är det längsta ni springer på träning i samma fart som ni har i ett 10 km-lopp? Är det långa intervaller eller är det längre?

< < < 1 2 > > >

Conny Adolfsson

1954 • Hyltebruk

#21

•

20 juli 2011 kl 14:40

Gilla

Nu är det ju många år sen jag sprang några kortare lopp, mer än 20 år sedan, men man var ju laddad på ett helt annat sätt när det var tävling, det var ett bestämt klockslag när tävlingen skulle starta, man var lagom nervös, smörjde in benen med liniment, tigerbalsam efter alla konstens regler, det stank i hela omklädningsrummet, man värmde upp grundligt, kunde få draghjälp och skydd mot vinden under loppet, man hinner inte tänka, och känna efter ifall man är trött på samma sätt när det finns medtävlare som tar en del utav ens uppmärksamhet.

Fredrik Olsson

1979 • Bonnarp

#22

•

20 juli 2011 kl 15:21

Gilla

Handlar en hel del om den psykiska trösklen som ska trampas över.
Att våga trotsa kroppens signaler till hjärnan om "det är jobbigt, det är tröttsamt, nu blir andningen tyngre, svetten börjar rinna.."
Men biter man ihop och stänger av de bitarna kan man istället börja fokusera på att ta fortsätta hålla tempot, jaga ifatt den som är några meter framför, kanske ta längre steg, ta ett djupare andetag då och då..

Annat som kan hjälpa är att lyssna på andra löpare.. höras deras fotsteg, haka på tempot, "stjäla" deras fart, höra publik ropa och heja på..

Lite halvsvårt att förklara kanske, men för mig funkar det ovan hur bra som helst för mig.
Springa och fortsätta öka tills det smakar blod, man kräker, benen darrar och ena vaden vill börja krampa.. men vägra stanna.. då har man hittat rätt med att trotsa kroppens "lathetssignaler." ;)

Någon malmö-löpare som vill hänga med och köra press-lopp på heleneholms rundbanor så skicka ett pm, så kan vi pressa ihopa och hjälpas åt. :)
Kvittar vad för fart eller liknande du har, jag är anpassningsbar. :)

Maria Engleson

1972 • Malmö

#23

•

24 augusti 2011 kl 18:33

Gilla

Gustav: Min sambo har liknande problem och nu när han tränar inför maran måste han lära sig springa långsamt. Så jag har följt med honom och fungerat som omvänd hare (sköldpadda). När någon springer bredvid är det lättare att hålla samma tempo som den personen. Bara ett tips.

Erik

1990 • Stockholm

#24

•

24 augusti 2011 kl 21:05

Gilla

Springer ungefär liknande på träning som på tävling. Diffar väl kanske 2-5 sekunder max/km. Då har jag nog dock ett riktigt "idrottarpannben". Behöver inte ha en rygg framför mig för att prestera personliga rekord.

Mikael

1986 • Borås

#25

•

24 augusti 2011 kl 21:14

Gilla

Jag inbillar mig att pga av tävlingsnerver sänder kroppen ut hormoner i kroppen som säger ungefär "Nu är det dags att överleva" och därmed blir man lite smådopad under tävling och kan springa snabbare.... Men som sagt ingen källa på det utan en egen fundering bara =)

Roland Söderström

1962 • Onsala

#26

•

25 augusti 2011 kl 00:01 Redigerad 25 augusti 2011 kl 00:29

Gilla

Tavlingstempot kan val bli lite langsammare pga av att omgivande lopare haller ett visst (langsammare) tempo.
Det ar latt att hamna i ett hogt men for langsamt "bekvamlighets tavlings tempo".
Man kan ju forsoka att i borjan pa loppet hanga pa nan som genast springer lite snabbare.
Da kommer man upp lite i startfaltet och hamnar i en grupp som springer lite snabbare.
Idealt borde vara att springa i gruppen som ar lite snabbare an en sjalv.

Johnny Bråttom

2007 • Stockholm

#27

•

25 augusti 2011 kl 10:02 Redigerad 25 augusti 2011 kl 10:01

Gilla

Tycker det är mkt märkligt med folk som slår överraskande pers med många minuter på 10 km. Jag tycker man har ganska bra koll på sitt maxtempo. Man har ju även intervaller att jämföra med.

Jag hoppas alltid att jag ska överraska mig själv med mkt snabbare lopp än förväntat men hittils har det inte hänt tyvärr. Sämre lopp än förväntat har dock inträffat flera gånger...

