Träning
Träning start
Träningsprogram
Löparkalkylatorn
Träning idag
Community
Community start
Stjärnmedlemskap
Alla medlemmar
Forumkategorier
Alla forumtrådar
Kartan
Mät runda
Rundor
Tävlingar
Aktuell
Tävlingskalender
Resultatlistor
Liveresultat
Artiklar
Alla artiklar
Logga in
Registrera
×
E-postadress
Lösenord
Kom ihåg mig
Glömt lösen?
Löpning
•
Träning
•
51 inlägg
•
7871 visningar
•
Ålderstapp
Peter P
1965 • Kungsholmen
#1
•
13 februari 2022 - 13:54
3
Gilla
Klicka för att gilla
Då jag själv börjar nå en riktigt respektabel ålder och har lämnat min långa platå och tappa prestationsförmåga (troligtvis) så är jag nyfiken på hur ni andra har upplevt ålderstappet.
Jag låg länge på ungefär samma tider då jag maxade 6 x 1000 m intervaller, på mina tröskelpass och mitt komforttempo var i store detsamma hur jag än tränade. Jag varken blev bättre eller tappade fart säg mellan 48-54 år, det var min platå.
Nu har jag iofs fuskat en hel del med mängden och kvaliten på träningen de senaste åren men förr kunde sådant fusk tydligen förlåtas och jag bibehöll både fart och uthållighet. Men de senaste 2-3 åren har något hänt. Jag märker det främst på mitt komforttempo som två år i rad verkar ha blivit 15-20 s/km långsammare per år.
Och ännu märkligare är att de enstaka pass där jag har spring i benen och tycker det går fort så går det LIKA LÅNGSAMT! Förr kunde jag inte springa långsammare än 5:45-6:00 min/km, det var för tråkigt. Nu kan jag uppleva att 6:20 går fort!
Det är det märkliga, tycker jag: att jag upplever dessa långsamma tempon som helt ok fartupplevelser. En teori (jag har alltid teorier) är att kroppen då den åldras skyddar den åldrande kroppen genom att stänga av fler och fler muskelfibrer och då alla kvarvarande muskelfibrer jobbar på för fullt så upplever man på något sätt att man har bra fart, man har driv i steget och man känner sig någorlunda kraftfull trots snigeltempot.
Nu ska jag ärligen säga att jag inte på länge testat att maxa intervaller eller andra snabbpass så jag vet inte hur orken verkligen ser ut, men ser förvånat på tempot efter varje slölunk. Va? Så sakta! Men jag accepterar min lott.
Hur ser/såg ert ålderstapp ut?
< <
<
1
2
3
1
2
3
>
> >
Lars Lindefelt
1958 • Borlänge
#21
•
16 februari 2022 kl 07:01
2
Gilla
Klicka för att gilla
Don’t look back …
Bengt Dahlberg
1949 • Göteborg
#22
•
16 februari 2022 kl 15:01
4
Gilla
Klicka för att gilla
Jag har upplevt ett intressant fenomen. Sprang mycket som barn o ungdom, som man gjorde då.
En mer strukturerad träning 27-32 år med milen på 45 och HM på 1:40. Barn!
Struktur igen vid 40-45 år och HM på 1:40 samt Maran på 3:57. Halvvuxna barn.
Återstart från 50 med HM (Broloppet 2000) på 1:59. Successivt bättre i 10 år! med peak 59-60 år, 10 km på 43 min, HM på 1:38 (flera ggr) LL 30 km på 2:34 och Maran på 3:35.
Man kan alltså även med start i högre ålder få denna 10-års stegring (skadefri i alla fall).
Där började det sluttande planet....
Anonymiserad
2006 • Alingsås
#23
•
16 februari 2022 kl 16:57
Svar på inlägg #22
2
Gilla
Klicka för att gilla
Då stämmer det kanske vad den gamla finske löparen sa till mig. Då vet jag vad som väntar efter 70 men huvudsaken man har trevligt i sitt löpande.
Anders Pihl
1970 • Lerum
#24
•
17 februari 2022 kl 11:17
2
Gilla
Klicka för att gilla
Jag är fortf inne i en svag förbättringskurva på distanser 3km och längre.
Det beror mkt på ökad volym men jag har också varit skadefri bra länge nu och kan relatera till övriga kommentarer.
