Löpning • Träning • 37 inlägg • 10724 visningar •

Träningsfart vs tävlingsfart

Kinsei
1974 • Malmö
#1
•
15 juni 2011 - 16:36
Gilla
Jag brukar ha rätt stor skillnad mellan farten jag upplever som urjobbig på ett snabbdistanspass och vad jag faktiskt kan prestera när jag har nummerlappen på. Kanske är jag bara dålig på att pressa mig på träning...
Vad jag undrar är
- Hur stor skillnad har ni i km-fart på ett snabbdistanspass jämfört med er tävlingsfart på 10 km?
- Hur långt är det längsta ni springer på träning i samma fart som ni har i ett 10 km-lopp? Är det långa intervaller eller är det längre?


< < < 1 2 > > >
Mattias Jägstedt
1973 • Halmstad/Gullbranna
#2
•
16 juni 2011 kl 11:41
Gilla
- Skulle tro att det är ca 10-15 sekunder saktare per km om jag springer 10 km snabbdistans på träning jämfört med tävling.
- Springer nog aldrig i samma fart på träning som på 10km-lopp, utan det blir antagligen lite saktare vid snabbdistans eller lite snabbare vid intervaller. Men 3-4 km skulle nog bli liknande fart, eller kanske 2km-intervaller.
Sven Andersson
1966 • Kista
#3
•
16 juni 2011 kl 12:33
Gilla
Om man springer fortare på träning än på tävling gör man nåt fel. (Under förutsättningen att man vill maximera sin prestation på tävling.)
Staffan Dahlgren
1971 • Nykvarn
#4
•
16 juni 2011 kl 13:45
Gilla
Jag upplever att jag är ganska bra på att pressa mig på träning men att jag sedan inte "vågar" stå på eller klarar att plåga mig och få ut all kapacitet på tävling.

Mitt pers på milen är från i höstas 38:46 (3:53 min/km men jag hade inga problem i förra veckan att springa 7,3km snabbdistans @ 3:57 min/km (i ett 15km distanspass) eller långa intervaller i söndags 4x2000m @ 3:41 i snitt (90 sek vila) men kanske har jag bara blivit bättre och snabbare och kommer att förbättra mitt milpers i år - hoppas kan man ju...
Kristian Wahlgren
1968 • Helsingborg
#5
•
16 juni 2011 kl 13:50
Gilla
Jag har också ganska gtor skillnad. Om jag springer en mil i snabbdistans, så ligger jag oftast på ca 4:30-tempo och är då hyfsat slut efteråt, medan jag sprang Springtime i Helsingborg (10 km) i 4:12-tempo.

Om jag springer intervaller (400 eller 800), så ligger jag på högre tempo än tävlingstempo.
Kinsei
1974 • Malmö
#6
•
16 juni 2011 kl 13:52
Gilla
Jag är nog mest bara nervös för att det var ett tag sedan jag sprang ett lopp och just nu är det liksom omöjligt att föreställa mig att jag på lördag ska klara 10 km i en fart som jag kan hålla max 2-3 km på träning.

Så klart fattar jag ju att man inte kan "räkna baklänges" från sitt träningstempo, men det känns ändå skönt att höra lite hur tidsskillnaden kan se ut för andra.
Jenny Viklund
1983 • Örebro
#7
•
16 juni 2011 kl 22:41
Gilla
Jag klippte nästan en minut per kilometer första gången jag sprang en mil på tävling. Nu är jag kanske på en annan nivå än du, men det visar att tävlingsmiljön gör MYCKET.
Patrik Rosén
1967 • Bromma
#8
•
17 juni 2011 kl 15:24
Gilla
Sedan får man ha lite koll på mätningen. Generellt visar gps-klockan alltid efter en tävling att man sprungit "för långt". Omvänt är träningstiderna då för snabba", beroende på att man t ex inte springer rakaste vägen. För mig är det åtminstone 5 sek/km att plussa på. Ett pers på gps-klocka är m a o lite vanskligt.

Annars är förhållandena för mig som Staffan, ungefär.
Andreas Ekdahl
1974 • Stora Höga
#9
•
21 juni 2011 kl 09:08 Redigerad 21 juni 2011 kl 09:10
Gilla
Tycker detta är en mycket intressant frågeställning som också förbryllar mig. Vad är det som gör att man lyckas pressa sig på tävling så otroligt mycket lättare än på träning. Det är nog bara att inse att det är så man funkar och tur är väl det, för hur kul hade det varit om det var tvärtom?
Anton Svärd
1978 • Västra Frölunda
#10
•
21 juni 2011 kl 09:23
Gilla
Jag brukar inte prestera så mycket bättre på tävling än på ett bra snabbdistanspass. En bra dag när jag trycker på max på träning eller ett lopp är samma sak för mig. Visst är det roligt med publik men de gör inte att jag blir snabbare.
Maria Engleson
1972 • Malmö
#11
•
21 juni 2011 kl 09:23
Gilla
Är mycket tävlingsinriktad och känner mig extremt taggad inför lopp. Trots detta springer jag inte fortare än på träning. Ser det som om jag inte klarar av att pressa mig lika mycket som andra verkar kunna.

