Löpning • Träning • 167 inlägg • 23932 visningar •

Springa 100 miles - vad krävs?

Marcus
1991 • Norrköping
#1
•
22 februari 2021 - 12:03
2 Gilla
Hej! Jag genomförde precis ett 100K-träningslopp vilket tog mig 10 h och 51 min(6:30 min/km). Det är inte så att jag känner mig klar med den distansen utan jag kommer att göra om det med målet att springa väsentligt snabbare. Däremot är det inget som jag är sugen på att ha som mitt nästa mål utan jag behöver något nytt. Detta nya tänker jag ska vara 100 miles.

Istället för att jag ska ta alla mina frågor på en och samma gång så börjar jag med den jag funderar mest på just nu: de 100 km jag sprang genomfördes på nästintill uteslutande asfalt. Knäna var helt slaktade direkt efteråt, de var i dåligt skick dagen efter och idag känns det faktiskt rätt okej. Jag verkar alltså ha klarat mig ifrån skador på knäna men det slet självklart rejält på dom. Slutsats: 100 km asfalt slet på knäna men det gick.

Det absolut roligaste(nåja, definitionsfråga) och utmanande sättet att springa 100 miles på är i mitt tycke i egen regi där jag tar mig från Stockholm till Norrköping. Detta blir ju då givetvis nästintill 100 % asfalt över 161 km. Möjligt att det går att följa lite Sörmlandsled på sina ställen men känslan är att det blir en omväg(det är ganske exakt 160 km mellan Stockholm och Norrköping(där jag bor)).

Det kommer att komma frågor om kost, träning etc. men vi börjar där: vad tror ni om att springa Stockholm-Norrköping? Är det fullständigt självmord med tanke på underlaget?
< < < 1 2 3 4 5 6 7 8 9 > > >
Peter P
1965 • Kungsholmen
#2
•
22 februari 2021 kl 14:23
Gilla
En sak jag aldrig fattat är varför asfalt påstås slita!? Har man väldämpade skor så ska ju dessa ta upp stötarna och det borde i teorin inte vara mer slitsamt än att springa i terräng?
Jag har själv bara gjort 77 km på asfalt (Uppsala-Stockholm) men minns inte att jag var mer sliten än de ggr jag sprungit motsvarande i terräng.
Men jag tränar mest på asfalt och springer alltid (nästan) i fulldämpade skor typ Asics Cumulus.
Tobias Eriksson
1983 • Oskarshamn
#3
•
22 februari 2021 kl 14:30
Gilla
Jag tror inte det är så mycket värre än det du gjorde dvs klarar du det så fixar du även 100 miles bara ta det lugnare. 6:30 är trots allt ett högt tempo kan jag tycka så genom att bara justera ned det borde det inte vara några konstigheter att fixa.

#2 kanske kan bero på att många föredrar att inte springa med en massa dämpning i skorna. Jag vet själv att jag inte trivs i det.
Marcus
1991 • Norrköping
#4
•
22 februari 2021 kl 14:49
Gilla
Intressant! Jag vet inte om mina skor per definition är väldämpade. Springer i Nike Zoom Pegasus 37, ett par "vanliga" asfaltsdojor.

Jag tänkte i viss mening så som ni resonerar; "okej, jag fixade 100 km asfalt utan att gå sönder, 100 miles i lugnare tempo borde gå". För 100 miles är ju en annan sorts best, jag kommer ju inte direkt att lägga mig i ett tempo och bara nöta tills det att jag är färdig utan det blir ju mer uppdelat och mer gång. Samtidigt tänker jag också "shit, det är sex mil till" när jag tänker på hur knäna mådde i lördags kväll.

Så det jag är ute efter med frågan är väl egentligen att höra om min tanke är totalt vansinne eller inte. Att det inte är optimalt förstår jag ju.
Peter P
1965 • Kungsholmen
#5
•
22 februari 2021 kl 16:01
1 Gilla
Jag misstänker att en annan viktig aspekt av att tåla långa sträckor är hur många år man haft hyfsad kontinuitet och stor mängd och hur van kroppen är att springa just långt. Då jag började träna längre pass var jag ofta öm i knän och fotleder, nu tänker jag aldrig på det specifikt.
En för omogen kropp kommer alltid bli rejält "trasig" av långa distanser tror jag.
Marcus
1991 • Norrköping
#6
•
22 februari 2021 kl 16:31
Gilla
Så är det säkert och personligen så tycker jag att jag har den vanan. Jag blir aldrig sliten av "normalt" långa långpass på tre-fem mil. 100 km är ju dock en annan sak men å andra sidan så är jag 1,5 dygn efter genomförandet återhämtad.

