Stockholm Marathon

Pers igen!

Dagen började aningens stressigt eftersom jag tydligen tänkt lite tokigt när jag ställde väckarklockan. Jag hade bara 20 minuter på mig att fixa morgonbestyren, inklusive frukost och packa väska med ombyte och se till att allt annat som borde vara med verkligen var det. Men det gick bra, kom med pendeltåget som planerat och var på Östermalms IP strax före klockan elva. Mötte Marcus Ö vid IK Jogg:s samlingsplats men för övrigt var det tomt på klubbkompisar där. Istället dök en av mina kollegor upp så vi tre fick snacka lite om formen och planerna för dagen.

Efter inlämning av påsen med överdragskläder och fixande med blandning av sportdryck som jag inte hann göra hemma – som vanligt sprang jag med egen flaska – var det dags för lite uppvärmning för mig. Sprang en bit uppåt Lill-Janskogen och avslutade med några koordinationslopp. Träffade på Peter just när jag kom tillbaka mot idrottsplatsen. Han ville dock värma upp lite till så vi stämde möte vid vattenkranarna nere på planens kortsida.

Så var det dags att gå in i startfållan med en dryg kvart kvar till start. Där fick Peter och jag åter kontakt med Marcus och även en annan IK Jogg:are. En sista mugg vatten innan startskottet small och vi kunde avancera fram mot startmattorna. Jag hade egentligen ingen riktig koll på min kapacitet för dagen eftersom jag inte gjort någon riktig formtoppning på grund av all cykelträning inför Vätternrundan, men eftersom vädret var hyggligt hade jag ändå bestämt mig för att satsa på pers och, om det kändes bra, ett försök på drömmålet 3:25. Försökte därför ligga runt 4:50-tempo, vilket också lyckades ganska bra.

Jag tyckte det kändes aningens trögt i låren första halvmilen men det var bara att mala på så lossnade det efter hand. I början kände jag mig väldigt varm trots att termometern bara visade knappt 20 grader. Men luftfuktigheten var 100%, så svetten hade ingen avkylande effekt. Efter hand sjönk temperaturen något och ett mycket lätt duggregn började vilket gjorde löpningen betydligt behagligare.

Vid Rålambshovsparken stod jogg-Krister och hejade, och efter 12 km kom jag ikapp Marcus K så vi gjorde sällskap en bit. Vid vätskekontrollen efter halvmarapasseringen tappade vi kontakten och jag hamnade före. Här kom jag åter i kapp 3:30-farthållarna som sprungit om mig i ett tidigare skede. En stor klunga som tog upp hela vägens bredd, men det fanns en cykelbana bredvid där jag kunde gå om.

Den ytterst lilla fartökningen som behövdes för att gå om innan cykelbanan tog slut kändes bekväm så jag fortsatte i samma tempo. Kom in i ett skönt flow när allt bara fungerade. Jag kände mig pigg i både kropp och knopp – 100% närvarande, en fantastisk känsla när jag började närma mig tre mil. Kanske var det det tilltagande regnet som gjorde att löpningen kändes lättare eftersom kroppen inte behövde lägga energi på avkylning.

Efter krönet på Västerbron på andra varvet hände loppets enda malör: jag tappade min sportdrycksflaska! Men den rullade så snällt precis framför mig så jag behövde bara böja mig ner och plocka upp den igen i farten. Tur att det inte var i uppförsbacken jag tappade den! Väl nere från bron stod Eva S och hejade så jag fick en high five, och bara ett par hundra meter senare var det dags för dagens andra high five från Krister. Perfekt med två sköna peppningar inför sista halvmilen.

Tidigare år har jag alltid tagit en slurk Cola vid vätskestationen innan Stadshuset för att få en extra kick, men i år kände jag mig så stark och säker på att ta mig i mål att jag bara sprang förbi. Hela sista halvmilen kändes nästan som en defilering in i mål, grym känsla! Sprang om rätt många här vilket förstås också ger en extra boost. Ökade tempot ett snäpp till en långspurt, men brydde mig inte om att tokspurta eftersom jag insåg att det ändå skulle bli pers men att jag inte skulle klara 3:25. Sprang i mål på relativt lätta fötter trots att jag sänkt mig med 12 minuter från förra årets Stockholmsmara och med nästan 1½ minut från Boston. För första gången någonsin gjorde jag också en negativ split, 1:43:25/1:42:29. Det går bra nu! :-)

Efter målgång blev det medalj – i år med band! – och vattenflaska som lagom tog slut efter den korta promenaden till Östermalms IP. Den ökända trappan ner klarades galant, sen blev det finisher-tröja och goodie bag. Vid det här laget vräkte regnet ner, så det blev bara en snabb runda vid mat- och dryckstånden – en korv med bröd och en öl fick räcka. Sen var det bara att armbåga sig in i det redan överfulla ombytestältet för att få på torra kläder inför promenaden till T-banan där jag återigen lyckades träffa Peter, så vi hann prata lite om loppet innan vi skiljdes åt vid Centralen där jag fortsatte med pendeln ut till Bålsta.