Löpning Avancerad träning 32 inlägg 3619 visningar

Varför barfotalöpning

Felix
1990 • Stockholm
#1
5 juli 2011 - 15:54
Gilla
Jag personligen älskar att springa barfota och vet vad barfotalöpning är för mig. Men vad innebär det för dig? Varför tycker du att det är kul att springa barfota? Om du får välja, hur skulle världen se ut och hur skulle du springa barfota?

Barfotaskor som minimus, FiveFingers, Hattori osv räknas också in i barfotalöpning eftersom syftet är att det ska vara barfota med extra skydd.
< < < 1 2 > > >
C T
1990 • Ljungby
#2
6 juli 2011 kl 15:31
Gilla
Barfota/minimalist löpning för mig innebär att det är roligt att springa. Har alltid varit stor och tung, har sällan fått den där känslan av att det är skönt eller lätt att springa. Med mina VFF:s är det tvärt om, det är sällan det känns tungt och trögt när jag springer trots att jag fortfarande är relativt stor och tung. Det är roligt för att det är lätt, för att det känns bra och för att jag älskar känslan av marken och mina (relativt) snabba fötter i VFF;s.

Om jag fick välja skulle alla springa, oavsett barfota eller inte. Jag tror det skulle göra underverk i dagens sjuka, stressade och lite tjocka samhälle.
Robin
2008 • Götet
#3
6 juli 2011 kl 16:19
Gilla
Det är skönt och älskar känslan av frihet. Önskar mig en värld fri från onaturligt grusade stigar och nergången asfalt. Mjuka jordiga och sandiga stigar längs en porlande bäck som mynnar ut frisk sötvattenssjö där man kan ta ett dopp! :D
1984 • Göteborg
#4
6 juli 2011 kl 16:58
Gilla
Att springa barfota är i nuläget den roligaste aktiviteten jag kan komma på. Jag tycker faktiskt det är förbannat svårt att beskriva känslan i ord.
Men kort och gott: Det är roligt.
Jag springer barfota så mycket mina sulor håller. När de vill vila tar jag på mig VFF.

Om jag fick välja skulle jag springa minst 10 timmar i veckan barfota.
Det känns lite som ett av mina stora mål i livet, att kunna springa säg 10-12 timmar per vecka barfota i fin natur utan att kämpa med skador eller oroa sig.
Om jag någon gång komma dit är en annan sak.
1969 • Stockholm
#5
6 juli 2011 kl 19:11
Gilla
Köpte ett par five fingers för två veckor sedan. Har så smått börjat testa dom. Otrolig skön känsla att springa med dom. Jag orkar bara hålla tekniken i två tre kilometer sen byter jag till vanliga skor men jäklar vad jag gillar att springa "barfota". Och konstig nog så känner jag ingenting i mina knän som ofta blir ömma med vanliga skor.
#6
6 juli 2011 kl 19:26
Detta inlägg har raderats
1969 • Göteborg
#7
6 juli 2011 kl 19:26
Gilla
Ta det bara försiktigt i början! Vaderna och senor/muskler i fötterna måste ges tid att anpassa sig. Blåsor på fotsulan är ett mindre problem. Men visst är det skönt!
1976 • Alingsås
#8
6 juli 2011 kl 21:31
Gilla
Jag var först ganska skeptisk till barfotalöpning, men provade mitt första barfotapass idag och jag måste säga att jag blev helt såld! Hade jag haft kropp til att springa alla pass barfota så hade jag gjort det. Kände mig plötsligt 10 kg lättare! Obeskrivlig och naturlig känsla att landa på framfoten utan att behöva tänka på det. Ska jag landa på framfoten i mina dämpade asfaltnötare känns det plötsligt väldigt fel
1972 • bromma
#9
7 juli 2011 kl 10:29
Gilla
det är skönt, känns naturligt, och är beroendeframkallande. Tänk som det snart kommer speciella barfota stigar med hårt trampad jord utan grus? Jag skulle kuta där direkt.

