Löpning • Träning • 35 inlägg • 9830 visningar •

Löpare! Vad har ni lärt er som ni önskar att någon berättat för er när ni började med löpning?

Johan
1989 • Malmö
#1
•
19 juni 2020 - 16:41
9 Gilla
Vad önskar ni att någon berättat för er när ni precis börjat löpträna?

I mitt fall är det att det är okej att stanna och gå en bit eller hämta sig och sen fortsätta springa. Jag såg länge det som ett misslyckande men har nu till och med börjat att planera in det i vissa pass. Springa 1-2 mil, stanna för en fika eller glass och sen springa tillbaka. Får ökad volym med kvalité än vad jag orkat om jag tagit allt i ett svep.

Vad har ni lärt er?
< < < 1 2 > > >
Irre
1984 • Göteborg
#21
•
22 juni 2020 kl 22:24
1 Gilla
Lite lustigt att läsa igenom tråden, tycker jag hade sundare tankar om löpning i början innan man började komma ut på gemensamma träningar och tävlingar och få inflytande utifrån, att man hört hur andra gjort och vad andra pallar med och anser vara normalt. Fast det var väl när man fortfarande hade inställningen att man inte är någon löpare och inte kommer hålla för det eller kommer kunna finna nöje i det om man inte är väldigt försiktig och anpassar utifrån sina förutsättningar.

Så för egen del hade något i stil med detta hjälpt mer; lyssna inte på andra om du själv lyssnat på kroppen (eller skallen) och den säger något annat. Oavsett om det gäller löpteknik, träningsupplägg, vad som är "ok ökning", vad som är skonsamt, bli influerad att ändra sina mål osv.
Men fin balansgång det där eftersom kunskap och vidgade vyer ändå är bra, särskilt som grön.
Olof
1974 • Stockholm
#22
•
23 juni 2020 kl 09:56
1 Gilla
Jag förstod aldrig hur bra jag var på att springa när jag var i 20-årsåldern, det önskar jag att någon hade förklarat för mig.
Och kanske övertalat mig att gå med i en klubb och att springa lopp.
På egen hand gjorde jag 10 km på omkring 35 min (ej kontrollmätt förstås, men när jag provsprungit en del av mina gamla rundor på senare år så stämmer distanserna ganska bra).
Hade min löpning ingått i ett större sammanhang så hade jag kanske fortsatt - nu blev det istället ett 20 år långt uppehåll från löpningen.

I min andra "karriär" som löpare, dvs den som jag befinner mig i nu, så hade jag önskat att någon övertygat mig om att köpa vettiga träningskläder i funktionsmaterial redan från början. Istället köpte jag på mig det billigaste och fulaste jag kunde hitta som nu ligger och tar plats i lådorna.
Samuel
1983 • Bandhagen
#23
•
23 juni 2020 kl 11:48 Redigerad 23 juni 2020 kl 11:53
1 Gilla
Att det kan skilja enormt hur väl man lyckas, om man håller bara lite lite för hög fart (t.ex. 1-2 km/h i mitt fall).

Upptäckte detta en gång när jag sprang på löpband, och märkte skillnaden mellan 11 och 9 km/h (tror jag det var): Vid 11 blev jag snabbt utmattad, medan vid 9 kunde jag fortsätta i princip hur länge som helst.

Siffrorna varierar naturligtvis beroende på person och kondition, men då upptäckte jag hur viktigt det var att verkligen gå ut i ett riktigt lugnt tempo om jag skulle kunna fortsätta springa så långt jag ville.

Efter denna insikt blev löpningen ett rent nöje istället för en mara :)
Staffan Dahlgren
1971 • Nykvarn
#24
•
23 juni 2020 kl 12:57
5 Gilla
Att det är bra för motivationen med mål men att måluppfyllelsen i sig är ganska oviktig och att det istället är resan mot det där målet som är det viktiga. Mål kan vara att klara att springa en viss sträcka på en viss tid, springa en viss distans, uppnå en viss mängd o s v men jag har insett med åren att tillfredsställelsen när målet uppnås är väldigt kortvarig och att hjärnan i princip omedelbart börjar formulera nya målsättningar och det är då lätt att bli "carried away" och träna lite för hårt och för mycket.

