14 juni 2014 kl 09:34
Re Lars
Annas BMI ligger på ca 21.7, vilket inte är särskilt högt för en löpare, men likväl ganska långt ifrån erfarenhetsmässigt optimala 18-20, och för en relativt kort löpare (som jag själv oxå) är ju dessutom BMI-skalan lite onödigt "snäll".
Det innebär att vikten och BMI i sig själva i detta fall (som i många många andra) sannolikt faktiskt är en signifikant hämmande faktor för långlöparresultat, även om den är betydligt mindre väsentlig än för de "otal" löpare i några BMI-trådar här för något-några år sedan vilka ofta hade BMI på 25-30 och hade kraftig resultatförbättringspotential av en potentiell viktminskning, allt annat lika.
Det som kan medföra att det i Annas fall inte skulle vara en faktor är om hon har så bra syreupptagningstalang att hon vid ökande mängdträning och långlöparsatsning upp till elitnivå ändå visar sig prestera på topp med liknande vikt som nu.
Mest sannolikt är dock att hon liksom så gott som alla i världeliten får ett lägre BMI kring 18-20 vid en sådan långsiktig mängsträningssatsning.
Bland män finns det väl bara enstaka exempel i världstopp genom åren på långdistans på BMI nära 22 och då har de uppenbart haft en extremt bra syreupptagningstalang som medför att den extra muskelmassan som män lättare naturligt får mer av kan bidraga med ett positivt netto till löphastigheten.
-----------------
Av ovanstående följer dock inte att jag skulle generellt i liknande fall rekommendera minskat kaloriintag, utan det bästa sättet att bli bättre löpare när man nått en resultatplatå och inte tränar i närheten lika mycket som eliten är att helt enkelt träna mer och kanske hårdare under ett till flera år och det medför normalt att man inte bara har god möjlighet att förbättra löpekonomin och VO2max (i liter totalt per minut) utan även sannolikt blir en klart bättre löpare tack vare att även kroppsvikten kan väntas gå närmare mot ens personliga optimala nivå dvs vilket ofta är lägre än befintlig vikt.
