Löpning • Träning • 65 inlägg • 7335 visningar •

Så trött på "vill man så kan man"

Mikael Olausson

1977 • Skärhamn

•

11 november 2014 - 13:41

5 Gilla

Jag är så trött på alla inlägg i stil med "vill man så kan man". Nu senaste triggat av två inlägg i ett utav forumen här på jogg (angående att öka träningsmängden per vecka från 6-7 mil till 9-10 mil). I min värld med två små barn (5,5 och 2 år), en pendlande sambo och en ständigt kamp för att få till max tre pass i veckan är det nästan provocerande att några anser att det handlar om prioriteringar och vilja för att komma upp i 6-7 mil per vecka.

"Eller så tycker man att löpning är så kul å att man väljer att prioritera löpningen framför andra saker"

och

"...klart du hinner. Gå upp en timme tidigare varje dag och stick ut och springa bara. Eller spring på kvällen när resten av familjen gått och lagt sig. Inga konstigheter. Vill man så går det.

En normal dag går jag upp 5:15. Är på jobbet 6:30 och slutar (med minimal lunchrast) i tid för att hämta barnen på dagis innan 16:00. Sen är det hem och laga middag, diska och förbereda barnen för sängen. Beroende på vilket utav barnen jag nattar så är klockan 20 eller 20:30 innan det är klart. Efter det finns det en möjlighet att eventuellt klämma in ett kortare träningspass. OM det inte behöver hängas nån tvätt, städas, klippas nån gräsmatta eller sotas nån pelletspanna innan jag själv behöver göra mig i ordning för sängen för att hinna somna innan 22:15. För jag behöver 7 tim per natt för att fungera tillfredsställande som pappa, sambo och kollega.

I vintras våras var jag pappaledig och därmed hemma en större del av dagen. Då kunde man hinna med många utav vardagssysslorna under dagen och det fanns mer tid till träning på kvällarna. Då låg jag på 3-4 mil per vecka fördelat på lika många pass. Men hur jag skulle kunna klämma in det varje vecka i ett normalt liv kan jag tyvärr inte se. Vad ska jag prioritera ner för att kunna prioritera träningen? Vad ska jag göra annorlunda?

Kom gärna med förslag och kommentarer. Till min specifika "dygnsplanering" eller i största allmänhet. Antingen får jag bra idéer till förändringar eller en möjlighet att fortsätta min argumenteringen genom att förklara varför vissa av idéerna inte funkar i mitt liv.

Eller beskriv gärna just din situation och hur ditt pussel ser ut.

Det här inlägget är inte tänkt som någon kritik mot enskilda personer. Utan mer som ett försök att få en del av er att öppna ögonen och se att alla har inte samma förutsättningar och möjligheter som ni.

< < < 1 2 3 4 > > >

Carl Lernberg

1976 • Hässelby

•

11 november 2014 kl 14:18 Redigerad 11 november 2014 kl 14:18

Gilla

Transportlöpning hem från jobbet är tidseffektivt. Nu vet jag inte hur långt du har hem från jobbet? När det är rimligt att senast hämta barnen verkar variera mellan olika förskolor och dagmammor (jag tycker kl. 16 låter tidigt). Skulle det vara möjligt att transportspringa hem en gång i veckan och att den dagen hämta lite senare?

Kinsei

1974 • Malmö

•

11 november 2014 kl 14:40

1 Gilla

Mitt dygnsschema liknar ditt, med den skillnaden att jag tar en längre lunch som inkluderar träning (voilá, fem pass i veckan där) och i stället hämtar barnen på dagis 16.30. Tvätthängning och gräsklippning och sånt sker medan barnen är vakna. Är jag trött tvekar jag heller inte att gå och lägga mig samtidigt som barnen.

Om jag är ensam hemma med barnen blir det oftast crosstrainer eller styrka hemma i stället för löpning. Den lille kan fortfarande åka joggingvagn, så med bara honom går det att springa. Den stora är i o f s snart redo att cykla med på kortare löpturer. Längtar efter att de ska bli stora nog att lämna själva en liten stund, då blir både träningen och vardagen enklare.

Jag får i hop en hel del träning så, men så klart inte 10 mil/vecka. Även om det skulle GÅ att prioritera träning ännu mer är jag tveksam till om det är rimligt. Som det är nu har jag ändå hyggligt med tid för barnen. Det enda de egentligen får "lida" av att vi är två föräldrar som ska köra långpass efter varandra på helgerna, vilket hindrar en del andra utflykter och aktiviteter.