Som andra varit inne på, kontinuitet och tålamod över längre tid är det som gäller och att inse att en period med lite mindre träning inte är någon katastrof när grunden väl är lagd. Det är dumt att stressas över en hobby.
Marcus
1991 • Norrköping
#25
•
23 juni 2020 kl 13:58
2 Gilla
Det är knepigt. Det som jag har velat göra mest annorlunda är mitt andra löpår där jag inte trodde att det gick att kombinera volym med kvalitet. Skyllde min frånvaro av kvalitetspass på min "höga volym"(typ 40-50 km/vecka). Det har jag så här i efterhand insett vara ren bullshit då det alltid går att få in någon form av kvalitet. Detta ledde till att jag inte gick framåt så mycket som jag borde ha gjort. Å andra sidan så var det löpåret bra och rent mentalt räckte det nog med att springa mycket snarare än snabbt. Det är liksom lätt för mig nu när ångesten över att ta ut mig och prestera är väsentligt mindre, något som den inte var för två år sedan.

Det var skönt när prestationsångesten släppte så det hade jag kanske velat bli av med från start. Å andra sidan hjälpte den mig att pusha fram det som än idag är mitt pb på milen. Jag hade gärna sluppit mina två längsta skadefrånvaros på ca en månad vardera men å andra sidan är det "bara" en månad och jag lärde mig mycket utav det. Så kort och gott tycker jag att det är få saker som är värda att färdas tillbaka i tiden för för att upplysa den yngre versionen av mig själv. Är väldigt nöjd över platsen jag är idag och har "bara" sprungit i 3,5 år, det är väl ett tecken på något.

Sätter ni en kniv mot min strupe och tvingar ur mig ett svar på frågan så är det att ett kvalitetspass inte behöver vara något monstruöst. Man kan bara slänga in ett par tvåhundringar, en snabb sista tre km eller vad som helst. Man måste inte ligga och kippa efter andan när man är klar. Du går framåt ändå och allt är bättre än ingenting.
Anonymiserad
2006 • Alingsås
#26
•
15 februari 2024 kl 14:22
2 Gilla
Att skor är så dyra. Jag är ju knäpp och vill alltid ha det bästa. Idag är det så att ju dyrare dojor ju mindre mil håller dem. Hade jag vetat det hade det blivit Boule istället.
Karin1979
1979 • Oskarshamn
#27
•
15 februari 2024 kl 15:05
3 Gilla
Word på allt här!

Tipsar också om att köpa ett par riktigt bra och bekväma löparskor och okej kläder, det är mycket roligare då!

Gå hellre med i en idrottsförening, eller hitta folk på tex fb att springa med, än att betala tusenlappar för att springa i grupp i andra konstellationer.
Hans Palm
1963 • Linköping
#28
•
15 februari 2024 kl 17:51
1 Gilla
Att man kan köra runstreak, springa varje dag, hellre än att vara "periodare".
Tobias Larsson
1974 • Arvika
#29
•
15 februari 2024 kl 20:27
2 Gilla
Så med andra ord: Ju billigare skorna är, desto fler mil håller de? Det låter ju kanon!
Robert G
Helsingborg
#30
•
15 februari 2024 kl 21:16
Gilla
Jag hade berättat att om bara två år kommer jag vara en galet fit löpare och nå topp 1 procent för min åldersgrupp i Vo2max. Något jag antagligen inte hade trott på om jag hört det då. Var 40+ och hade inte tränat någonting överhududtaget sedan 19 års ålder. ...och knappt då heller.

Därefter hade jag kommit med lite tips som mest hade handlat om att undvika skador. Tyvärr hade jag inte lyssnat på mig själv utan gått igenom samma skador ändå.

Slutligen hade jag pushat mig själv att köpa ett pulsband tidigare.
Emil
1987 • Luleå
#31
•
16 februari 2024 kl 09:39
1 Gilla
Hade önskat att de redan i mellanstadiet lärde ut hur man springer, snarare än att släppa iväg alla ungar att springa så snabbt de kunde i tre km. Det slutade i dålig känsla efter en km och ett intresse för löpning som aldrig kom. Det var det sämsta vi kunde göra på idrotten då jag kände mig kass, då jag presterade bra i andra sporter, även skidor.

