19 april 2012 kl 21:24
Kristofer: Det tog ett par veckor med kraftigt reducerad träning, och antiinflammatoriskt både invärtes och utvärtes. Dock tror jag att jag överstressade foten ordentligt; jag kutade NYC maraton med bedrövlig träningsbakgrund och lunginflammation i kroppen, och jag fick mitt straff. Dagarna efter hade jag sjukt ont på utsidan av båda fötterna, det var riktigt jobbigt bara att gå. Jag tror (utan att veta förstås) att man vid en mer normal överbelastning kan komma långt bara genom reducerad mångd eller ett par dagars löpvila samt Ipren-tabletter och/eller gel.
Lars: Jag håller nog i princip med dig, jag tror att nästan alla kan springa utan överdrivet pronationsstöd, men man bör nog börja försiktigt (som med alla skobyten) och låta fötterna bygga styrka i sin egen takt. Men det är värt det, det finns ju trots allt inget roligare än att fara runt i ett par fjäderlätta skor helt utan stadga!