Löpning Träning 20 inlägg 8298 visningar

Löpning och vikt

Fredrik
1972 • Stockholm
#1
4 januari 2012 - 23:43
Gilla
Jag är 200 cm lång och släpar mina ca 96 kg på passen i syfte att klara milen på 44 min men även orka ett 4.55 - 5.05 tempo på en mara. Är det orimligt?

Kan säga att jag rasade 10kg när jag började träna i Juni 2011 och vara nere på 92kg och nu går det bara uppåt, samtidigt blir det tuffare och tuffare att kapa kilometer tider på längre sträckor (>10km)

Utan att vara professor i ämnet vågar jag påstå att vissa är mer eller mindre födda till kulstötare och andra till långdistandlöpare (?) Men var går gränsen, även om det förstås finns en gråzon med full av undantag förstås...?
1955 • Borås
#2
4 januari 2012 kl 23:51
Gilla
Fredrik...läs tråden "alla kan bli bäst-talang är bara en myt":) Skämt åsido 96 kg är mycker att släpa omkring på i 10km för att inta tala om en mara. Du gör en oerhört stark prestation om du kan hålla 5 minuters fart på en mara med den vikten.
Fredrik
1972 • Stockholm
#3
5 januari 2012 kl 00:13
Gilla
Jag börjar nog inse det även om många sagt att det inte alls är omöjligt "du måste bara träna hårdare". Men jag vågar nog påstå att det är skillnad på att springa 10 km eller 42 km med 96 kg fördelat på 200cm än om man fördelar 75-80 kg på en 1,75 - 180 cm person även om inte alla vill hålla med..:/

Att gå ned ca 5-6 kg i vikt förstår jag inte ens hur jag ska klara av då jag är nästinitll är konstant hungrig och jag behöver energin för att orka ett pass på tex 15 km i 5.15 - 5.20 tempo, för att inte tala om n mara..
Johnny Hendeby
1978 • Falköping
#4
5 januari 2012 kl 00:43
Gilla
Fredrik, Jag sitter nästan i samma båt, 190 lång och 93Kg nu.
Känner mig inte tjock men man kan givetvis plocka lite kilo.
Att äta mkt behöver ju inte beryda att du ska äta fel. Potatis är Mkt energi utan att innehålla massa kolhydrater som du inte bränner...
Lax och potatis ex...... nä men det går att äta mkt och gå ner i vikt.... Jag vägde 82Kg för ca 3-4år sedan och tränade som mest. sprang då milen på ca 40...
Det går säkert att plocka några kilo, även om du är väldigt lång.....

Lycka till i kampen om låga tider :)
Acke5
1959 • Göteborg
#5
5 januari 2012 kl 03:34
Gilla
@Fredrik. Du har ett BMI på 24 och det är ju i närheten av övre gränsen för "idialvikt". Så stora människor kanke inte är så vanliga inom "löpareliten" men jag förstår inte varför du inte skulle kunna prestera väl så bra som oss övriga amatörer?
Henrik Dahl
1975 • Gustavsberg
#6
5 januari 2012 kl 07:08
Gilla
Vet inte vad som är rimligt att klara av. Kan dock vittna om vad några kg av betyder. Gick från 188 cm och 94 kg till 87 kg i höstas och skillnaden är som natt och dag när det gäller löpning. Kan jmf pga det framförallt var koständringar som kapade kg - inte träning.
Tim P
1981 • Västerås
#7
5 januari 2012 kl 09:52
Gilla
Är själv 195 cm och väger ca 103 kg och känner mig inte vidare plufsig. Hade kanske varit mera effektivt om jag hade tyckt spjutkastning va den roligaste träningsformen men nu är det löpning jag gillar så det är bara att köra på. Brukar tänka på att James Cracknell, brittiska roddaren och numera uthållighetsgalning, har ju sprungit NY marathon under 3 timmar med 100 kg och 193 cm.
Niklas Boman
1978 • Karlskrona
#8
5 januari 2012 kl 10:09
Gilla
Det ska säkert gå bra... Är själv 193/105, milen på 44 och HM på 1:40... Ska försöka gå ner mot 90kg under 2012, dvs ett BMI under 25
och se vad det ger för tider...
Anders Togerö
1968 • Järfälla
#9
5 januari 2012 kl 10:17
Gilla
Vill bara tillägga att BMI är ett skitmått och jag begriper inte hur man kan använda det 2012.
Micke Larsson
1971 • Norge
#10
5 januari 2012 kl 10:28
Gilla
Fredrik, att din kropp inte är idealisk för långdistanslöpning behöver ingen berätta. BMI kan du få ner, längden blir svårare. Men jag undrar lite över syftet.

