Löpning Skador & Rehab 25 inlägg 10758 visningar

3v innan mara - ingen träning?

1997 • Göteborg
#1
29 april 2018 - 10:25
Gilla
Hur mycket påverkar det att man inte löper tre veckor innan ett maraton?

Jag har nämligen fått en okänd lårskada (överbelastning antagligen) för en vecka sedan och har vilat sedan dess men utan att det blivit bättre. Nu är det två veckor kvar till den stora dagen, mitt första maraton.
Jag tänker ställa mig på startlinjen no matter what. Vilken smärtstillande rekommenderas? Voltaren?
Och vad ska jag göra nu i två veckor - ska jag fortsätta träna och ta smärtstillande, eller ska jag vila?

Beskrivnig av smärta: Kan liknas lite med tandverk fast i låret. Den strålar och täcker hela området från höftböjare till knä. Svårt att säga om det är muskler eller nerver som gör ont. Känns när jag belastar låret och gör även ont efter en träning när jag ligger ner. Promenera är ok, men det känns lite.
< < < 1 2 > > >
Stefan Tall
1971 • Stocksund
#2
29 april 2018 kl 10:47
1 Gilla
Kan du göra någon annan konditionsträning (väsentligt högre puls än promenad) som belastar låret men skonsammare än löpning ?

Crosstrainer ??
Mikael Fågelborg
1978 • Hässleholm
#3
29 april 2018 kl 10:59
4 Gilla
Okej så du är skadad men tänker springa en mara, vilket innebär en oerhörd fysisk påfrestning, no matter what... Ställ dig istället frågan, hur påverkar det min framtida löpning/välmående om jag löper ett maraton skadad?
1965 • Kungsholmen
#4
29 april 2018 kl 13:52
1 Gilla
Jag har testat. Inför NY marathon fick jag en vadskada som gjorde att jag inte vågade träna löpning på 3v, men körde hårda crosstrainerpass.
Allt gick bra i ca 21 km, sen la låren av och det blev det det värsta och långsammaste marathonlopp jag gjort. En lugnare start hade nog iofs varit gynnsammare för mig.
2006 • Alingsås
#5
29 april 2018 kl 17:45
1 Gilla
Om du har skött träningen innan bör du väl klara att genomföra maran rent konditionsmässigt. Men jag hade aldrig chansat att springa maran om jag inte har kunnat springa åtminstone 1 mil innan utan känna något av skadan. Det är stora påfrestningar att springa en mara så det är inte värt risken att springa en mara skadad. Har du otur så förvärras skadan och du kan ha en mycket lång rehabilitering framför dig. Du är ännu ung så du får många nya chanser att springa en mara.

Men egentligen bör du väl besöka vårdcentralen så att du får en uppfattning om vad du har för skada och hur lång tid det tar att bli bra och vad du riskerar om du springer med smärtlindring, lokalbedövning etc.
Lars Lindefelt
1958 • Borlänge
#6
29 april 2018 kl 21:24
2 Gilla
Att ställa upp skadad i ett marathon är inget jag skulle rekommendera, risken att skadan blir värre är stor. Bättre att bli hel och stark och hitta ett nytt mål.
Oldboy
1952 • Danderyd
#7
29 april 2018 kl 23:46
4 Gilla
Regel 1: Aldrig springa med smärta.
Regel 2: Aldrig ta smärtstillande för att kunna springa.

Vad är det som gör att just detta maraton är mycket viktigare än alla andra maraton som du kan springa om du inte förvärrar skadan så att du får antingen permanenta men eller så lång rehabiliteringsperiod att du tröttnar på löpning. Har du inte tålamod och disciplin nog att avstå från detta maraton kommer du knappast att klara en lång rehabiliteringsperiod. Och det är inte så stor chans att det räcker med en kort rehabperiod om du springer en mara med något som du ändå beskriver som en rätt allvarlig skada.

Gå till en sjukgymnast eller naprapat för att få en diagnos, det är det viktigaste när det gäller att bli bra från en skada.
1997 • Göteborg
#8
30 april 2018 kl 07:46
2 Gilla
Stort tack för alla svar och nya infallsvinklar från alla er med erfarenhet.
Jag antar att jag varit så inställd på detta maraton nu i så många månader att jag inte ens övervägt alternativet att hitta ett nytt lopp.
Jag ska besöka en fysioterapeut (eller något i den stilen) idag och se vad de bedömer skadan till att vara, samt rehab-tiden. Jag får se vad de säger och återkomma här ikväll
1983 • Stockholm
#9
30 april 2018 kl 12:31 Redigerad 30 april 2018 kl 12:31
1 Gilla
Vila och satsa på något annat maraton istället, eller kör Lidingöloppet, ungefär samma sak konditionsmässigt även om det är mycket backigt och lätt terräng istället för asfalt.
Ulf Nyback
1965 • Geta - Åland
#10
29 juli 2018 kl 12:34
Gilla
Ok. Jag har samma problem. Sträckt baksida av låroch 3 v kvar till marathonlopp. Men eftersom detta lopp är min sista mara någonsin, så kommer jag att springa, no matter what. Sedan får jag väl bli sjukpensionär eller något. Men, jag har goda förhoppningar om att det hinner läka rätt bra, med en hel del reahb som simning och cykling.
Bo Engwall
1955 • Uppsala
#11
29 juli 2018 kl 14:28
1 Gilla
Trådstartaren lyckades fullfölja loppet ifråga, Copenhagen Marathon, och det gick stabilt till ca 25 km, därefter mindre så (oklart om det var lårsmärta och/eller t ex glykogen/vätske-brist)
https://resultater.copenhagenmarathon.dk/runner/5682


