31 december 2023 kl 17:40
Redigerad 31 december 2023 kl 17:45
Jag springer ganska många lopp och har bl.a. sprungit lopp under 55 olika dagar i år. Tränar främst för 800 meter på hobbynivå men det blir många andra lopp. Terränglopp och liknande är ingenting jag brukar formtoppa för utan det blir mer som tempopass.
400 meter: Inte så farligt men det kan göra ont i låren efter mållinjen. Jag brukar dock öppna för passivt för att vara 400 meter trots att detta kanske är den distans där det är tydligast att man ska springa med positiv split. Så jag kanske borde uppleva mer smärta. Ofta cementben på upploppet men inget obehagligt så. Som 800 meter-löpare fruktar jag 800 meter mer än 400 meter. Det är ju bara ett varv och över så fort.
400 meter häck: Har inte sprungit så många lopp. Vissa säger att detta är en av de värsta distanserna men eftersom fokus hela tiden är på närmaste häcken så blir det ofta inte så jobbigt. Även här har jag upplevt att jag kanske borde tryckt på lite mer den första halvan av loppet men å andra sidan kommer rejäl mjölksyra (och mer plötsligt än vid 400 meter slätt) inför eller precis efter sista häcken. Lär vara rejält jobbigt om det kommer tidigare i loppet. Jag har dålig häckteknik så jag brukar hoppa över häckarna och inte "springa" över dem.
800 meter: Riktigt jobbigt om man springer över gränsen. En distans som många fruktar men som jag tror blir något lättare att hantera om man sprungit några lopp. Jag har personligen aldrig upplevt någon rejäl plåga under loppen som vissa andra beskrivit utan det är mest benen som blir stumma för mig efter ett tag. Ibland känner jag att jag borde ha tryckt på mer mellan 400 och 600 meter då det börjar bli stumma ben. De sista 200 meterna är oftast inte lika jobbiga mentalt utan då är det bara att köra på.
1 500 meter: Kanske den distans jag fruktar mest, jag springer inte den så ofta. De gånger jag sprungit i mål tycker jag dock inte det varit så farligt i slutändan. Jobbigt att springa på något stumma ben under längre tid än 800 meter.
Hinder. Jag tror jag har sprungit fyra sådana lopp. Inledningen av loppet känns ofta lätt och kontrollerat, t.ex. första kilometern på 3 000 meter hinder. Tröttheten kan komma plötsligt och det kan bli ganska jobbigt att springa. Jag fruktar vattenhindret en aning.
3 000 meter: Kan nog bli rätt så jobbigt halvvägs. Det var ett tag sedan jag sprang distansen dock, men kan tänka mig att det är jobbigt att springa i VO2-Max-tempo som är nånstans vid 3 000 meter.
5 000 meter/5 km: Sägs vara det loppet man ligger i röd zon som allra mest. Om distansen springs på max kan det bli riktigt jobbigt. På både bana och väg har det hänt att jag tyckt sträckan mellan 3 km och 4 km är mest mental jobbig. Det brukar handla om att försöka hålla samma tempot som tidigare men med mer ansträngning. Jag brukar vara bra i spurten och sista 400m så jag brukar tro att jag kan klara sista kilometern bra. Jag har sprungit flera väg- eller terränglopp på eller kring 5 km. Många gånger har det inte var särskilt jobbigt. Men tror det har mer att göra med att jag kan ta ut mig mer på bana.
10 000 meter/ 10 km: Detta är nog den jobbigaste distansen att springa, framförallt om man går över gränsen och springer första halvan för snabbt. Några gånger när jag har sprungit distansen och varit nöjd efteråt har det varit jobbigt kring 4 eller 5 km och jag har tänkt "detta kommer inte hålla". Men så har det ändå gjort det. Men då har det varit riktigt jobbigt kring 8 km eller 9 km. Det kan bli plågsamt i magpartiet och uppåt för mig på längre lopp, vilket inte hinner sker på korta lopp. De två 10 000 m lopp jag sprungit på bana var bland de mest jobbiga lopp jag sprungit. Jag försöker inte tänka på att det är så många varv, men jag tror vid båda tillfällen tänkte jag, om än väldigt hastigt, å nej 7 varv kvar.
Halvmara: Jag har bara sprungit två stycken lopp. Men jag upplevde dessa som mindre jobbiga än 10 km. Jag har funderat i efterhand om jag kanske borde sprungit snabbare. Men i år t.ex. har jag fått bättre tid på halvmaran än på 5 km och 10 km enligt löparkalkylatorn på jogg m.m. trtos att jag är medeldistansare så jag tvivlar att jag hade kunnat springa så mycket snabbare. Det loppet var inte plågsamt på något sätt.
Marathon. Jag har bara sprungit loppet en gång. Det var aldrig plågsamt som det kan bli på 5 km eller 10 km. Däremot pajade mina vader efter 34 km och sen gick det långsammare och långsammare för varje kilometer. Dessutom gjorde det något ont för det högg till emellanåt. Hade det inte varit för det så hade jag kunnat fortsätta i samma tempo som tidigare. Samma sak har hänt på traillopp på 20 km med backar och mitt första Lidingöloppet på 30 km i år. Jag kände mig riktigt stark i backarna men vaderna tog mer och mer stryk och jag fick släppa av lite på takten med några kilometer kvar till mål. Så på längre lopp kan det vara andra faktorer som spelar in.
Så sammantaget skulle jag nog säga 10 km och i synnerhet 10 000 meter på bana är den värsta distansen att springa på max. Därefter skulle jag nog säga hinder eller 3 000 meter.