Staffan Dahlgren

1971 • Nykvarn

•

11 november 2014 kl 14:43

Gilla

Jag var en av dem som skrev i tråden du refererar till. Självklart ser alla livssituation olika ut och med så små barn som du har finns inte alltid energin. När barnen är större finns mera ork men mindre tid då de ofta har aktiviteter. Tiden är ändå det mest rättvisa vi har.

OK, så tidigare än 05:15 verkar tufft att träna.
Minimal lunchrast verkar också omöjliggöra träning?
Kan du springa och hämta barnen någon dag i veckan?

Du skriver att din sambo pendlar, innebär det att det är du som varje dag hämtar barnen, lagar middag, fixar efter middag eller kan ni turas om någon/några kvällar i veckan?

Kan du hinna ut 2 kvällar i veckan efter att barnen somnat? Varje kväll i veckan kan inte vara fylld av tvätt, städning, husfix från det att barnen somnat tills dess att du går och lägger dig?

Hur ser helgerna ut? Förhoppningsvis inte lika intensiva som de fem vardagarna? Kanske kan du hitta 1-2 timmar totalt under helgen att träna? Det bör bidra en hel del till din veckovolym?

jag började springa mer regelbundet när vi fått vårt tredje barn 2007 och det ska erkännas att de första två åren var det på en ganska blygsam nivå, 75 respektive 125 mil per år för att vara exakt, dvs bara 2 mil/vecka 2008.

Jag har beskrivit i ett bloginlägg hur vardagen ser ut även om jag sedan dess bytt jobb och pendlar med tåg nu 50 km istället för 15km som tidigare. Dock jobbar jag 80% nu mot 100% tidigare.
http://wwwfyraochtrettio-staffan.blogspot.se/2014/04/hur-far-jag-egentligen-ihop-min-traning.html

Kalle Dannestam

1980 • Staffanstorp

•

11 november 2014 kl 15:41

1 Gilla

Jag är överlag anhängare till "vill man så kan man" men med vissa modifieringar. Jag tycker Staffans förhållningssätt att bli så bra man kan under sina förutsättningar är väldigt vettigt och bibehåller lusten i träningen.

Har själv "bara" ett barn på strax över 1 år och tränade för Ironman under lillkottens första år. Försöker hänga i under föräldraledigheten men har minskat på mängden en del. Nog hade min Ironman kunnat gå snabbare och nog hade jag kunnat träna mer idag men det hade i mitt tycke inte varit värt uppoffringarna.

Mina framgångsrecept var följande:
1) Transportlöpning/cykling
-till/från jobbet, jogga med barnvagnen till ICA, jogga hem när vi varit hos bekanta. Kanske kan du springa och resterande del av familjen cykla när det är dags för utflykt?
2) Alltid redo
-jag hade alltid ett löpkit redo och cykeln i ordning för att korta ner förberedelsetiden
3) Grispass
-vissa cyklingar eller löpningar påbörjades före 5 på morgonen, inte många och inte för att det var kul, men vissa veckor var det allt som bjöds
4) Identifiera luckorna: när går det att träna? Är det alltid tisdagkvällar t.ex.? När på helgen passar det bäst?
5) Veckoplan: kanske mer träning ena veckan, mer närvaro och hjälpande hand hemma den andra veckan? Som Staffan skriver kan det vara en idé att växla mellan ansvaret olika kvällar, så att både du och sambon för varsin lattjolajban-kväll här och där. Nu har frun en spakväll och jag en träningskväll i veckan t.ex.
6) Aktiv prioritering: välj själv bort det saker istället för att låta omständigheterna göra valet åt dig.

Irene

1968 • Åstorp

•

11 november 2014 kl 15:43

8 Gilla

Mikael, spring vad du kan och orkar nu. Dina barn växer och då hinner du mer. Var sak har sin tid. Det är ingen bra sak att klämma in allt medan barnen är små eller inte senare heller för den delen. Utmattningssyndrom är mycket vanligt i vårt land och man lägger gärna skulden på sitt arbete men faktum är att många behöver sanera i sitt schema. Jag skulle aldrig kunna träna så mycket som jag gör nu när sonen var liten.

Mikael Olausson

1977 • Skärhamn

•

11 november 2014 kl 15:49

Gilla

Kul att det redan börjar dimpa in kommenterar.