#10

Just baksidan av låret är en av de värsta skadorna när det gäller risken att tävla långt för tidigt eftersom långlöpares hamstringsskador ibland kan ta flera år att läka om man "nöter" för mycket på skadan.
Jag hade av mig oväntat enormt seglivad skadeperiod där i första hand 1998-2004, men även mindre återfall åren därefter.
Oldboy
1952 • Danderyd
#12
30 juli 2018 kl 10:05
Gilla
Bo, hur lite ont kan det göra för att man ska avstå från löpning, finns det mer än överansträngning (overuse) och en liten bristning att välja på och vad gör man lämpligen för styrketräning som rehab?

Jag frågar dig med lång erfarenhet eftersom jag själv har en svag känning nu, i nedre delen av rumpan lite utåt sidan. Märks ibland vid gång och i början av pass.
Bo Engwall
1955 • Uppsala
#13
30 juli 2018 kl 15:34 Redigerad 30 juli 2018 kl 15:41
Gilla
#12

Min rikligaste erfarenhet gäller hamstrings högt upp nära sittbenet där jag efter något drygt halvårs symtom visade sig ha allvarliga "nötningsskador" som dock felaktigt kunde tolkas som rupturer på MR. Den kunde även vid löpning senare ge ömhet lite utåt mellan sätet och övre hamstrings, förmodligen var även det hamstrings. Då var smärtan lite "gäll" och inte dov. Jag upplevde då att jag något "slet" på "såret" och försökte vara försiktig, speciellt med fartlöpning.
Min skada började däremot som en ischiasspänning.

Trots att jag drogs med problemen i många år, med vissa lättnader, misstänker jag att kroppens signaler vid uppkomsten av skadan var de allra viktigaste och där var nog mitt initiala Voltaren-bruk och fortsatt tävlingsiver, t ex Snömilen med spikskor, samt nästan oförändrat hög mängd orsaker till att jag gick FÖR långt i chanstagningen/balansgången.

Därför brukar jag speciellt i hamstringsfallet varna för att vara för att chansa för mycket. Förmodligen är det fallet lite speciellt pga två musklers beskaffenhet som "halvsenig" resp "halvhinnig".
I mitt speciella fall efter redan långt gången skada rekommenderades genomblödningsövningar med isotont gummiband initialt och ännu senare på gym excentrisk träning för hamstrings, .

Har man en potentiellt kronisk hamstringsskada bör man nog uppsöka kunnig specialist som sjukgymnast e d för att få tips om bra övningar efter en undersökning.

Det är nog svårare att hantera den typ av lättare symtom som du beskriver. Om de består eller förvärras vore det nog lämpligt att konsultera någon kunnig sjukgymnast e d. Kanske skulle t ex excentrisk träning av hamstrings hjälpa nu, om det är i den muskelgruppen som symtomen uppkommer. Jag upplevde att sådan träning kunde få rätt snabb effekt. Vid något lätt återfall under skadeåren räckte genomblödningsövningarna med isotont gummiband istället.

Ulf Nyback
1965 • Geta - Åland
#14
30 juli 2018 kl 17:41
Gilla
#1 Ellen. Tycker du så härmed facit på hand att du gjorde rätt som startade och fullföljde Copenhagen Marathon?
Hur skulle du beskriva att din skada på baklåret påverkade ditt lopp.
Var smärtan så intensiv att du var tvungen att gå på slutet?
Hur fick du din överbelastningsskada? Var det en lindrig skada eller en mera allvarlig?

Jag frågar eftersom jag är i samma situation som du med tre veckor kvar till Paavo Nurmi-marathon i Åbo,och jag har bestämt mig för att springa det.
Jag skulle klassa min lårskada som en sträckning i bakidan av låret, och inte som att muskeln brustit. Fullföljde t.ex. ett 10 km-lopp efteratt ha fått skadan vid 4 km i lördags.

