Löpning Träning 50 inlägg 3839 visningar

Vilken lopp-distans tycker ni är värst

2006 • Alingsås
#1
31 december 2023 - 06:29
1 Gilla
Vi har ju alla en hatad distans vi ändå kör ibland på tävlingar.

För mig är det halva marathondistansen. För långt för att ösa på fullt som med 10K och för kort för att stundom ta det lugnt som med Marathon. Jo, jag jojo-löper alltid när jag får mina bästa tider på Marathon. Men gillar att träna 20-25K i ömsom lugn takt och ibland pressa på.

5K har jag aldrig provat. Däremot Ultra +50K med blandad personlig framgång. +1500 hm trail har jag aldrig provat så ingen åsikt där.
< < < 1 2 3 > > >
1961 • Oskarshamn
#2
31 december 2023 kl 07:29
5 Gilla
10 km är absolut värst. Man försöker springa fort, och det är alltid längre än man trodde innan start.
Jens Sandahl
1969 • Sävedalen
#3
31 december 2023 kl 08:10
4 Gilla
400 meter. Det är så jävligt och brutalt att jag aldrig ens vågat prova!
1967 • Torslanda
#4
31 december 2023 kl 08:37
3 Gilla
Allt under ultradistans. Kommer man bara över maradistansen så kan i vart fall jag släppa all prestationstänk. På ultra är alla backar gåbackar🤫
Mr. B
1963 • Hemma
#5
31 december 2023 kl 09:57
2 Gilla
Alla som har svarat hittills är födda samma årtionde och har nog förlorat sin gamla toppfart. Naturligtvis blir kortare lopp jobbiga då.

På samma sätt blir "lite kortare än vanligt" alltid extremt ansträngande.
1966 • Ystad
#6
31 december 2023 kl 09:59
2 Gilla
Gillar mest 5-10 km har en tendens och springa lite för fort och då är det skönt om det snart är över
Svealand
#7
31 december 2023 kl 10:05
3 Gilla
Intervallpass med fyrahundringar är väl skoj, Jens? ;)
Jens Sandahl
1969 • Sävedalen
#8
31 december 2023 kl 10:33
1 Gilla
Jodå, men då pratar vi ju inte lopp / all-out! 😃
1965 • Kungsholmen
#9
31 december 2023 kl 11:43
4 Gilla
10km. Slutade springa dessa lopp för 13 år sen. Konstant lidande i 50 minuter. Usch.
Halvmaran är idealet.
1971 • Nykvarn
#10
31 december 2023 kl 12:10
4 Gilla
3000m inomhus är det värsta jag provat. 10 minuters lidande runt runt i torr luft.
Helsingborg
#11
31 december 2023 kl 13:33 Redigerad 31 december 2023 kl 13:34
1 Gilla
5 km är extremt plågsamt men när man når 3 km och det känns som om man kommer att ge upp när som helst är det bara 2 km kvar. Man klarar en kilometer till. Sedan når man 4 km och man kan börja räkna i hundratals meter tills plågan är över.

10 km är helt klart värst för mig. Det är tortyr under en för lång tid. Det går inte bara att härda ut som med 5 km. Att ge allt i 5 km gör jag då och då för att testa mig själv. Att ge alt i 10 km gör jag endast under tävlingar (en gång om året typ). Däremellan har jag ingen aning vad min tid på milen är.

En halvmara är en semester jämfört med 10k. Pulsen är lägre och tempot behagligare, särskilt den första milen. Idealet för mig som anser att det skulle vara för tidskrävande för att träna inför en maraton.
Corben Dallas
1978 • Göteborg
#12
31 december 2023 kl 15:16
1 Gilla
Jag håller nog med om 10k.. Är det inte en riktig bra dag fysiskt och psykiskt är det långt lidande på en hög ansträngningsnivå.
Usch, gjorde en sån idag. Lite ångest fortfarande 😂
1974 • Örnsköldsvik
#13
31 december 2023 kl 15:17
1 Gilla
24H och 4 km ( vi har ett lokalt lopp som går fyra gånger på våren) är dom tuffaste enligt mig 😅🏃🏼
2006 • Alingsås
#14
31 december 2023 kl 16:49
1 Gilla
Många som hatar 10K. Bara sprungit 2 lopp och körde samma taktik på bägge. Kör fullt så länge det håller och bägge gångerna har det funkat ända in i mål. Jobbigt bara sista 50 metrarna annars kul att efter hälften springa om massa slanka ungdomar med min lilla gubba-mage. De har gått ut för hårt och skulle med rätt taktik aldrig släppa förbi mig men mina ben klarar inte längre av takten "gå ut för hårt" på 10K.