En annan dimension är att barfotalöpning - och då riktig barfotalöpning - känns som en protest mot allt ytligt, materiellt och kommersiellt - vilket känns bra.
Malin Johansson
1980 • Alingsås
#10
7 juli 2011 kl 11:29
Gilla
Som en inte frälst (än) så kan jag inte låta bli att undra: Om det nu ska vara barfota, varför köpa svindyra FF-skor istället för att köra just barfota? (Inne i stan kanske är svårt, men på gräs, stigar osv...?)
1984 • Göteborg
#11
7 juli 2011 kl 11:49
Gilla
Malin, läs gärna mitt inlägg (4de ovanifrån).
Robin
2008 • Götet
#12
7 juli 2011 kl 11:50
Gilla
Skor har för och nackdelar, VFF är så nära barfota man kan komma men att ändå ha vissa av fördelarna. Vissa uppskattar det och är beredda att betala för det, andra slipper köpa dem. :)
1979 • Stockholm
#13
7 juli 2011 kl 16:00
Gilla
Jag växlar numera mellan ett par racingflats, Merrell Trail Glove samt helt barfota. För mig har det främst handlat om att bota efterhängsna fot och knäskador. Lite eller ingen sko tvingar fram ett löpsteg som utan tvekan är skonsammare för mig, plus att man aktiverar en massa muskler som legat i dvala länge.

Jag kommer aldrig att kunna springa i riktiga tjockskor igen, framförallt för att det är så himla roligt och smidigt med minimalism/barfota! Lite som att bli barn på nytt.

När jag tänker tillbaka på tjockskoepoken vet jag att jag egentligen hela tiden känt mig lite obekväm. Har liksom trevat efter ett löpsteg som funkat med skorna men aldrig riktigt lyckas. Känner mig på så sätt lite lurad eftersom jag trodde att "det skulle vara så" - att man skulle landa på hälen och rulla med foten. Och att det var mig det var fel på.
Malin Johansson
1980 • Alingsås
#14
7 juli 2011 kl 16:05
Gilla
Ytterligare en fråga: Funkar barfota (eller VFF) bra oavsett vad man har för steg? (Neutralt eller pronation osv)?
Kan man variera mellan "tjockskor" och barfota varje vecka eller är det inte bra?
1960 • Södermalm
#15
7 juli 2011 kl 21:21
Gilla
Malin, när man springer barfota eller i tunna skor så tar man spontant kortare steg och landar med foten närmare kroppen. Då får man inte lika mycket överpronation. Pronationsrörelsen är en naturlig dämpningsmekanism, och den blir inte lika överdriven när belastningen minskar med det lättare barfotasteget. De flesta som har provat skulle säga att det inte är ett problem.

Risken med att byta tvärt till barfota eller tunna skor är att kroppen inte är van vid den typen av belastning. Det kan efter ett tag leda till överbelastning och skador i fot och underben om man inte är försiktig. Att variera mellan vanliga skor och barfota eller tunna skor i början tycker jag verkligen är att rekommendera. Musklerna måste få tid att stärkas innan man utsätter dem för ovan belastning igen.
1979 • Stockholm
#16
7 juli 2011 kl 21:39
Gilla
Skulle också rekommendera att alternera. Problemet är att det känns så jävla tråkigt att ta på dom gamla uppbyggda skorna att man drar sig för det. Alternativet är att dra ned väldigt kraftigt på både fart och distans.
Felix
1990 • Stockholm
#17
8 juli 2011 kl 16:46
Gilla
Jag kan ju flika in vad jag tycker är barfotalöpning också.

För mig så är det att jag känner att foten får röra sig helt fritt och precis som den vill. Underlaget får med fördel gärna vara lite mjukt så att det är skönt att springa också.