"släpar mina ca 96 kg på passen i syfte att klara milen på 44 min men även orka ett 4.55 - 5.05 tempo på en mara"

Det vore bättre om du "släpade" dina kilon i syfte att må bra och springa så fort som möjligt. Du började springa i somras och i år fyller du 40. Oavsett om du skulle klara milen under 40 minuter och ett maraton på 3.15 ligger världseliten utom räckhåll. Varför inte sikta på lite bättre tider än du har nu och sedan ta det därifrån? Med den inställningen tror jag dels att du skulle få bättre tider och dels att löpningen skulle bli roligare.

Jag är inte psykolog, men det känns lite som att du ber om ursäkt inför dig själv att löpningen inte går bättre än den gör, istället för att glädja dig åt de fantastiska förbättringar du gjort på bara ett halvår. Som Niklas vittnar om går det att nå dessa tider även med en fullstor kropp som din, men jag tycker att du börjar lite i fel ände.
1952 • Varberg
#11
5 januari 2012 kl 10:40
Gilla
@ Micke: Så klokt att man nästan börjar gråta :-))
Ulf Mårtensson
1958 • Borås
#12
5 januari 2012 kl 10:55
Gilla
Micke är en klok man, jag har kommit till samma självinsikt, jag kommer ALDRIG att vinna en tävling men det är ju så förb...at kul att KUNNA springa så jag springer ändå tillsammans med mina 85 kg fördelade på 181 cm :-)
Jonas Larsson
1984 • Floda
#13
5 januari 2012 kl 11:19
Gilla
Klart det är rimligt!
195cm 90kg här,
40:20 på milen.
1:29 på halvmaran
3:33 på Marathon under Kalmar Triathlon.

Lycka till!
1960 • Skåne
#14
5 januari 2012 kl 12:34
Gilla
Beror på vilken kvinna man ska tro på, den som säger att storleken inte har nån betydelse...eller den som anser att storleken har betydelse ;)

Fredrik, det finns gott om korta och lätta människor som är långsammare. Men visst har vikten betydelse, men frågan är hur du vill se ut; smal eller med lite mer kött på benen. Ta t.ex. Kjell-Erik Ståhl han var 1,89 m och bara 69 kg. Han är en deci längre än vad jag är, men vägde nästan tio kilo mindre i tävlingsform. Och de bästa i min längd väger under 60 kilo. Inget jag skulle vilja väga, för jag skulle bara vara skinn och ben då.

Det finns en kalkylator som du kan räkna tider med ändrad vikt. http://www.runningforfitness.org/calc/diet/weighteffect Men ska nog inte ta alla tidsförändringar vid varje given vikt som sann. Jag har då inte märkt att jag presterar bättre när jag väger 72 jämfört med 78 kilo. Fast jag är övertygad om att det hjälper att väga mindre...

Och som en del skrivit här ovan, det finns gott om "tunga" och "stora" som springer otroligt starkt.
Micke Larsson
1971 • Norge
#15
5 januari 2012 kl 14:31
Gilla
Badgear: För att inte tala om hur många lättviktare som springer otroligt långsamt - det är jag ett levande bevis för, som ser ut som Kjell-Erik Ståhl, men springer som Peter Harryson :-).

