Löpning Träning 12 inlägg 4282 visningar

Mer tävlingsfart, mer vila, färre junkmiles

1965 • Eksjö
#1
19 augusti 2012 - 19:28
Gilla
Renato Canova (de senaste årens mest framgångsrika marathontränare på elitnivå) helsågar västerlandets fixering vid High Milage:

http://www.runningtimes.com/Article.aspx?ArticleID=26792&PageNum=1
Johan Pihl
1975 • Olofstorp
#2
19 augusti 2012 kl 20:27
Gilla
Han sågar väl egentligen inte volym, snarare (enligt hans åsikt) frånvaron av träning i tävlingstempo, eller?
Mikael Eriksson
1974 • Märsta
#3
19 augusti 2012 kl 20:29
Gilla
Jag inbillar mig också att man blir bättre på marathon om man springer långa pass i tänkt marafart :)
Bo Engwall
1955 • Uppsala
#4
19 augusti 2012 kl 20:51 Redigerad 19 augusti 2012 kl 20:59
Gilla
Beskrivningen av hans bästa adepters träningsupplägg innebär ju högst sannolikt BÅDE hög mängd (för de flesta på denna sajt eller alla) och väldigt krävande voluminösa fartpass.
För att tåla de senare torde det vara omöjligt ens för hans talangfulla adepter att springa mer än sisådär 17-20 mil i veckan men det är inte lite (artikeln anger ju inte ens vilka mängder de bästa ligger på)
Och de löpare han tränar har en lång historia av träning sannolikt voluminös.

För lite mindre talangfulla och färskare löpare är vägen till marathonframgång ändå både hög mängd och så mycket fartträning man orkar med, men det är lättare och mindre riskabelt att samla mängd och det ger ändå bra effekt ned till tider under 2.20 t ex, och dit man inte kommer utan hög mängd utan exceptionell talang.
Det mesta jag mäktade med i voluminös fartträning var ett antal snabbdistanspass på 20 km i marafart. Annars kan man ta "genvägen" via många tävlingar på 5 k -halvmarathon för att enklare motivera sig till hårda fartpass.

-------------------------

SvD-artikel innan OS-maran uppgav ju att Isabellah Andersson hade snittat 26 mil i veckan, och det låter för mig för mycket dvs inte optimalt om man inte får en förklaring varför.

1981 • Falun
#5
19 augusti 2012 kl 22:19
Gilla
Nu är det väl så att hans adepter har en enorm aerobisk kapcitet, uppbyggd med en stor mängd under många år. Därav behöver dem inte springa "junkmiles" då de inte har nåt syfte på prestationsförmågan. Istället prioriteras passen i tävlingsfart som kräver lång återhämtning, dvs lugna pass mellan nyckelpassen.

Bo Engwall
1955 • Uppsala
#6
19 augusti 2012 kl 22:23
Gilla
Jo de behöver junk miles om de inte hade haft stor mängd ändå men de har de uppenbarligen, dvs de ersätter junk miles med fartlöpning i liknande mängder.
Den uppbyggda aeroba kapaciteten är en färskvara.
HR
1972 • Stockholm
#7
19 augusti 2012 kl 23:12
Gilla
Nu har jag ju ingen personlig erfarenhet av långloppstänkandet på sikt men jag har alltid sett min träning som att jag ska försöka springa mina kvalitetspass som "vore det ett lopp". Nu springer jag i dagsläget bara kortare sträckor uppemot ca15km som mest och de flesta träningspass håller sig under milen.

Det gör att jag får en snabb utvecklingskurva nu när jag "börjar om" och har den fördelen att jag får snabb utveckling genom att skippa "tråkpassen i mysfart".

Nackdelen är förstås att jag riskerar skada eller överbelastning. Det är jag medveten om. Mitt träningssätt gör ju att det blir lite dagslända över formen, verkligen dagsform och det kan slå på ganska mycket från pass till pass.

Jag har inte tiden att härda upp kroppen för långlopp och har ju heller inte ambitionen för det så för mig fungerar det att "gasa på" och försöka se till så man håller. Sedan får mängden komma när jag får tid (och helst sällskap) på längre pass.

Blir det mer än en veckas uppehåll så straffar det sig, då känner jag att den aeroba kapaciteten hinner avta och där märks också frånvaron av mängdträning. Vissa veckor mår kroppen å andra sidan bra av att få ta igen sig och jag springer minst lika bra som veckan innan - ibland bättre. Men så brukar det vara innan man når sin nästa platå.

