30 maj 2018 kl 21:57
Det är med tungt hjärta jag tvingats inse att det inte blir någon start i år. Knät som knycklades till av en trottoarkant i samband med cykling tillsammans med sopbil har inte repat sig under de två veckor som passerat.
En insikt i mitt psyke: Jag har inte varit särskilt taggad på att springa marathon under hela våren. Tog mig under tre timmar för första gången förra året och har inte inspirerats av att försöka knipa ytterligare några minuter. Detta tills jag insåg att jag inte kommer kunna springa i år då allt byts till: "Oj vad jag vill springa ifrån farthållarna igen." och "30 grader känns som en spännande utmaning". Jag laddar nu om till Berlin!
Lycka till alla på lördag, ni gör det ni (och jag visade det sig) helst av allt vill göra!