Anledningen till att Stockholm-Norrköping ens är ett alternativ(man kan ju med rätta hävda att en tävling är roligare samt logistiskt enklare) är att jag tycker att det är en ganska unik och därmed rolig grej. Min grej har blivit lite att springa mellan städer och jag går verkligen igång på idén med att ha sprungit från/till Stockholm. Det känns roligare att kunna säga "jag har sprungit från Stockholm till Norrköping" än att "bara" kunna säga "jag har sprungit 161 km". Jag älskar dessutom egna projekt vilket detta minst sagt skulle bli. Det är kul att styra upp logistiken och att planera.

Om jag väljer att tävla istället så tror jag att jag går igång mest på BYU så det kikar jag också på. Men jag tar mer än gärna emot mer feedback på min idé med Stockholm-Norrköping då det kittlar mest för tillfället!
Peter P
1965 • Kungsholmen
#7
•
22 februari 2021 kl 18:00
Gilla
Spring fram och tillbaka Uppsala-Stockholm så får du sällskap åt ena hållet: https://www.facebook.com/events/441457183957758
Maria Broström
1971 • vånga
#8
•
22 februari 2021 kl 19:19
Gilla
Psyke å tre psyke åter psyke. Jag är tränad för distansen, magen å hjärnan lägger av.
Jonas Wängberg
1972 • Enköping
#9
•
23 februari 2021 kl 06:48
1 Gilla
Klart att du ska springa Stockholm-Norrköping. Låter hur kul som helst.
Jag tror inte att det är asfalten som plågar dina knän utan mer distansen och utförslöpning. Kan också vara så att när du blir trött så håller du inte upp kroppen utan all belastning hamnar i knäna.

Det finns ju annars 2 trevliga 100 miles lopp i Stockholm och Västerås på våren och hösten.
Marcus
1991 • Norrköping
#10
•
23 februari 2021 kl 08:40
Gilla
Haha, jag hade inte räknat med så här positiv feedback! Då ska jag absolut ha Sthlm-Nkpg som ett reellt alternativ.

Hur bör jag lägga upp ett sådant lopp? Som utgångspunkt kan ni ha att jag ska fixa 161 km på under 24 h. Stannar man och vilar innan man blir trött? Har man förutbestämda etapper?
Thomas Abrahamsson
1988 • Stenungsund
#11
•
23 februari 2021 kl 08:53
Gilla
Peter P, jag håller med i sak att det inte borde vara så stor skillnad. Men samtidigt märker jag stor skillnad för mig. Jag har mest sprungit i skogen och att springa i ganska teknisk terräng (typ Bohusleden häromkring). Så fort jag kommer ut på asfalt så blir jag betydligt mer stum och ont lite här och där. Jag tror helt enkelt jag är dålig på att springa med ett konstant steg. I skogen blir jag ju tvungad att justera hela tiden. Detta är ju iofs något andra kan uppleva jobbigt i längden när man inte är van - lyfta på fötterna, höfter osv.
Jonas Wängberg
1972 • Enköping
#12
•
23 februari 2021 kl 09:11
Gilla
Du får lägga upp en rutt och planera efter den. Planerar hur du ska fylla på energi/vätska efter vägen. Var finns det öppna butiker mackar mm.
Håll dig i rörelse hela tiden. Det är bara jobbigt att komma igång när man stått still. Du vet ju redan att du kan springa långt. Nu gäller det bara att gå ut i ett lite långsammare tempo. Tänk på att tröttheten kommer att komma och du kommer att längta efter att få sova.
Jan-Erik Ramström
1960 • Nynäshamn
#13
•
23 februari 2021 kl 09:46
Gilla
Jag sprang Norrköping - Nynäshamn 2013 just över 20 mil då tog jag Utflyktsvägen som går vid Bråviken, Norrköping -Nävekvarn-Nyköping-Trosa- Färjan vid Mörkö och så till Nynäshamn, En riktigt fin väg med inte så många bilar, fast blir ju lite längre.
Det är en rätt stor skillnad på att springa 100k respektive 100miles de där sista 6 milen gör att oftast hamnar man på över 24 timmar, speciellt om man är självförsörjande, och då blir sömnen en faktor att räkna med.
Peter P
1965 • Kungsholmen
#14
•
23 februari 2021 kl 10:04
2 Gilla
Man måste nog prova fram vad som fungerar bäst för en själv. På en backyard ultra där man springer 6,7 km och sen ger sig av på nästa varv varje jämn timme väljer en del att precis hinna runt på timmen medan andra tycker det är bäst att få 10-15 min vila varje timme.