- Det tar längre tid att bli varm. Bara gårdagens pass att ta sig från 5:30 (mörkt, sladdrigt, iofs) ner mot 4:30 på 5km. Kändes inte som att det fanns en ökning utan att gå upp på väldigt ansträngande. Tog 20m gåpaus och sprang sedan 2*800m på cykelbanan en bra bit under 4-fart vilket känndes jobbigt men helt OK. Har upplevt det flera andra gånger när tex skosnöret gått upp på den vanliga rundan runt sjön, 8-10km. Efter skosnöret blivit tillrättat kan jag plötsligt ligga och snitta 15-20s/km snabbare i samma ansträngning.
- Återstart, har jag ändå tvingats till uppehåll i löpningen så tar återstarten betydligt fler pass. ''Förr'' i tiden -40 år så sprang man 1-2 gånger och sedan var man igång igen. Den tiden har ökat och ökat, Skall jag komma igång som 52-åring krävs närmare 15 pass. Det har blivit mer av en psykisk utmaning än fysisk. Min förståelse har samtidigt ökat för dem som skall börja från början med löpning och jag har haft det ganska lätt tidigare
- Att inte åka på skador eller för stora känningar så har jag blivit mer noga med:
a) Träna inför nästa pass och inte kliva över gränsen för mkt
b) Mer vila efter korta intervaller
c) Rörlighetsträning
d) Alternativträning, mkt cross trainer för att spara vader och från stötarna
e) Mkt mer styrketräning än innan
Mitt mål just nu är Varvet i Maj där jag vill göra ett bra resultat och putsa mitt PB. Just nu mkt grundträning med insprängd kvalitet och sedvanlig planering i träningen mot maj. Efter det loppet är jag sugen på att lägga in kortare lopp och prova om man kan sätta PB på distanser under 3000m
Där kommer jag få en stor utmaning att lyssna på kroppen när den är i toppform och inte kliva över gränsen vilket jag ofta lockas göra när det går som bäst
Så, än så länge håller jag borta ''tappet'' med lite smartare planering. En annan anledning kan ju vara att jag inte springer snabbt nog för att få större problem samt att jag kommer från sämre PB på distanserna jämfört med många andra i samma ålder, ibland har man tur också :-P
Erik Liedberg
1966 • Lund
#25
•
17 februari 2022 kl 14:23
1
Gilla
Klicka för att gilla
Riktigt inspirerande att läsa om hur ni andra upplever och hanterar att stigande ålder påverkar löpningen!
För min del (som började springa vid 45 och köra lopp vid 50) har vägen varit att öka variationen i såväl träning som lopp. I början var löpningen mest asfalt eller löpspår, numera med betydligt fler inslag av trail/varierad terräng och "lek" som Lidingö och tjurruset.
Bertil Wennström
1952 • Älta
#26
•
17 februari 2022 kl 16:35
5
Gilla
Klicka för att gilla
Visst springer man långsammare med stigande ålder. I år blir jag 70 och jag springer rätt hyggligt fort särskilt om man jämför sig med den åldersgrupp som jag tillhör. Jag har alltid haft lätt för att springa och har klarat mig från skador och kan springa milen under 40 minuter. Kanske kan det bero på att jag inte slitit ut mig med löpning år ut och in? Efter en kortare karriär som löpare mellan 79-82 så höll jag upp springandet under 32 år. Sprang under de åren högst 5 - 10 gånger om året ca 6-8 km/ tillfälle.
Började träna löpning kontinuerligt igen 2014 för att springa ett marathonlopp våren -15. Tanken var att springa 1 lopp det har blivit 7 marathon sen dess. Men troligtvis blir det inga fler nu. Det beror inte på skador, dålig form mm utan att jag tycker att tävla är rätt tråkigt, jobbigt och tidskrävande. Och om jag ska vara ärlig så jämför jag mig inte med mina ålderskamrater det är ingen utmaning. Det finns bara några som har min kapacitet i startfälten här hemma. Fåfäng och lite korkad som jag är jämför jag mig gärna med löpare som är betydligt yngre och då märker jag att tiden sprungit från mig. De tider jag har kunnat springa på är ouppnåeliga idag även med hur mycket träning som helst. Åldern tar ut sin rätt!