Därför tycker jag att minimalistiska skor som Universe, A4, Minimus och Hattori har mer barfotakänsla än FF trots att de tidigare skorna är "mer sko". Alla de fyra modellerna är friare i sulan och låter min fot röra sig friare. Men jag kan förstå tjusningen med FF.

Men det är friheten och känslan av att man är en väloljad maskin som bara kan springa och springa tills världen tar slut som är det roliga. Även om jag nu aldrig springer långt egentligen. Jag tränar ju sprint egentligen.

Klas:
Inte för att vara den som är den... Men rent mekaniskt är belastningen densamma om du landar under kroppen på framfoten som framför dig på hälen. Belastningen på kroppen har med "fallhöjden" från avveckling till nedslag att göra och den är ofta densamma.

Det som skiljer är att belastningen ökar fort som attan vid hälnedslaget till ett lokalt maximum, sjunker sedan när foten "rullar i backen" till ett lokalt minimum och sedan ökar den igen till ett globalt maximum och sedan avtar belastningen.
Vid framfotalöpning ökar belastningen jämnare upp i ett globalt maximum och avtar sedan på samma sätt som vid hällöpning.

Det som händer vid framfotalöpning, och det som förmodligen är bra, är att du inte har en rak linje fotled-knäled-höftled utan möjlighet att dämpa kraften. Vid framfotalöpning har du rörlighet i fotleden och rörlighet i knäleden. Det innebär att vad och framförallt lår om du springer rätt tar upp belastningen istället för att höften och ryggen ska ta smällen.

Finns diagram på det här: http://www.youtube.com/watch?v=7jrnj-7YKZE&feature=player_detailpage#t=240s

Malin:
Jag håller faktiskt med dig om FF. Men det beror mest på att jag tycker att de inte ger någon bra barfotakänsla för att sulan är så pass stel.

Att ett par FF skulle ge mer skydd för fotsulan vet jag inte om jag alltid tycker är bra dock. Får man blåsor och så under foten när man springer aerobt springer man fel. Då skjuter man ifrån istället för att låta gravitationen ta hand om det istället.

Det bästa är att lära sig att hitta rätt löpsteg tillsammans med någon som kan springa. Det är svårt att hitta rätt löpsteg själv och tittar man på bilden som DN hade på framsidan av Kulturdelen (?) när de recenserade Born To Run så ser man att personen som springer på bilden INTE kan springa ordentligt. Han kommer garanterat att sätta ned foten framför kroppen, vilket är den värsta synden, och det kommer vara hälen som kommer slå i först. http://www.dn.se/images/2011/05/18/barfotafotter.jpg

Det är inte helt lätt att springa barfota om man inte har någon känsla för vad man gör med fötterna.

Nu vet jag inte vad du har för möjligheter, men ett bra sätt att lära sig att hitta rätt är att antingen springa på en strand där sanden har packats ihop så att den är hård och du knappt sjunker ned alls. Du ska inte sjunka ner mer än någon centimeter. Då kan du springa och sen gå tillbaka och titta på fotavtrycken. Om häldelen är djupast sätter du förmodligen ner den först. Är framdelen väldigt djup så skjuter du ifrån för mycket eller så ligger du för högt upp på tårna. Du ska ha hela foten i marken när belastningen är som högst för att avlasta hälsenorna.

Om du inte har tillgång till en sån strand så kan du leta upp riktigt slät asfalt eller betong. Nu bör du känna om du sätter ner hälen först, men det är inte säkert, kom ihåg bilden ovan på han som landar med hälen först på asfalt. Häll ut vatten så att du får en liten vattenpöl som du sedan springer igenom, sedan studerar du fotavtrycken. Nuddar aldrig hälen eller bara väldigt svagt måste du våga släppa ner hälen lite till.

Det ingen av de här två tricken tar löser är var du sätter ned foten. Att sätta ned foten på tå framför tyngdpunkten är förmodligen lika ineffektivt som att sätta ned hälen. Du får dessutom en väldigt stor belastning på vaderna.

