24 mars 2022 kl 19:55
Intressant att se att många har liknande erfarenheter som jag.
Jag blev smittad första helgen i februari, av någon okänd person på restaurang i Kungsberget. Hann precis bli testad 8 februari som var sista dag för PCR-tester. Själva "sjukdoms"-förloppet var väldigt milt, lite hostig nere i bröstet och snuvig. Hade jag inte vetat att jag varit på restaurang och därmed smittrisk hade jag kanske inte ens kommit på tanken att jag kunde vara smittad. Jag är trippelvaccinerad.
Jag tog det lugnt en och en halv vecka, testade därefter ett lätt pass på trainern på torsdagen 17 februari. Det kändes OK så jag åkte till Norberg för två dagars lugn och platt skidåkning. Funkade bra på platten, jobbigt uppför. Fortsatte sedan med en mil skidor under veckan och planerade sedan tre mil skidor lördagen 26 februari. Blev rejält trött efter en mil och bröt. Dagen därpå valde jag ett plattare spår och kunde åka 22 km utan problem.
Därefter vilade jag mig i form frånsett lite slalom fredagen 4 mars där jag kände mig jättepigg. Och så ställde jag mig på starten på Vasaloppet med planen att åka lugnt men med känslan att jag skulle kunna genomföra. Funkade bra till Smågan, lite jobbigare mot Mångsbodarna men trodde att det kunde vara värme och energibrist. Efter rejäl påfyllning i Mångsbodarna kändes det ändå jobbigt efter en stund och i backen upp mot Risberg blev jag riktigt matt och insåg att det var läge att bryta.
Kände mig ändå helt OK efteråt i flera dagar, orkade åka slalom på tisdagen utan problem. Men på fredagen 11 mars började jag känna mig trött och sedan blev det bara värre. Vid det laget hade det gått fem veckor sedan jag smittades. Jag kan promenera på platt mark men det har varit jobbigt att gå i uppförsbackar och längre trappor. Först igår kändes det normalt att promenera och jag vågade testa att gå uppför två riktigt långa backar.
Jag har lagt ut min Vätternbiljett till försäljning nu och räknar med att behöva ta det lugnt och trappa upp riktigt sakta för att inte få ett nytt bakslag.