#2 Calle: Jag har drygt 2,5 mil till jobbet. Så det är lite långt. Dels för nuvarande form men även för att jag tappar mycket tid på det. I alla fall 2,5 tim (2 tim på löpningen och 0,5 tim på buss; jämfört med bil).
Att hämta senare är naturligtvis inte omöjligt. Men eftersom ett av barnen bara är två år så är det inget jag kommer att göra för att kunna prioritera löpningen. (Utan att lägga någon värdering i vid vilken tid man hämtar sina barn på dagis)

#3 Kinsei: Lunchträning har jag kört i perioder och det gillar jag. Men som jag skrev ovan så är senare hämtning på dagis inget jag vill göra just nu.
Att min sambo pendlar (restid ca 1,5 tim enkel väg) gör naturligtvis att mycket tid som skulle kunna användas för träning "försvinner" eftersom bara en av oss är hemma många utav timmarna.
Dina tankar i sista stycket stämmer väl överens med mina och precis som du ser jag fram emot att barnen (tänker framförallt på 2-åringen) ska bli lite större. Då ska det förhoppningsvis bli lättare att klämma in träning under deras vakna tid.

#4 Staffan: Jag hoppas att du inte kände dig påhoppad. Det var inte min tanke. Det var därför jag inte nämnde några namn.
Även om aktiviteterna lär bli fler när barnen blir större borde man väl kunna använda en del av den tiden till att träna själv? Vår femåring vill tyvärr inte gärna att man lämnar stället under tiden som hon gympar.
Jag hämtar inte barnen varje dag. Men de dagar då jag lämnar är jag ju hemma betydligt senare. Återigen för att vi prioriterar korta dagar på dagis just nu.
Jag hinner absolut träna efter att barnen har lagt sig vissa kvällar. Men den korta tiden man har på sig innan kudden kallar räcker inte till några långpass. Likadant på helgerna. Jag hinner med träning då också.
Jag ska definitivt läsa ditt blogginlägg och förhoppningsvis hitta något tips där.

Passar på att påpeka att jag absolut lyckas klämma in träning i vardagen. Men kanske inte så mycket som man egentligen skulle vilja.

Staffan Dahlgren

1971 • Nykvarn

•

11 november 2014 kl 15:58

Gilla

Nej, jag kände mig inte alls påhoppad Mikael! Jag inser att jag har lyxen att ha ett väldigt flexibelt jobb där det är helt upp till mig själv enbart att leverera arbetsuppgifterna i tid men att det är ganska flexibelt med när och till viss del var jag arbetar. Det innebär att jag kan sitta hemma och jobba ibland, det innebär också att jag kan lunchträna åtminstone ett par gånger i veckan utan att någon höjer på ögonbrynen. Jag springer också ibland jobbet-centralen eller omvänt vilket är drygt 8 km och brukar sällan träna mer än två vardagskvällar per vecka.

Helt sant att man när barnen är större kan träna medans de tränar, yngsta sonen är åtta och när han nu tränar fotboll så händer det att jag eller min fru springer i spåret bredvid planen. Mina äldsta barn är 13 och 15 och de hänger ibland med på en löprunda vilket är väldigt trevligt och givetvis en helt annan situation än med en tvååring hemma.

Lycka till med pusslandet och prioriteringarna. Att "bara" hålla igång för välbefinnande när barnen är små är ju heller inte fel, om (utebliven) träning leder till stress och/eller frustration är ju inte mycket vunnet!

Daniel Konieczny

1975 • Torslanda

•

11 november 2014 kl 16:02

2 Gilla

Jag har en 5åring och en 2.5åring. Bägge älskar att åka med i springvagnen, det brukar snarare bli konflikt vems tur det är iom att jag bara har en enkelvagn...

Om de inte är mörkrädda kan man kombinera nattning och löpning tex. De somnar gott efter några kilometer löpning på kvällen, sen är det bara att lyfta över till sängen :-)

Där kan du få några mil i veckan...

Mike Lourey

1980 • Stockholm

#10

•

11 november 2014 kl 16:15

Gilla

Det är sannerligen inte lätt att öka på mängden träning när man har små barn och vardagens pussel. Jag är också i den situationen att jag vill öka min mängd, men jag har inte lika pressat schema som du.

Jag kör ett längre pass på 20 km varje söndagkväll efter att barnen somnat, och sen försöker jag få till tre pass till i veckan (jag har inte lyckats ännu med det). Jag och min fru tränar båda två och försöker fixa undan tvätt och annat så gott vi kan för att kunna ta oss tiden att träna. Men helt klart måste tiden tas någonstans ifrån, den går ju inte att trolla fram. Det viktiga är att man gör så gott man kan och det som man själv mäktar med tids och orkesmässigt.

Mance Ryder

1978 • Handen

#11

•

11 november 2014 kl 17:02

Gilla

4 barn mellan 9 år och 1,5 år.

Majoriteten av min träningstid ligger på kvällar efter att barnen somnat. Samt transportträning till och från jobbet.