Någon som kan springa eller en kompis som lär sig springa samtidigt som du är det bästa träningsredskapet för att hitta ett bra löpsteg. Friidrottsföreningar är lite hit och miss när det gäller att lära sig att springa. Det är många löpargrupper som bara jagar mil i skogen snarare än att fokusera så mycket på löpteknik. Mest för att många av deltagarna redan kan springa för att de tränat friidrott och sprungit barfota i hela sina liv.
1960 • Södermalm
#18
8 juli 2011 kl 22:29
Gilla
Felix, man tar spontant kortare och mer frekventa steg när man springer barfota, och då minskar fallhöjden. Det är den stora vinsten. (Jag har stor respekt för Liebermans evolutionsforskning, men den löpare han har använt för att testa framfot vs hällandning har uppenbarligen fått instruktion att styra landningen, och då blir kraftfördelningen överdriven.)

Du överförenklar framfota vs hällandning. Det är ovantligt att hällöpare landar med rakt knä. Och även om man landar på hälen så kommer framfoten i marken långt innan den vertikala kraften är maximal, och då är vaden med och dämpar.

Fotens vinkel mot marken (och även knävinkeln) ändras väldigt snabbt för landningen, så den löparen på bilden du visar kan mycket väl landa med hela foten mot marken, vilket i praktiken är vad "framfotslöpare" gör. Jag har gjort väldigt mycket videoanalys och jag skulle säga att en markant landning på framfoten är ytterst ovanligt, vilket stämmer med den enda undersökning som har publicerats. Många som tror att de landar på framfoten landar i verkligheten på hälen, för det är så lite kraft som appliceras i första markkontakten att de inte hinner känna det.

Jag varnar för att försöka styra själva landningen. En bra landning är en konsekvens av att springa avslappnat (utan aktivt frånskjut och utan att aktivt sträcka knäleden). Om man försöker styra själva landningen så kommer man omedvetet att överspänna vadmusklerna, vilket ger problem.

Jag håller inte alls med om att fivefingers är mindre flexibla än de skor du nämner med tjockare sula. Jag tycker de ger överlägsen barfotakänsla. De separata tårna gör att de sitter still på foten utan att sitta hårt och därmed klämma ihop foten. Den tunna sulan ger bra markkontakt.

Om en vanlig sko ska sitta still på foten så måste den sitta ganska tajt, och då klämmer den ihop framfoten när den pressas ut i landningen, vilket gör att foten inte kan jobba som den ska. Jag använder ändå ofta vanliga skor med tunn sula, t ex Inov-8 155 eller Adizero Pro, för att mina gamla fötter fortfarande behöver lite avlastning ibland. Deras sula ger mer vridstyvhet och tryckfördelning. Jag tycker skor som Hattori eller trail glove är en dålig kompromiss, men det är förstås en smaksak.
Martin
1979 • Stockholm
#19
9 augusti 2011 kl 13:21
Gilla
Jag väcker liv i den här tråden med en fråga: Jag springer med VFF och har inga problem med att landa på ett för mig skönt sätt, dvs på framdelen/mitten av foten. När jag promenerar med mina VFF däremot känns det som att jag sätter ner hälen först.

Problemet är väl att när jag går är det för låg hastighet för att landa med foten under mig och istället sätts den ner framför kroppen? Någon som har samma problem? Är det ens möjligt att på ett naturligt sätt promenera utan att sätta ner hälen först?
Ulf Mårtensson
1958 • Borås
#20
9 augusti 2011 kl 13:52
Gilla
Promenadfart är lika med hälen först för mig och troligen för alla. Till skillnad från när du springer är du ju inte helt och hållet utan markkontakt när du går så knata på bara.
< < < 1 2 > > >
Endast registrerade medlemmar kan posta inlägg till forumet. Registrera dig här eller logga in ovan.