Innan jag började med löpning nu senaste gången tänker jag att jag gjort det mesta rätt. Kanske att polarisera träningen mer. Fler långa pass, kortare intervaller och mer backträning kanske. Men det kunde ha slitit ut mig på ett annat sätt. Kanske det att vinterlöpning gör att jag springer långsammare jämfört med asfalt, så jag kan inte utgå ifrån samma hastigheter. Möjligt att jag borde gått mer efter känsla än pulsklockan i vinter med, då det känns som att den inte är att lita på i kylan. Många märkliga pulsförändringar.
Anonymiserad
2006 • Alingsås
#32
•
16 februari 2024 kl 10:30 Redigerad 16 februari 2024 kl 10:33
9 Gilla
Nedsättande kommentar enligt mig och inte första gången från dig men skulle tro att tex billigare Brooks adrenaline GTS håller bättre än Nike Varpofly men jag kan ju ha missuppfattat både det med skor och att du försöker förlöjliga mig med dina kommentar. Skit samma egentligen men kunde inte låta bli att svara. Något kul ska man ha en fredag när det är 8 plusgrader och fåglarna kvittrar.
Jens Sandahl
1969 • Sävedalen
#33
•
16 februari 2024 kl 15:06
2 Gilla
Jag köpte två par Alphafly för 250 spänn paret. Vågar nog inte springa med dem över huvudtaget. Men billiga var de...
Olof
1974 • Stockholm
#34
•
16 februari 2024 kl 15:29
5 Gilla
Jag försökte springa en gång med en av mina ungar - hon var kanske 15 då - och jag instruerade henne att inte springa från mig utan helst ligga bredvid eller bakom mig (smal skogsstig) hela tiden och låta mig bestämma tempot.

Det fungerade naturligtvis inte. Efter ett par hundra meter ansåg hon att det gick för långsamt och pinnade i väg som en skållad råtta. Hon höll ett par hundra meter, sedan tog löpturen slut mitt i skogen och några fler har det inte blivit sedan dess.
Men jag inser ju att hon inte kände till något annat sätt att springa än fullt ställ hela tiden. Något annat hade hon aldrig lärt sig eller prövat på.
Martin
1975 • Klågerup
#35
•
16 februari 2024 kl 22:07
7 Gilla
Kul och intressant fråga. Jag har ju sprungit på pannben i unga dagar och därefter inte sprungit mycket alls.

Efter två slängar svår covid som tog väldigt mycket kondis från mig bestämde jag mig för att börja om, helt, och ta det på allvar denna gången. "Allvar" i den mån att jag är nästan 50 nu och inte 20-30 som sist jag sprang. Men eftersom att jag aldrig sprungit och tränat för de halvmaror och den mara jag sprungit så kommer det bli ganska enkelt att slå pb trots att jag är så mycket äldre, om jag gör det rätt.

De jag har sprungit med tidigare har alltid sprungit för fullt, mer eller mindre. Jag också. Därför har det aldrig blivit bra på distanser längre än några km eller upp mot halvmilen.

Nu var kondisen helt väck och snackade med en kollega som är ultralöpare. Han kom med goda råd, som lät konstiga. Kortare steg. Snabbare är inte bättre. Osv osv. men tänka sig, kondisen kom tillbaka och några månader efter att jag gjort en stor hälsoundersökning för jag var säker på att det var något allvarligt fel så pass kass var jag så sprang jag milen utan att stanna. Ingen tid att skryta med, men jag joggade hela passet. Därifrån har det gått framåt.

Nu kör jag program på milen mot 55 min vilket kommer vara den snabbaste mil jag sprungit på runt 25 år eller ngt, därefter är tanken halvmara.

Det jag har lärt mig nu som jag velat ha haft med mig från början, som många andra pratat om:

- Lugna pass, för volymen
- Kvalitetspass (vilka inte behöver vara monsterpass som någon skrev)
- Döttrarna tränar friidrott där målet är att ha kul och utvecklas personligen och inte primärt tävla, dvs tvärtemot min ungdom när jag sprang. Att titta på deras löpskolningsövningar har gjort mig lite klokare också.
. Sist men inte minst: Internet är en guldgruva till lärdom och visdom, det fanns inte på samma sätt när jag var ung. Forum som detta fanns inte. Så man hade bara sina närmsta att titta på.
< < < 1 2 > > >
Endast registrerade medlemmar kan posta inlägg till forumet. Registrera dig här eller logga in ovan.