Sedan kan jag eller min fru "bjuda varandra" på egentid ett par timmar någon helg ibland, men inget regelbundet eftersom vår familj behöver mkt tid. Barn, hus och gemensamma aktiviteter.

Iofs så råkar farföräldrar illa ut någon gång då och då. Några barn kan få lite tid hemma hos dom medans jag drar ut och springer en runda. Dom brukar inte klaga :-)

Alla har sina egna förutsättningar och vad och hur man väljer att prioritera (bort) får stå för var och en.

Men det är en balans det här och ofta får jag råd från omgivningen med tonårsbarn eller vuxna barn att just småbarnstiden är så värdefull. Rätt som det är så är barnen vuxna, säger de.

Det här försöker jag tänka på, men ibland kan jag känna att jag försummar mina barn. T.ex. när jag drar iväg och springer en Vintermara och är borta 5h när jag skulle kunna varit med dom...
Fast jag måste ju må bra jag med. Om jag ska vara en bra pappa...

ove jacobsson

1963 • hunnebostrand

#12

•

11 november 2014 kl 17:11

Gilla

Huvudet på spiken.mina barn är nu ganska stora så jag behöver inte fundera så mycket.Då barnen var små mötte jag sambon i dörren då vi jobbade om lott så att säga .Träningen dvs all träning blev bara ett stressmoment så det slutade med att jag struntade i den i några år.för att känna stress när man tränar gjorde bara att det roliga med träningen försvann.Så ha tålamod när barnen är såpass stora att du kan lämna dom ensammna en timme utan att få panik kommer glädjen med träningen tillbaks. för mig har det gjort susen slår idag mina tider jag gjorde som 25 åring , och tycker faktiskt att jag ser fram mot varenda pass .Så mitt råd är helt enkelt passa på att vara med barnen och prioritera ner löpningen några år så kommer du helt klart ha en stor motivation för träning när tillfällena bjuds om några år

Johan Kling

1984 • Stockholm

#13

•

11 november 2014 kl 18:46

Gilla

Många kloka ord. Har en 16månaders bara och jag tycker det svåraste för min del är att planera in passen. Det finns nog tid men ska man planera in mer än 3-4 pass i veckan så är ju kalendern helfull och det är varken jag eller min fru förtjusta i eller vana vid (än). Det blir så oerhört tydligt att vi inte hinner tex träffa kompisar, spela brädspel tillsammans (eller vad man nu gillar utöver träning,jobb,barn och tvätt) särskilt ofta om vi planerat upp hela veckan med vardagssysslor och träningspass redan på förhand. Sen att den tiden vi inte planerar upp rätt ofta går till mer eller mindre prioriterade sakder som vanliga samtal, tv-serier eller datorsittande i praktiken handlar väl mest om att jag är dålig på att spontant gå ut o springa på kvällen de få extrakvällar det råkar passa (utöver de 4 pass jag faktiskt planerat).

Annars tycker jag att joggingvagn är det som "sparar mest" tid. träningskvällar där både jag och min fru tränar efter varann är också praktiskt och enkelt. Transportlöpning också bra för många såklart men jag har för nära till jobbet (10 min cykel) så den extra logistiken gör så att det nästan blir mindre tidseffektivt än ett vanligt morgon/kvällspass.

Mikael, du kan inte cykla tex 15km av sträckan till jobbet o springa resten?

Lunchpass tycker jag är lite överskattat vad gäller tid även om jag gillar det pga dagsljuset och för att det är grymt att köra ett pass mitt på en jobbdag. Men man ska ju fortfarande duscha, byta om, springa och äta så jag förstår inte riktigt hur det sparar tid. så länge man har ett "vanligt" jobb och såvida man inte fuskar med tidsrapporteringen då.

Susan H

1986 • Tumba

#14

•

11 november 2014 kl 18:46 Redigerad 11 november 2014 kl 18:49

Gilla

Men egentligen är det ju så. Allt handlar om prioriteringar. Du prioriterar just nu att bo i hus och ha barnen så korta dagar som möjligt på förskola. Det är väl jättebra. Löpning är inte allt. Jag bortprioriterar för egen del städning, TV:tittande, maken, datortid.. Och bor inte i hus så slipper mycket sysslor där.

Och måste bara lägga till, är så avundsjuk på er som har en livspartner som också tränar! Min gör det inte och det finns noll förståelse för att jag vill ut och träna och jag får onda ögat om jag sticker ut och lämnar honom ensam med matlagning/nattning/vad det nu kan vara.