Det händer att bekanta frågar mig om sina träningsupplägg och ibland så undrar jag varför de gör så komplicerade planeringar och upplägg när de egentligen inte vet hur de känner sig den dagen eller veckan de ska springa "enligt plan". De kanske har mycket mer i kroppen men springer slaviskt enligt en plan som "ser bra ut på papper" och som sträcker sig ett halvt år framåt.

Personligen har jag ingen mall att springa efter utan försöker träna det jag är sämst på och försöker överträffa min planering genom att förlänga ett kortdistanspass med fart om det känns bra. Har jag fått upp farten och orkar hålla i - varför då avbryta för att mitt excelark säger att jag inte ska springa längre den dagen?

För mig är junk miles lite grann bortkastad tid och jag skulle åtminstone försöka springa mina längre pass med god fart oavsett.

För de lite yngre löparna och de som är nybörjare så tycker jag att man inte ska vara rädd att börja köra mängdträning i lite lugnare tempo och låta det ta sin lilla tid att komma in i löpningen. Där känns det som att man behöver lära känna sin kropp så man vet var gränsen går när man ska börja ta i lite.

1983 • Umeå
#8
19 augusti 2012 kl 23:14
Gilla
If this type of training sounds overly aggressive, keep in mind Canova's athletes aren't starting from scratch. "That endurance is already there from a lifetime of endurance training," says Smith, adding, "We don't actually have very long recoveries after the marathon. Long enough that they don't start tired, but if someone's just run a marathon PB we don't want him to lose his marathon fitness and then start training again."

It's also important to note that even professional U.S. runners who joined the American Distance Project (an organization co-coached by Canova and Scott Simmons) needed a period of adjustment. "My realization was that with a lot of our athletes, we hadn't finished building their aerobic house," says Simmons. "We looked at their [past] training and felt that they were never 100 percent prepared for their performances. When they had success it was because they were 75 percent prepared, 100 percent motivated, and 100 percent talented. So we had 25 percent to work on."
Gabriel Enning
1980 • Lidingö
#9
20 augusti 2012 kl 11:50
Gilla
Jag tror Canova är helt rätt på det. Eller rättare sagt: Han ÄR helt rätt på det. Resultaten visar ju det. Och jag tycker själv att det stämmer med mina ytterst begränsade erfarenheter. Hårda långpass är det som fått mig att ta nästa steg.

Renatos löpare springer mängder med "junk miles". Om man tittar på ett vecko-schema så kan det vara 5 dagar med "Easy runs" och "Recovery runs". Men det dom gör är att när det väl är dags för "work out day" så kör dom stenhårt och långt.

Det blir ju en helt annan filosofi än vad vi är vana vid, dvs istället för: "Nu ska jag springa 30 km och det viktigaste är att jag orkar hela distansen och är ute länge och bränner fett", så tänker dom: "Nu ska jag ut och springa i 3:10-fart så länge jag orkar, förhoppningsvis blir det 30 km. Går det så går det."

Det är klart att den typen av pass sliter något oerhört, men det är också därför de kör så mycket lätt löpning runtomkring.

När jag är lite starkare, om kanske 1 år, så kommer jag börja kika på att köra lite mer så. Det är säker otroligt tufft rent mentalt med långa hårda långpass varje vecka, men det är nog ett bra sätt att utvecklas.
Mikael Magnusson
1982 • Boden
#10
20 augusti 2012 kl 17:28
Gilla
Har själv märkt effekten av dessa pass. Tyvärr orkar jag inte med att köra dem rent mentalt eller fysiskt under mer än två månader före en mara. Då brukar det pass liknande:

* 25-30km i marafart
* 4*5k i halvmarafart (med 1km 60s långsammare per km som återhämtning)
* Stege av 500m@4:05/k, 1000m@3:45/k, 500m@3:35/k, 1000m@3:45/k som jag sedan kör till dess att jag "väggar". Brukar bli 8-10 repetitioner.


1984 • Göteborg
#11
20 augusti 2012 kl 21:19
Gilla
Jag tycker inte Canovas filosofi verkar skilja så mycket från Jack Daniels som jag själv tränar efter. Han förespråkar också mycket löpning i maratonfart. Från 60-120 minuter drygt varannan vecka under den specifika perioden.
Carl Petersson
1995 • Mariestad
#12
20 augusti 2012 kl 21:55
Gilla
I "Born to Run" står det om Emil Zapotek som körde mängder med 400m intervaller (snabbt) som maratonträning. Det funkade ju bra för honom.
Endast registrerade medlemmar kan posta inlägg till forumet. Registrera dig här eller logga in ovan.