Stockholm Maraton 2017 - DNF

Ja vad ska man säga....Fiasko!
Besviken på mig själv att jag inte följde planen (som var framgångsrik i Budapest) att hålla stenkoll på pulsen. Men då jag kände att jag totalt sett var bättre tränad än 2015 (bortsett från sista två månaderna) ville jag ändå spänna bågen så hårt som möjligt och tyvärr brast det denna gång.

Redan vid milen (låg då 792;a) borde jag ha dragit ned på farten rejält men körde tyvärr på vilket straffade sig rejält. Känns ansträngt vid halvmaran (1.31.58 och 799:a) och sedan kring km 23 kommer de stora problemen, försöker då dra ned på tempot rejält för att få ned pulsen men benen stumnar allt mer och pulsen följer inte med ned. Vid 28 km inser jag att detta aldrig kommer att funka då det trots allt är hela 14 km kvar. Kliver av vid Strandvägen där de klipper av chippet för mig och man får sätta sig i en "bryttaxi" med riktning Östermalms IP, kändes lite bättre då även en "elit-kenyan" med mkt lågt startnnummer även satte sig i taxin med enda kommentaren "No power left..."Väl framme på Östermalms IP var men nästan ensam i Massagetältet - Riktigt skönt att få "stockarna" till ben lite behandlade.

Som vanligt vill jag ju alltid skylle på något - Så vad skulle det vara denna gång....?
1 månads totalt löpuppehåll pga hälseneproblem, vilket medförde att i April sprang jag totalt 9 mil och i Maj 12 mil. Det är inte optimal uppladdning inför en mara och just därför borde jag ju fattat ett klokare beslut igår. Utan skadebekymmer och planenligt träning de sista två månaderna tror jag dock att min första halva hade varit lämplig.

Det enda positiva med detta är att det blev en dyrköpt lärpenning som jag får ta med mig, för redan nu känns det som "Revenge SM 2018"