Claes Wikdahl

1976 • Sollentuna

#15

•

11 november 2014 kl 18:53

Gilla

Finns det plats för ett löpband där hemma? Eller en cykel som alternativ träning? Går ju att köra då man är själv med barnen och dom är vakna, innan middag eller läggdags tex.

Men vi har väl nästan alla här prioriterat en familj med barn före träningen, eller hur? Det är ju faktiskt ett val som man inte kan komma och gnälla över sen. Alla har lika många timmar på dygnet :)

antonio lavecchia

1972 • segeltorp

#16

•

11 november 2014 kl 21:03

23 Gilla

Ingen kan trolla med timmarna som man har. Den som tränar mycket gör avkall på annat. Jag t.ex har inte sett ett TV-program på fem år.

Har 3 småbarn, hus, heltidsjobb, engagemang på fritiden ( bl.a tränare i Huddinge AIS) och har häcken full från 05:10 till 22:00. Min fru kommer hem runt 18:00, jag runt 15:00 så för min del är det hämtning, handling och matlagning som gäller.

Men....Min fru vet att jag, om jag får välja, inte vill något annat än att få fortsätta träna och mår bäst av det. Och att jag offrar i princip vad som helst för träningens skull. Så vi hjälps åt.

Distansträningen gör jag när jag nattat första barnet. Då kan jag köra en timme. Innan jag lägger mig kör jag lätt styrketräning och prehab.
Kvalitetspass kör jag Tis och Tors mellan 18:30-20:00. Jag lämnar middag på bordet och rymmer. När jag kommer hem nattar jag alla barn.
Söndag är långpassdag och då kommer vår största uppoffring, att gå upp 07:00 och köra. Klar med allt runt 10:00, sen är det full action med alla aktiviteter för barn.
10mil i veckan klarar jag...

Dom få tips jag kan ge är att:

-Sätt kvalitetspassen! Planera in när du vill/kan köra hårt och gör då det.
-Kör mängd/distansträning när det går oavsett villkor. Ha alltid kläder och skor klara och när det dyker upp tillfälle så kör du. Det kan innebära precis efter mat, sent på kvällen och mitt i fotbollsmatchen. Personligen tycker jag det är värt det och jag har vant mig.
-Ge lika mycket som du tar gällande fritid så du inte lider av dåligt samvete.
- Om du, som jag, mår otroligt bra om du får träna och blir en otroligt positiv kille så tror jag familjen tycker det är värt det.Annars....är det inte det.

Lycka till!!

Gabriel Enning

1980 • Lidingö

#17

•

11 november 2014 kl 21:17

1 Gilla

Antonio FTW.

Lisa Remahl

1977 • Västerås

#18

•

11 november 2014 kl 21:42

Gilla

#11-Jo. middag, disk, röjning, nattning tar 4 timmar. Minst. Ibland kan det ju vara kul att hinna säga hej till sina barn också

Martin Andersson

1978 • Bergshamra

#19

•

11 november 2014 kl 21:57

Gilla

Sjukt bra skrivet Antonio!

Johan Kling

1984 • Stockholm

#20

•

11 november 2014 kl 21:58

1 Gilla

Fler än jag som får uppfattningen att det ofta blir lite känsligt när man pratar prioriteringar och det gäller familj+träning? Jag kan bli smått provocerad i min ena värld, den utanför löparkretsen, när folk undrar hur jag kan ha tid att träna så galet mycket som 3-4 mil löpning i veckan trots att jag har småbarn. Och jag kan få samma smått provocerade känsla fast tvärtom när jag pratar med löpare som också har barn och som prioriterar in 10 mil. Jag menar inte att det är ett problem i någon av sitationerna, tolkningen ligger ju bara hos mig och det är jag ju medveten om så det är inte så att jag lägger någon värdering i vilken typ av prioritering som är bättre eller sämre än nån annan.

Men det känns som att folk överallt på mil/vecka-skalan blir lite lätt provocerade av såna här diskussioner. Menar inte specifikt i den här tråden utan mer generellt när jag stöter på den här typen av samtal här och var i livet. Jag antar att det delvis har att göra med att vi, generellt sett som människor, är rätt benägna att försvara våra egna val i livet. Är rätt sällan man hör nån säga att hen köpt hus men ångrar det, att nån kollar på tv en massa och hatar det eller att någon sover bort sina möjligheter att träna. På samma sätt som någon som tränar massamassa mil i veckan rätt sällan säger att hen mår dåligt av det eller att det påverkar familjelivet negativt.

< < < 1 2 3 4 > > >

Endast registrerade medlemmar kan posta inlägg till forumet. Registrera dig här eller logga in ovan.