Tränar gör jag inte enligt dagens ”träningsmall ”. Jag tränar utan klocka och har dålig koll på pulszoner. De senaste åren har jag sprungit ca 5 mil högst/ vecka och där det vanligaste passet är på ca 1 till 1,5 mil. Långpass vet jag nästan inte vad det är för någonting! Jag har aldrig sprungit längre än 22 till 23 km på träning och de gångerna ganska snabbt. De långa passen ungefär 1- 2 gånger i månaden högst. Däremot är jag bra på att springa mina pass med kvalitet och dessutom i rätt kuperad terräng. Dessutom bokför jag inte träningen och har inget träningsprogram som jag följer utan låter dagen och känslan styra. I min ålder vill jag inte bli för seriös och insnöad på träningen. Har jag inte lust att träna en dag så hoppar jag över passet. Det är klart att med en mer strukturerad träning skulle jag kanske kunnat bli en ännu bättre löpare? Men för att kunna träna på det viset behöver jag känna lust och det det har jag inte för ett seriöst träningsprogram. En fin sommardag väljer jag hellre en golfrunda före en löprunda! Hur gick mitt första marathonlopp på 32 år? Jo jag sprang på 3:09 i Edinburgh och vann M 60 klassen och mitt sista lopp 2019 i Lissabon som 67 åring sprang jag på 3:10 och vann M 65 klassen, och jag håller nog samma standard idag. (Lite skryt som avslutning).
Leif Andersson
1954 • Falun
#27
•
17 februari 2022 kl 17:29 Redigerad 17 februari 2022 kl 17:30
Svar på inlägg #26
Gilla
Klicka för att gilla
Jo, 2019 såg jag att du var solklar etta i Sverige på maraton i M65-klassen. Men du svarade nog inte så tydligt på frågan om ålderstapp, mer än att den finns. Har du några andra teorier till att du kan göra så bra tider? Genetik eller att du hade ett långt uppehåll till 2014. Eller tror du att det är träningsupplägget?
Och man får nog skryta om man gör dina tider. För då är det mer fakta än skryt.
Bertil Wennström
1952 • Älta
#28
•
17 februari 2022 kl 18:23
1
Gilla
Klicka för att gilla
Jag tror att det handlar mest om genetik och att jag har haft tur med att vara frisk och skadefri. Det jag märker med stigande ålder är att jag numera inte har samma förmåga att plåga mig under längre tid.Det kanske är ren självbevarelsedrift. Utan att vara träningsexpert och fysiolog så tror jag att många som vill bli bättre tränar för mycket kvantitet i förhållande till kvalitet. Det är inget som jag är tvärsäker på men kvalitetsträning passar mig bättre. Jag trivs bättre med det och blir rätt uttråkad på alltför långa lugna pass. Jag har alltid känt att det är farten inte distansen som dödar åtminstone upp till och med marathon distansen.Kanske äldre löpare skulle satsa lite mer på klok snabbhetsträning utifrån sin förmåga. Snabbheten är ju något som man lätt tappar om man inte tränar på det. Tyvärr drabbas många över 60 av förslitningsskador, artros mm och det har jag hittills klarat mig ifrån. Så det är mycket tur som jag haft med fysiken. Men det viktigaste är att röra på sig och trivas med sin löpning.
Walker67
1947 • Växjö
#29
•
17 februari 2022 kl 18:52
1
Gilla
Klicka för att gilla
Ju äldre man blir desto viktigare blir devisen "Man skall lära av misstagen, annars är det ingen mening att göra dem".
Leif Andersson
1954 • Falun
#30
•
17 februari 2022 kl 19:08
Svar på inlägg #28
3
Gilla
Klicka för att gilla
Citat " Det jag märker med stigande ålder är att jag numera inte har samma förmåga att plåga mig under längre tid"
Det stämmer utmärkt in på mig också. Jag har undrat lite vad det har berott på men inte gått in på någon djupare analys. Det är ju inte därför jag tränar utan för att jag trivs med att träna och att försöka hålla mig i fysisk trim.
Ove Grönberg
1941 • Enskede
#31
•
19 februari 2022 kl 18:01
11
Gilla
Klicka för att gilla
Nu som 80 årig gubbe springer jag med handbromsen i då blir tiden lite långsammare .Viktigt för mig är att vara skadefri håller ner farten medvetet. Om jag har någon känning blir det tejpning nästa gång." Dumbos fjäder".Jag har anmält mig till Midnattsloppet och Lidingöloppet bara för att vara motiverad. Veckan består av cirkelfys skivstångsintervall coreträning dans så det blir inte så många löppass det får bli när det blir barmark. När jag var 80 sprang jag milen under timmen så det blir väl en test om ett par månader. Nog har tempot blivit lugnare med åren och så ska det väl vara.