Eller, kanske beror det på att jag inte har så mycket rutin än? Har sprungit några lopp (fyra i år och sedan några år tillbaka 1-2 per år, dvs. inte jättefå) och går kanske ut för hårt (pga uppjagad och vill så mycket när jag står på startlinjen) och blir sen ganska trött. Brukar sacka lite i mitten av loppet och springer sedan på igen.

Någon som känner likadant? Och varför verkar alla andra kunna göra stora tidsskillander...? Känns lite orättvist.
Maria Engleson
1972 • Malmö
#12
•
21 juni 2011 kl 09:30
1 Gilla
Såg nu Antons inlägg. Jag är tydligen inte ensam.
Pär M
1969 • Umeå
#13
•
21 juni 2011 kl 17:04
Gilla
jag har då att min GPS alltid visar för lite....
Sverker Forsberg
1968 • Huddinge
#14
•
21 juni 2011 kl 21:55
Gilla
Jag har inte sprungit så många lopp, fyra milar och en halvmara, men jag har sprungit fortare i loppen än på träning. Mitt pers på milen är ca 48,30, på träning har jag aldrig legat under 50 minuter. Men det beror nog på att jag räknar med uppvärmningen i träningspassen, jag har ingen draghjälp och mina träningspass är i allmänhet på lite tyngre terräng än bästa loppet. Draghjälpen gör mycket för mig.
robban
1975 • kristinehamn
#15
•
18 juli 2011 kl 14:29
Gilla
jag sprang min första tävling i maj, 6km på 28:42 och på träning springer jag 6km på cirka 33min men jag blir så sjukt taggad o envis så fort det blir tävling
Gustav thoresson
1990 • Malmö
#16
•
19 juli 2011 kl 08:44
Gilla
ja jag håller med anton o maria här uppe, känns det bra under en träning presterar jag på 110% så ni är absolut inte ensamma. men det gör att jag har lite motsatt problem, jag springer alltid på nära max, jag har otroligt svårt att springa långsamt, jag märker nämligen att kroppen kanske inte alltid mår bäst av att springa som det gällde livet,

ingen som har något tips på hålla nere tempot?
Mikael Björk
1978 • Löddeköpinge
#17
•
19 juli 2011 kl 09:58
Gilla
Gustav: När (inte om) du åker på en rejäl skada kommer du att få börja om med löpning i ett betydligt lugnare tempo och kommer då att lära dig springa långsammare.

Talar av egen erfarenhet. Har aldrig kunnat hålla igen på träning vilket tyvärr slutade med en rejäl blödning i vaden. Efter att ha kämpat i flera månader för att komma tillbaka kan jag nu skilja på lugna pass och tempopass. Även om det fortfarande är helt omöjligt att slöjogga i +6min/km.

Angående huvudfrågan pressar jag också mig ganska rejält på tävling. Tror mest det beror på att jag har bra koll på pulsen och inte blir "rädd" när den pressas upp högt. Många som inte har en lång träningsbakrund vet kanske inte riktigt hur mycket kroppen faktiskt klarar! De blir kanske nervösa när pulsen börjar närma sig max och det är 4-5 km kvar av tävlingen och därmed släpper ner på tempot. På träning brukar jag dock bara pressa upp pulsen riktigt högt (över 190 för mig) på slutet av ganska snabba pass runt 6-9 km, och därmed blir tiderna mer beskedliga.
Gustav thoresson
1990 • Malmö
#18
•
19 juli 2011 kl 10:16
Gilla
ja mikael jag skulle ju gärna lära mig på ett sätt som inte innebär en jätte skada. men jag antar att jag måste sälppa resultathetsen...
Christher Johansson
1963 • Örebro
#19
•
19 juli 2011 kl 15:21
Gilla
Gustav ett bra sätt är att försöka hitta löparkompisar som tränar lugna pass. Det kan hjälpa dig i början så du vänjer dig vid att kunna hålla igen.
Förutom skaderisken så finns risken att du inte utvecklas optimalt om du kör för fort på alla pass! Givetvis beror det på hur ofta du tränar men tränar du 5 pass eller mer i veckan så finns det risk för att kroppen inte hinner återhämta sig mellan passen om alla är tuffa. Det kommer på sikt göra att de riktigt snabba passen så kommer du inte att vara tillräckligt fräsch för att verkligen kunna trycka på. Ökad skaderisk kommer sedan som ett brev på posten! Men kanske snabbare;-)!!

Lyvka till med träningen!
Anonymiserad
2006 • Alingsås
#20
•
19 juli 2011 kl 20:35
Gilla
Sedan jag började föra logg 1988 har jag sprungit 211 tävlingar (Första tävlingen 1984).
Det är ingen slump att det blir fullträffar på tävlingar och resultat som inte kan uppnås på träning.

Under långa träningsperioder är kroppen hela tiden lite nedbruten och sliten,, mil efter mil, dag efter dag.

Träningen stegras och blir hårdare ju närmare tävlingarna kommer. I lagom tid minskar träningsmängden, kroppen får läka ihop.
Närmare tävlingen byggs den mentala biten upp: "när det här händer ska jag hantera det så här".
Väl på startlinjen är både kropp och knopp toppad.
< < < 1 2 > > >
Endast registrerade medlemmar kan posta inlägg till forumet. Registrera dig här eller logga in ovan.