Om man inte vet ungefär vilken tid man kommer att få så har man noll koll helt enkelt.

#28

•

25 augusti 2011 kl 14:20

Detta inlägg har raderats

Peter Edvardsson

1980 • Eskilstuna

#29

•

25 augusti 2011 kl 23:20

Gilla

@Johnny B
Slog mitt pers på 10km med nästan 3 min i lördags på tävling. Men det var dock ganska väntat. Gamla PB var från kuperad bana på träning, nu tävling slätt stadslopp. Har tränat mer än nånsin tidigare under sommaren och försökte toppa formen med ett par extra vilodagar innan tävlingen.

Tycker inte det var "märkligt" alls att jag slog pers med flera minuter, det var ju planerat så :) Sen att det blev med lite mer än jag trodde kanske beror på oerfarenhet..

Magnus

Stockholm

#30

•

26 augusti 2011 kl 09:50 Redigerad 26 augusti 2011 kl 09:53

Gilla

Jag har en ganska stor skillnad på träningsfart (distans 5 min/km, tempo 4:05 min/km) jmf med 5km-tempot på tävling (ca 3:35 min/km). Korta intervaller brukar jag dock kunna köra runt 3 min/km, men tusingarna går endast i ca 3:45 min/km. Att pressa sig mer tusingarna ger inget för mig, utan det är tempo och korta intervaller (200-400m) som funkar bäst. Har inga problem att pressa mig på tävlingarna, och det funkar bättre för min del att inte ta max på träningen utan just spara den energin till tävlingen. Fascinerande nog är mina tider på 800m och halvmarathon bättre än 10km...go figure..

Thomas Bengtsson

1969 • Kristianstad

#31

•

26 augusti 2011 kl 10:06

Gilla

Angående hur snabba träningspassen "bör" vara så är en VDOT-kalkylator ett bra redskap.

Kolla in gurun Jack Daniel's VDOT calculator här: http://www.runbayou.com/jackd.htm

Johnny Bråttom

2007 • Stockholm

#32

•

26 augusti 2011 kl 14:23

Gilla

@ Peter E:

Det var ju inte så jag menade. Att slå PB med flera minuter kan man ju göra. Det som är konstigt är att man blir överraskad dvs inte har någon koll på sitt träningstempo, puls etc. Kanske var lite otydlig. Du visste ju om att du skulle slå ditt pb. Sedan att man inte kan förutse det exakt är inget konstigt.

Jag har ju läst om folk som slagit sitt pers med 5 minuter (10 km) och sedan är glatt överraskade vilket ju bara är märkligt.

Peter Edvardsson

1980 • Eskilstuna

#33

•

26 augusti 2011 kl 19:26

Gilla

@johnny
Ok, då är jag med på hur du menade. En förutsättning att persa med flera min är ju dessutom att man har ett ganska kasst PB :)

Pär M

1969 • Umeå

#34

•

27 augusti 2011 kl 09:21

Gilla

eller att man "börjarom" och har nollstält allt man gjort.

sån är jag.

Peter Edvardsson

1980 • Eskilstuna

#35

•

27 augusti 2011 kl 10:12

Gilla

Nollställt? Ja då kan man ju persa varje lopp :)

Fredrik Olsson

1979 • Bonnarp

#36

•

26 september 2011 kl 08:08

Gilla

Varför alla dessa manicker och mojänger? Ser ju ut som cyborger som kutar runt med mätapparater och allt möjligt på sig. ;)

Vet man sträckan, och har tagit tiden på den så räcker det finfint. =)

Johan Larsson

1972 • Halmstad

#37

•

26 september 2011 kl 17:15

Gilla

Man behöver såklart inte ens veta sträckan och ha koll på tiden heller för den delen. Själv trivs jag dock numera alldeles utmärkt med att ha koll på puls och hastighet, men tittar framförallt på det efter passet.

För mig så brukade det förr (15 år sedan) skilja minst 10 s/k på tränings- och tävlingsfart. I de få motionslopp jag varit med i de senaste åren så har jag verkligen inte lyckats springa fortare än vad jag skulle kunna på träning. Jag har misslyckats kapitalt på tävling kan man säga;-) Får börja tävla mer nästa år så det blir bättre.

< < < 1 2 > > >

Endast registrerade medlemmar kan posta inlägg till forumet. Registrera dig här eller logga in ovan.