Min Backyard ultra debut gick så bra att jag tänkte att jag borde imitera det upplägget även på ett vanligt 100 miles men det skulle kännas väldigt konstigt att sätta sig och vila 15 minuter var 7''e km så jag testade att lägga in gångpauser kanske var 5''e km och det fungerade bra ansträngningsmässigt.
Hobbylöparn
Östermalms IP
#15
•
23 februari 2021 kl 10:09
Gilla
Asfalt sliter mer än grus/trail. Skon hugger fast på ett annat sätt än på lösare underlag. Även om det är yttest litet så märker man skillnad på längre distanser.

Jag har som längst sprungit UV90. Där kände jag knappt av benen alls efteråt. Däremot efter ett Marathon har det ibland känts hemskt efteråt. Även på halvmaror.
Marcus
1991 • Norrköping
#16
•
23 februari 2021 kl 11:18
Gilla
"Håll dig i rörelse hela tiden", skulle du säga att det är en dålig idé att planera in lite längre matstopp? Bör jag liksom sikta på att hela tiden antingen jogga eller gå(bortsett korta microstopp så klart)? Det kanske är en dålig idé att stanna och äta något rejält oavsett, jag vet inte. Jag tänker liksom om man springer förbi en mack och trycker i sig en mosbricka eller något i den stilen.

På 100 km funkade det energimässigt kanon med nästan uteslutande gels. Intog energi var 20:e minut. Detta lär dock, trots att det "bara" är 60 % längre ta minst dubbelt så lång tid.
Marcus
1991 • Norrköping
#17
•
23 februari 2021 kl 11:21
Gilla
Den vägen är jag så klart bekant med. Som du skriver så blir det längre men å andra sidan så älskar jag den typen av landsbygdslöpning. Jag ska kolla på om detta kan vara ett alternativ, var Stockholm börjar är ju lite godtyckligt. I min originalplan hade jag tänkt börja mitt i stan och avsluta hos mina föräldrar i Åby(en mil utanför Norrköping).

Vägen jag har tänkt ta är otroligt tråkig. Har sprungit Norrköping-Nyköping förut och det var bland det mest monotona jag gjort. Efter Strömsfors ser det exakt likadant ut hela vägen till Nyköping.
Jonas Wängberg
1972 • Enköping
#18
•
23 februari 2021 kl 11:30
1 Gilla
Det är klart att du måste få i dig lite mat men lägg inte stor tid på att sitta och äta. Käka en mosbricka eller motsvarande antigen lite snabbt vid macken eller ta den i handen och gå medans du går. Du får väldigt lite återhämtning av att stå still. Det är bättre att lägga den tiden på att ta dig framåt. Efter att du har ätit kan du gå ett litet tag så att maten hinner lägga sig i magen.
Marcus
1991 • Norrköping
#19
•
23 februari 2021 kl 11:56
Gilla
Det låter klokt. Har du erfarenhet från 100 miles-lopp? Du får i sådant fall gärna berätta om dina erfarenheter, misstag du gjort etc.
Hans Persson
1966 • Bräcke
#20
•
23 februari 2021 kl 12:22
2 Gilla
Klart du fixar 100 miles om du springer 100 km i 6,30 tempo. Själv tog jag mina första löpsteg samma år som jag skulle fylla 49. Min första och hittills enda 100 miles är Kullamannen som jag klarade med viss möda. Som nämnts ovan så tycker även jag att Backyard är ett bra tillfälle till träning. Spring 100 km, ät din mosbricka med tillbehör och löp vidare mot mål. Själv är jag nog sämst i Europa på energiintag. Lycka till.
< < < 1 2 3 4 5 6 7 8 9 > > >
Endast registrerade medlemmar kan posta inlägg till forumet. Registrera dig här eller logga in ovan.