24 augusti 2020 kl 11:40
Redigerad 24 augusti 2020 kl 11:49
Det gick tyvärr åt fanders i lördags. Att springa sex varv i milspåret i mars var inget problem och där och då väldigt motiverande. I lördags var det tvärtom och jag kände redan när jag gav mig in på varv fem att detta inte var kul. Halvvägs in på det varvet, alltså efter 45 km, hade all lust dött och jag började gå mer och mer. Insåg då att det var lika bra att bryta efter det varvet.
Det var alltså inte benen som gav upp utan det var motivationen och energin. Tycker det är underligt då jag hade skött allt exemplariskt. Det enda jag gjorde annorlunda mot tidigare ultrapass var att jag inte svullade som en tok dagen innan. I fredags överåt jag men gjorde det kontrollerat. Vanligtvis brukar jag vakna mätt, det gjorde jag inte i lördags.
Tillskriver misslyckandet till upplägget(springa massa varv i ett milspår) samt något med uppladdningen/energiintaget. Under genomförandet följde jag skolboken så det borde snarare ha att göra med dagarna inför.
Jag har misslyckats någon gång för mycket på de här ultralånga passen för att jag med starkt självförtroende ska kunna tro på att springa 100 km på träning. Ska därmed börja kolla på om det finns lämpliga lopp. Just 100 km lägger jag dessutom lite grann på is och mitt fokus blir istället att först och främst slå mitt distansrekord som är 70 km. Därmed skulle en distans på 75-80 km vara perfekt.
Tips på lopp? Någon som har koll på Black River Run?
EDIT: det loppet går inte, eller så var anmälan stängd. Kollar in Kullamannen 100K istället.
EDIT 2: Kullamannen var fullt.