Det som inte minskar särskilt mycket är maxpulsen som ligger på över180 fortfarande
Tage Ericsson
1952 • Varberg
#32
•
20 februari 2022 kl 12:32
Gilla
Klicka för att gilla
För 5-6 år sedan milen runt 45 som bäst. Nu maxar jag inte på milen, men gissar på runt 57. Liksom Ove hög maxpuls för åldern - drygt 170.
Anonymiserad
2006 • Alingsås
#33
•
20 februari 2022 kl 12:34 Redigerad 20 februari 2022 kl 12:37
Gilla
Klicka för att gilla
Kan man verkligen ha så höga maxpulser vid hög ålder. Jag är 61 och kommer aldrig över 152 med pulsband på halvmaran om jag ger mitt yppersta. Klockan kan ge 178 vid jogg-uppvärmning.
https://connect.garmin.com/modern/activity/7509547654
Lars Lindefelt
1958 • Borlänge
#34
•
20 februari 2022 kl 13:46
Svar på inlägg #33
Gilla
Klicka för att gilla
Jag har 176 i maxpuls, sällan jag är över 160 när jag tränar. Körde lite tröskeltempo idag, högsta puls låg på 157.
Ove Grönberg
1941 • Enskede
#35
•
20 februari 2022 kl 14:31
Svar på inlägg #33
4
Gilla
Klicka för att gilla
När jag sprang Lidingöloppet 2021hade jag snittpuls på 168 och max 182. Då var jag lite stressad av vara ensam i täten. Så vi ska nog inte jämföra maxpulsen . Mitt hjärta pickar fort bara jag ser löparskorna.
Leif Andersson
1954 • Falun
#36
•
20 februari 2022 kl 14:57
2
Gilla
Klicka för att gilla
Mätte upp min tröskelpuls för två år sedan till 163. Tror den ligger liknande idag. Körde ett maxlopp på löpband 3000m för två veckor sedan och då låg snittpulsen på 163 och max på 172. Men hade jag spurtat så hade nog pulsen kommit upp till 176 i alla fall.
Anonymiserad
2006 • Alingsås
#37
•
20 februari 2022 kl 17:14
Svar på inlägg #35
2
Gilla
Klicka för att gilla
Ove Grönberg. Jäkla starkt att vid +80 år springa 4 km på Lidingöloppet under 23 minuter i 5:43-tempo. Hoppas du fortsätter ligga i. Samma fart som för 10 år sedan även om sträckan var längre. Imponerande.
Lars Lindefelt
1958 • Borlänge
#38
•
1 mars 2022 kl 07:23
8
Gilla
Klicka för att gilla
Jag släppte på bromsen igår och rullade på i lite högre tempo ca 250 meter under träningsrundan, snittade 3:47-fart den biten med lätt känsla. Det är nästan så gubben blir tävlingssugen igen.
Eva Skog Eneroth
1961 • Lomma
#39
•
6 april 2022 kl 11:44
7
Gilla
Klicka för att gilla
Oj så inspirerande (och lite jobbig) läsning, vilka tider många av er har gjort! Men på frågan om ålderstappet, så kan jag svara att jag har inte känt det förrän precis nu när jag har passerat 60. Jag springer nästan uteslutande med folk som är minst 10 år yngre, och för att kunna hänga med (en definitionsfråga) på de snabbare passen så måste jag värma upp några km först. Tidigare fanns det inte på kartan. Men även om första km på ett löppass alltid har varit den tyngsta, så har det blivit extremt tydligt nu, jag måste verkligen börja lugnt. Maxpulsen har gått ner, tror jag, från 195 till 185 sista året, kan förstås även ha med tre månaders löpvila pga skada att göra. Min snabbaste mil (49 min) gjorde jag för tre år sedan, och det känns ouppnåeligt nu, tänker inte fösöka ens.
För övrigt är jag anmäld till mitt 4:e Stockholm Marathon (i höstas slutade det med DNF och stressfraktur) och hoppas på en tid på 4.15-4.20, det är där jag brukar ligga ifall det inte är ökenvärme:-) och är, framförallt efter skadan, bara så himla glad att kunna springa!
Gunnar Durén
1963 • Bromma
#40
•
6 april 2022 kl 12:01
2
Gilla
Klicka för att gilla
Spontant tror jag att löpviljan pga skada har större betydelse än ev ålderstapp. Kanske tar det längre tid i vår ålder att rehabilitera sig efter skada, men det kommer bättre form framöver, var så säker! :-)
< <
<
1
2
3
1
2
3
>
> >
Endast registrerade medlemmar kan posta inlägg till forumet.
Registrera dig här
eller logga in ovan.
Stäng