400 meter: Perfekt distans för oss veteraner bara man inte glömmer tanka energi på de fem vätskestationerna.
1992 • Olofström
#15
31 december 2023 kl 17:40 Redigerad 31 december 2023 kl 17:45
8 Gilla
Jag springer ganska många lopp och har bl.a. sprungit lopp under 55 olika dagar i år. Tränar främst för 800 meter på hobbynivå men det blir många andra lopp. Terränglopp och liknande är ingenting jag brukar formtoppa för utan det blir mer som tempopass.

400 meter: Inte så farligt men det kan göra ont i låren efter mållinjen. Jag brukar dock öppna för passivt för att vara 400 meter trots att detta kanske är den distans där det är tydligast att man ska springa med positiv split. Så jag kanske borde uppleva mer smärta. Ofta cementben på upploppet men inget obehagligt så. Som 800 meter-löpare fruktar jag 800 meter mer än 400 meter. Det är ju bara ett varv och över så fort.

400 meter häck: Har inte sprungit så många lopp. Vissa säger att detta är en av de värsta distanserna men eftersom fokus hela tiden är på närmaste häcken så blir det ofta inte så jobbigt. Även här har jag upplevt att jag kanske borde tryckt på lite mer den första halvan av loppet men å andra sidan kommer rejäl mjölksyra (och mer plötsligt än vid 400 meter slätt) inför eller precis efter sista häcken. Lär vara rejält jobbigt om det kommer tidigare i loppet. Jag har dålig häckteknik så jag brukar hoppa över häckarna och inte "springa" över dem.

800 meter: Riktigt jobbigt om man springer över gränsen. En distans som många fruktar men som jag tror blir något lättare att hantera om man sprungit några lopp. Jag har personligen aldrig upplevt någon rejäl plåga under loppen som vissa andra beskrivit utan det är mest benen som blir stumma för mig efter ett tag. Ibland känner jag att jag borde ha tryckt på mer mellan 400 och 600 meter då det börjar bli stumma ben. De sista 200 meterna är oftast inte lika jobbiga mentalt utan då är det bara att köra på.

1 500 meter: Kanske den distans jag fruktar mest, jag springer inte den så ofta. De gånger jag sprungit i mål tycker jag dock inte det varit så farligt i slutändan. Jobbigt att springa på något stumma ben under längre tid än 800 meter.

Hinder. Jag tror jag har sprungit fyra sådana lopp. Inledningen av loppet känns ofta lätt och kontrollerat, t.ex. första kilometern på 3 000 meter hinder. Tröttheten kan komma plötsligt och det kan bli ganska jobbigt att springa. Jag fruktar vattenhindret en aning.

3 000 meter: Kan nog bli rätt så jobbigt halvvägs. Det var ett tag sedan jag sprang distansen dock, men kan tänka mig att det är jobbigt att springa i VO2-Max-tempo som är nånstans vid 3 000 meter.

5 000 meter/5 km: Sägs vara det loppet man ligger i röd zon som allra mest. Om distansen springs på max kan det bli riktigt jobbigt. På både bana och väg har det hänt att jag tyckt sträckan mellan 3 km och 4 km är mest mental jobbig. Det brukar handla om att försöka hålla samma tempot som tidigare men med mer ansträngning. Jag brukar vara bra i spurten och sista 400m så jag brukar tro att jag kan klara sista kilometern bra. Jag har sprungit flera väg- eller terränglopp på eller kring 5 km. Många gånger har det inte var särskilt jobbigt. Men tror det har mer att göra med att jag kan ta ut mig mer på bana.

