29 juni 2014 kl 19:38
Per: jag drar slutsatsen att du skulle ha nytta av att göra lite stegfrekvensövningar! eller 100m och 200m-intervaller, eller spring mer obanat i skogen. Det gör underverk för förmågan att lyfta på knäna och ta fina, korta steg.
Det här kanske låter flummigt men jag tror att det är bra att försöka släppa respekten lite för farter och distanser. Tänk "vad kul det kommer bli när fyraminutersfart känns lugnt och kontrollerat". Kolla på nån ni kan identifiera er med som gör bra tider, och tänk att det enda som står emellan er och den personen är målmedveten träning. Och att det kommer bli kul att komma ifatt.
Sluta tänk "oj vad snabbt, den farten kommer jag aldrig kunna hålla". Det blir lätt självuppfyllande.
.. sen kräver alla mål självfallet en massa träning, men jag tror att det är bra att vara övertygad om att det kommer att gå vägen, förr eller senare.
Jämför med Gunder Häggs värlsrekord på den engelska milen på 4.01. Det stod sig i nästan 10 år, en period då det ansågs omöjligt att ta sig under, något människokroppen var fysiskt oförmögen till. Sedan kom Bannister och knäckte fyraminutersgränsen och gjorde 3.59. Tre år senare hade 18 personer gått under fyra minuter. Slump? Jag tror definitivt att det är lättare att klara ett mål, om du själv tror/vet att det är möjligt, än om du i förväg tvivlar på om det kommer gå.