Tage & Ulf: Tack! Jag var rädd att mitt inlägg skulle uppfattas lite som "den enda sanna vägen", men ni tycks ha fattat att det inte är det jag är ute efter. Den som mår bäst av att jaga världsrekord (oavsett hur realistiskt eller orealistiskt mål det är) ska naturligtvis göra det. Jag menar bara att när tiden blir målet riskerar man att gå miste om något annat.
Tom-Ingar Bjørndal
1974 • Saltsjö-Boo
#16
5 januari 2012 kl 14:52
Gilla
Fredrik,
Precis som Micke (och flera andra) säger har du gjort en jätteresa från i somras. Du rasade i vikt och allt kändes förmodligen som om det bara flöt på och du fick bättre och bättre tider vid samma eller lite högre intensitet. Men sen blev det mörkare ute, temperaturen sjönk och det blev lite mer motigt att ge sig ut. Smekmånaderna var över! (rena antagelser, jag kan ha tokfel.)

Jag har upplevd precis samma sak tidigare, och mitt råd är att tänka att de nästa månaderna kan användas som förberedelser inför den sköna löpningen som kommer till våren och sommaren. Strunta i tider och distanser och sätt hyggligt låga mål som att ta dig ut 2-3 gånger/vecka utan andra krav. På detta sättet vrider du fokus bort från prestation, andfåddhet och mjölksyra samtidigt som du kan känna dig nöjd med att du når dina mål.

Om jag får fortsätta generalisera (eftersom jag redan står till midjan i den gyttjan) kan ett annat tips vara att se över hur du kan få löpningen av vara mindre ansträngande. Många långa personer som löper verkar ta jättekliv, och om du försöker ta lite kortare steg och hitta en känsla av att du bara flyter fram utan ansträngning, kan du även där hitta en nyckel till snabbare tider längre fram. Kikade även lite i din träningsdagbok, och ser att du springer mycket med samma puls. Om du tillåter dig att springa med lägre puls på vissa (längre) pass, kan du hitta överskott till att springa fortare och med högre puls på andra (kortare) pass.

Blossom Taiton Lindquist har uttalat "när du står i duschen efter ett pass och längtar till nästa pass har du tränat helt rätt".
När allt känns jobbigt, mycket på jobbet, griniga ungar och fru och tråkigt väder med regn och mörker, brukar jag tänka att jag ska ta ett "Blossom pass" som bara ska vara skönt, och väldigt ofta funkar det.

Var stolt över dig själv över dem framgångar du har gjort. Du har etablerat en vana med löpningen, och smärre motgångar är helt naturliga. Kämpa på och gör det lätt för dig själv till våren genom att ta dig genom den tråkiga vinterlöpningen. Väldigt många struntar i löpningen på vintern, och tar du dig bara genom de nästa två-tre månaderna, kommer du att få tillbaka detta många gånger till våren. Det första shortspasset på våren är värt all vinterträning!

Beklagar om jag missförstått hela syftet med ditt inlägg, jag önskar inte att verka belärande, utan endast dela med mig av egna erfarenheter med hur jag tar mig genom den jobbigaste tiden på året.

Löparhälsningar från Tom-Ingar
1972 • Lund
#17
5 januari 2012 kl 19:29
Gilla
Bäste Fredrik,
Du är sannerligen en imposant gestalt....200 cm, jisses!
Trots din relativt måttliga vikt torde du i löparkretsar räknas som klumpig (din väldiga längd går helt enkelt inte att bortse ifrån).
Tror dock att man även med dina fysiska förutsättningar kan nå en rätt hög nivå, om än inte absolut elit-.
En positiv detalj jag märkt när det gäller "löpande jättar" är att de ofta får ett fint, vägvinnande driv i sitt löpsteg. LYCKA TILL, FREDRIK!
1971 • skåpafors
#18
5 januari 2012 kl 21:03
Gilla
Väger 96 och är 189 cm. Det känns! Vägde 92 i september och det är stor skillnad! Ska gå ner igen inför löparresan i mars. 90 känns som en perfekt vikt. Ligger på 47-48 min på milen nu. Ska försöka komma ner på 45 under våren. Tomas
Fredrik
1972 • Stockholm
#19
5 januari 2012 kl 22:21
Gilla
Stort Tack alla för all värdefull input!!

Det här med BMI finns det många åsikter/teorier om har jag lärt mig. Själv tycker det är lika intressant som att se på när målarfärg torkar. Anledningen är att jag tycker värdet/metoden gör att längre personer (som jag) alltid ser betydligt smalare ut än en person som är kortare med samma BMI.

