8 juli 2011 kl 16:46
Jag kan ju flika in vad jag tycker är barfotalöpning också.
För mig så är det att jag känner att foten får röra sig helt fritt och precis som den vill. Underlaget får med fördel gärna vara lite mjukt så att det är skönt att springa också.
Därför tycker jag att minimalistiska skor som Universe, A4, Minimus och Hattori har mer barfotakänsla än FF trots att de tidigare skorna är "mer sko". Alla de fyra modellerna är friare i sulan och låter min fot röra sig friare. Men jag kan förstå tjusningen med FF.
Men det är friheten och känslan av att man är en väloljad maskin som bara kan springa och springa tills världen tar slut som är det roliga. Även om jag nu aldrig springer långt egentligen. Jag tränar ju sprint egentligen.
Klas:
Inte för att vara den som är den... Men rent mekaniskt är belastningen densamma om du landar under kroppen på framfoten som framför dig på hälen. Belastningen på kroppen har med "fallhöjden" från avveckling till nedslag att göra och den är ofta densamma.
Det som skiljer är att belastningen ökar fort som attan vid hälnedslaget till ett lokalt maximum, sjunker sedan när foten "rullar i backen" till ett lokalt minimum och sedan ökar den igen till ett globalt maximum och sedan avtar belastningen.
Vid framfotalöpning ökar belastningen jämnare upp i ett globalt maximum och avtar sedan på samma sätt som vid hällöpning.
Det som händer vid framfotalöpning, och det som förmodligen är bra, är att du inte har en rak linje fotled-knäled-höftled utan möjlighet att dämpa kraften. Vid framfotalöpning har du rörlighet i fotleden och rörlighet i knäleden. Det innebär att vad och framförallt lår om du springer rätt tar upp belastningen istället för att höften och ryggen ska ta smällen.
Finns diagram på det här:
http://www.youtube.com/watch?v=7jrnj-7YKZE&feature=player_detailpage#t=240sMalin:
Jag håller faktiskt med dig om FF. Men det beror mest på att jag tycker att de inte ger någon bra barfotakänsla för att sulan är så pass stel.
Att ett par FF skulle ge mer skydd för fotsulan vet jag inte om jag alltid tycker är bra dock. Får man blåsor och så under foten när man springer aerobt springer man fel. Då skjuter man ifrån istället för att låta gravitationen ta hand om det istället.
Det bästa är att lära sig att hitta rätt löpsteg tillsammans med någon som kan springa. Det är svårt att hitta rätt löpsteg själv och tittar man på bilden som DN hade på framsidan av Kulturdelen (?) när de recenserade Born To Run så ser man att personen som springer på bilden INTE kan springa ordentligt. Han kommer garanterat att sätta ned foten framför kroppen, vilket är den värsta synden, och det kommer vara hälen som kommer slå i först.
http://www.dn.se/images/2011/05/18/barfotafotter.jpgDet är inte helt lätt att springa barfota om man inte har någon känsla för vad man gör med fötterna.
Nu vet jag inte vad du har för möjligheter, men ett bra sätt att lära sig att hitta rätt är att antingen springa på en strand där sanden har packats ihop så att den är hård och du knappt sjunker ned alls. Du ska inte sjunka ner mer än någon centimeter. Då kan du springa och sen gå tillbaka och titta på fotavtrycken. Om häldelen är djupast sätter du förmodligen ner den först. Är framdelen väldigt djup så skjuter du ifrån för mycket eller så ligger du för högt upp på tårna. Du ska ha hela foten i marken när belastningen är som högst för att avlasta hälsenorna.
Om du inte har tillgång till en sån strand så kan du leta upp riktigt slät asfalt eller betong. Nu bör du känna om du sätter ner hälen först, men det är inte säkert, kom ihåg bilden ovan på han som landar med hälen först på asfalt. Häll ut vatten så att du får en liten vattenpöl som du sedan springer igenom, sedan studerar du fotavtrycken. Nuddar aldrig hälen eller bara väldigt svagt måste du våga släppa ner hälen lite till.
Det ingen av de här två tricken tar löser är var du sätter ned foten. Att sätta ned foten på tå framför tyngdpunkten är förmodligen lika ineffektivt som att sätta ned hälen. Du får dessutom en väldigt stor belastning på vaderna.
Någon som kan springa eller en kompis som lär sig springa samtidigt som du är det bästa träningsredskapet för att hitta ett bra löpsteg. Friidrottsföreningar är lite hit och miss när det gäller att lära sig att springa. Det är många löpargrupper som bara jagar mil i skogen snarare än att fokusera så mycket på löpteknik. Mest för att många av deltagarna redan kan springa för att de tränat friidrott och sprungit barfota i hela sina liv.