Jag vet att man inte bör diskutera att delta i marathon om man har en skada, men för mig gäller det mitt livs sista marathon oberoende. Är 53 år och har sprungit 19 maror innan.
Oldboy
1952 • Danderyd
#15
30 juli 2018 kl 21:35
Gilla
Tak Bo! Får börja med att lokalisera symptomen så jag vet vilken muskel det gäller. Sen hitta en styrketräning för den. Eller ta hjälp av " min" sjukgymnast.
1989 • Örebro
#16
1 augusti 2018 kl 08:29 Redigerad 1 augusti 2018 kl 08:31
Gilla
Jag vill aldrig träna på smärtstillande då jag vill känna smärtan om något är fel. Strålande smärta brukar vara absolut största varningstecknet för mig. Nästan alltid handlat om överansträngning.

Jag har sprungit lopp på smärtstillande men det är bara om jag VERKLIGEN vill genomföra något. Rekommenderar att köra crosstrainer så mycket du kan och sen några lätta pass under tävlingsveckan.

Jag sprang Lidingöloppet förra året med två skadade knän (PFSS). Tejpade knät med sporttejp, tryckte Diclofenac-tabletter och smetade ormsalva på knäna. Det funkade hyfsat och jag tog mig runt. Tog cirka sex månader innan jag kunde springa smärtfritt efter det.

Tilläggas bör ju att LL var sista steget i Klassikern för mig och jag var extremt osugen på att göra om allt, främst pga alla kostnader.

En fysioterapeut kommer garanterat avråda dig från att springa :-).
Finndís A Kristinsdóttir
1969 • Gävle
#17
1 augusti 2018 kl 20:41
Gilla
Kastar mig in i tråden och har en fråga till Bo.
Har nämligen haft problem på samma ställe som du pratar om högt uppe i hamstringsmuskeln nära sittbensknölen i många år. Det har begränsat löpningen mycket eftersom jag varken kan ta ut steget ordentligt eller springa långt. Har haft uppehåll i långa perioder och försökt att hitta något annat som kan ersätta löpningen men det verkar vara som förgjort!:)
Fast jag hade börjat få problem innan Sthlm marathon 2012 så startade jag ändå. Det gick bra och gav verkligen mersmak men sen dess har baksidan strulat och strulat och.... ja, ni förstår.

Nu till frågan. När jag kör hamstringscurl på gymmet så brukar jag lyfta med båda benen och sen hålla emot på vägen ner med ett ben i taget. Smärtfritt på ena sidan och på andra sidan så gör det ganska ont när jag nästan är nere igen. Ska man köra på fast det gör ont? River man bara upp allt eller kan det bli bättre på sikt?

Om någon här inne har andra tips på övningar så tar jag tacksamt emot! Känns som om jag har provat ALLT men man vet aldrig.
Jag kan inte sluta hoppas på att kunna springa så mycket som jag vill utan smärta.
Oldboy
1952 • Danderyd
#18
2 augusti 2018 kl 15:22
Gilla
@Finndis: I väntan på att Bo svarar, bara en allmän reflexion. Det får i princip göra ont när man kör rehab, men naturligtvis inte hur ont som helst. Och man kan köra för hårt eller för mycket. Här måste du lita på din egen känsla: blir det gradvis bättre eller sämre eller varken eller? Kanske blir det bättre efter en dag eller så men sen bryter du ner det igen vid nästa pass?
Ulf Nyback
1965 • Geta - Åland
#19
2 augusti 2018 kl 17:52
Gilla
David #16. Var det ett svar till mig angående planerna att springa mitt sista marathon? Jag vet att fysioterapeuterna skulle avråda mig från att springa. Och jag kan tänka mig att springa på smärtstillande om det behövs. Men jag tror starkt på att det kommer att gå bra. Är inte så stor muskelbristning har jag på känn. Nu cyklar, simmar jag, kör Finnen och smetar på magnesiumsalva. Nästa vecka ska jag pröva springa igen, för att se om det håller. Det varfotboll och intervallträning samt att jag inte värmde upp eller stretchade efteråt,som gjorde att jag blev stel och att jag fick sträckningen. Jag hoppas verkligen att det kommer att kännas bra och att jag kan springa maran i Åbo den 18:e.
Finndís A Kristinsdóttir
1969 • Gävle
#20
2 augusti 2018 kl 18:05
Gilla
@oldboy: tålamod och förmågan att lyssna på kroppen är två egenskaper som jag verkligen skulle behöva utveckla! Annars hade den här skadeperioden förmodligen blivit lite kortare....
Jag har kört mycket enbensböj, utfall, steg åt sidan och marklyft men slutat med hamstringscurl när det har gjort ont.
Kan därför inte göra någon vettig utvärdering men jag ska prova och se vad som händer.
Tack för ditt svar!:)
< < < 1 2 > > >
Endast registrerade medlemmar kan posta inlägg till forumet. Registrera dig här eller logga in ovan.