Badgear; jag håller med med dem (män eller kvinnor) som anser att storleken har betydelse i löpning. Jag tycker inte jag ser pluffsig ut någonstans, jag råkar bara vara väldigt lång utan att vara "spinkig" om man får säga så...(?)

Känns också super att höra att det finns fler personer förutom Ingo, James Cracknell, etc. som gör kanontider utan att ha en kropsshydda á la Kjell-Erik Ståhl:)

Niklas, Jonas, Tomas - starkt jobbat av er tycker jag. Jag vet ju ändå hur det känns..:)

Micke, du har definitivt en poäng, jag kan inte göra något åt längden (har inte blivit kortare av löpningen hittills i alla fall) du har också en poäng om välbefinnande. Jag har absolut inga ambitioner att ta mig till elitnivå, vore det ett krav för att löpa skulle jag sluta idag! Visst mår man också mycket bättre och jag känner verkligen skillnad.

Ifrån att jag varit 100% "stillasittande" till att första gången i Juni 2011 ge mig ut på en 3 km runda i syfte att klara den på 15 min slutade snopet med 3-4 stopp för att hämta andan och en slut tid på närmare 18-19 min. Så visst har jag upplevt välbefinnandet redan. Man orkar mer och det känns super nu att klara 2.1 mil i 5.40 tempo och fortfarande känna sig fräsch för att springa redan dagen efter igen. (Även om jag kan ha lite ont i vaderna) Så på så sätt har jag redan vunnit tycker jag.

Men, lite tävlingsmänniska är jag och hoppas kanske på 3.30 - 3.45 i sommar i alla fall, men missförstå mig inte här jag skulle faktiskt vara nöjd om jag bara sprang igenom hela loppet -utan att behöva stanna och grina eller halta in i mål på max tiden och inte kunna gå på 2 dagar. Har alltså inga ambitioner på världsrekord eller vinna en tävling, "tävlar" gör jag mot mig själv och jag vinner varje gång jag bara kommer ut.

Fredrik, jag känner mig rätt liten faktiskt men min sambo brukar påpeka att jag inte är det och det är väl det jag känner nu..:) Vad gäller steget så har du helt rätt, jag får verkligen koncentrera mig på att hålla igen det eftersom om jag inte gör jag går det "för snabbt" dvs jag orkar inte springa speciellt långt då.

Tom-Ingar, håller med till 100%! Jag har visserligen inga problem med att ta mig ut men så har det ju inte varit någon riktigt vinter heller. Men att längta till nästa pass stämmer verkligen, komma tillbaka med blodsmak i munnen och en känsla av "aldrig igen" är ingen träning tycker jag -åtminstone inte för mig! Så Blossom har helt rätt! Du har också en poäng om pulsen vilket jag fått från andra håll också. Kommer defenitivt göra förändringar här.

Kommer fortsätta med långpassen, men i lugnare fart och öka distansen för varje pass med ca 10%. I kombination med det kommer jag göra tuffare kort-pass med kort uppjogg, 2-3 1000M intervaller följt av en nedjogg. Jobbar redan med Core styrkan en gång i veckan och brukar hinna med ett tuffare spinningpass på lunchen en gång i veckan. Det får styra träningen tills Premiärmilen går den 25 Mars.

Stonkade just runt idag i en 10 km fartlek och slutade på 51.42 (5.09 min/km) kanske jag kan kapa lite på den tiden den 25 Mars..

Tack alla igen för mycket kloka inlägg jag ser er som proffs på det här!

Mvh,
Fredrik
Micke Larsson
1971 • Norge
#20
5 januari 2012 kl 22:52
Gilla
Fredrik: Efter förklaringen av tävlingsambitionerna förstår jag dig bättre. Jag fick uppfattningen att tiden var en större del av själva målet. Ambitioner i sig är ju inget fel.

Lycka till med målen och löpningen, och tack för en intressant tråd!
Endast registrerade medlemmar kan posta inlägg till forumet. Registrera dig här eller logga in ovan.