6 mars 2014 kl 14:14
Det är väl bra med en tråd där vi kan uttrycka vad vi tycker och känner.
Ibland måste den spetsas något för att få en reaktion och då kan man ställa sig frågan varför reagerar jag på detta?
Jag hade själv tänkt lyfta frågan med klubblag, hur många egenframtagna spelare har de osv. Vi kan läsa om IFK Göteborgs fotbollsakademi och elitsatsning där det ser ut som att man agerar annorlunda mot de ledord man kavlat ut. Alla har inte kommit till tals i den frågan osv
Tillbaka till ämnet, jag har funderat lite över frågan själv och varför jag tycker som jag gör. Om vi håller oss till löpning på längre distanser och vi tar de 300 bästa löparna från Kenya, Etiopien osv. Vi sprider ut dem med 4-7 löpare per land och sedan hejar fram våra nya landsmän på VM. Efter ett tag skulle de flesta länders rekord vara någorlunda lika. Varje sport/gren har sin elit och skulle då dominera. I en sådan framtid skulle jag få anpassa mitt hejande och naturligtvis skulle det kännas mer om det fanns en relation mellan mig som supporter och den tävlande.
I tex Göteborgsvarvet (har träffat många åskådare eftersom jag bor här) så vittnar många om att man beundrar de snabbaste i täten och applåderar när de kommer. De brukar vara 5-10 st svarta löparfantomer som trycker på i täten, när den första 'vita' löparen kommer över Avenyn så ökar hejaropen och applåderna. Trol känner de flesta någon typ av koppling och likhet. Jag vet att när Musse sprang så var det enorma applåder men det var för att de flesta hann känna igen honom :)
Som flera andra tycker jag själv att närheten spelar stor roll när jag hejar och då spiller det också över när någon tar ett nytt Svenskt rekord.
Ett annat exempel som funkar på mig är hur jag kände senast när bröderna Ahrenius tävlade i kast på Finnkampen. Heja Sverige men när tredjemannen från Sverige går in i ringen så hejade jag desto mer. min koppling starkare till hemmasvensken ään till bröderna i USA
Avslutningsvis så är plötsligt 800/1500 mkt roligare att se på med en Svenska längst fram