10 000 meter/ 10 km: Detta är nog den jobbigaste distansen att springa, framförallt om man går över gränsen och springer första halvan för snabbt. Några gånger när jag har sprungit distansen och varit nöjd efteråt har det varit jobbigt kring 4 eller 5 km och jag har tänkt "detta kommer inte hålla". Men så har det ändå gjort det. Men då har det varit riktigt jobbigt kring 8 km eller 9 km. Det kan bli plågsamt i magpartiet och uppåt för mig på längre lopp, vilket inte hinner sker på korta lopp. De två 10 000 m lopp jag sprungit på bana var bland de mest jobbiga lopp jag sprungit. Jag försöker inte tänka på att det är så många varv, men jag tror vid båda tillfällen tänkte jag, om än väldigt hastigt, å nej 7 varv kvar.

Halvmara: Jag har bara sprungit två stycken lopp. Men jag upplevde dessa som mindre jobbiga än 10 km. Jag har funderat i efterhand om jag kanske borde sprungit snabbare. Men i år t.ex. har jag fått bättre tid på halvmaran än på 5 km och 10 km enligt löparkalkylatorn på jogg m.m. trtos att jag är medeldistansare så jag tvivlar att jag hade kunnat springa så mycket snabbare. Det loppet var inte plågsamt på något sätt.

Marathon. Jag har bara sprungit loppet en gång. Det var aldrig plågsamt som det kan bli på 5 km eller 10 km. Däremot pajade mina vader efter 34 km och sen gick det långsammare och långsammare för varje kilometer. Dessutom gjorde det något ont för det högg till emellanåt. Hade det inte varit för det så hade jag kunnat fortsätta i samma tempo som tidigare. Samma sak har hänt på traillopp på 20 km med backar och mitt första Lidingöloppet på 30 km i år. Jag kände mig riktigt stark i backarna men vaderna tog mer och mer stryk och jag fick släppa av lite på takten med några kilometer kvar till mål. Så på längre lopp kan det vara andra faktorer som spelar in.

Så sammantaget skulle jag nog säga 10 km och i synnerhet 10 000 meter på bana är den värsta distansen att springa på max. Därefter skulle jag nog säga hinder eller 3 000 meter.

1966 • Bräcke
#16
31 december 2023 kl 18:26
3 Gilla
Som icke snabblöpare har jag tyckt det varit väldigt frustrerande dom två gånger jag sprungit fjällopp på 100 K. Man tycker sig hänga på hyffsat i fjällterrängen, med sina stigningar och tekniska utförslöpor. Sen kommer man till snabb transportlöpning på grusväg mellan två fjäll.

Då ser man ryggen på medlöpare som försvinner iväg i 4 tempo när man själv kämpar på så gott det går.
#17
1 januari 2024 kl 15:06
Gilla
Som vuxen har jag gjort seriösa starter på distanser från 800m till 2-dagars fjällopp där det ingick övernattning i tält som man släpat med sig.
Värst är 3000m på bana. Det känns hyfsat kontrollerat i 1000m, sedan blir det snabbt en nära döden-upplevelse.
3000 är raka motsatsen till ett marathon. En mara känns bättre ju bättre förberedd du är. Jag spang London ett år taskigt tränad och det var ingen höjdare. 3000 känns värre ju mer du förberett dig på den distansen. En typisk långskubbare klarar inte av att pressa vidare när syran sätter in under andra halvan. Man hör ofta dessa säga att "vad var det för jobbigt med det här? Jag skulle ha kunnat fortsätta lika länge till i nästan samma tempo."
2006 • Alingsås
#18
1 januari 2024 kl 16:17
1 Gilla
"vad var det för jobbigt med det här? Jag skulle ha kunnat fortsätta lika länge till i nästan samma tempo." Så känner jag efter målgång på ett Marathon och sedan ska man jogga ner lite efter att fått medaljen och plockat till sig lite godsaker och det känns som att flytta en vägg.
Stefan Ödman
1970 • Skövde
#19
2 januari 2024 kl 08:10
1 Gilla
1500 meter på bana.
Hannes Svensson
1988 • Stockholm
#20
2 januari 2024 kl 08:13
3 Gilla
Har aldrig sprungit nåt lopp under halvmaraton. Är för rädd för så korta distanser och hinner inte få upp farten. :D
< < < 1 2 3 > > >
Endast registrerade medlemmar kan posta inlägg till forumet. Registrera dig här eller logga in ovan.