milen under 40 - Löpning

Johan Kling

1984 • Stockholm

#41

•

11 juni 2014 kl 21:05 Redigerad 11 juni 2014 kl 21:25

Gilla

@Gabriel. Jag tycker det låter tråkigt :). "Ingen känner ens kropp lika bra som en själv. Förutom en coach" (återigen ett exempel på ett par löparråd som tillsammans blir en raljerande paradox). Jag tror att en bra coach hjälper, menade inte så. Men det finns så många sanningar som är lika sanna som motsatsen så att jag verkligen börjar tro på citatet Marcus bjöd på tidigare.

Inser att jag låter extremt negativ. Jag tycker själva svårigheten och komplexiteten med löpträningen är väldigt intressant och rolig, så jag vill inte ha alla sanningar, men det frustrerar mig när det finns så lite som inte är baserat i stort sett enbart på löpares och coachers personliga erfarenheter. Tycker mest att det är frustrerande för att det innebär att det som finns att läsa inte blir lika intressant om det alltid bara är någons åsikt eller personliga sätt att se på saken. Vad gäller min egna löpträning så är jag inte så intresserad av att optimera den - där gör jag vad jag känner för och tycker är kul oavsett vad jag lär mig om teorin runt omkring. Det är kul att planera träningen och se vad som händer när man gör olika saker, men någon optimering kommer jag ju aldrig komma i närheten av iallafall med den lilla plutte-erfarenhet jag har. Så min frustration är inte baserad i att jag inte vet hur JAG ska träna - utan i att jag inte lär mig ett skit hur mkt jag än läser :)

Men jag förstår att det här innebär att det blir kulatt jobba som tränare, för att det faktiskt inte finns i närheten av en mall på någon front. Det är bara testa, utvärdera, testa, utvärdera i oändlighet och så blir man bättre och bättre.

Gabriel Enning

1980 • Lidingö

#42

•

11 juni 2014 kl 21:34

1 Gilla

Johan, det är inte alls tråkigt. Om du har en coach som kanske har tagit hand om hundratals löpare, så behöver han bara kika på din träning och dina prestationer i typ fem minuter för att förstå exakt vad just du behöver. När man sedan får ett program som är utfomat för en själv och ingen annan, så ser man plötsligt ljuset :) i mitt fall handlar det mycket om att begränsa mig själv, för annars sätter jag igång och springer 12-15 mil i veckan och dessutom kör jag kvalitetspass alldeles för fort tillsammans med andra löpare som är snabbare än mig. Och sedan hamnar jag i ett hål med sura, onda ben och vill bara sova. Jag är inte där än på långa vägar och jag ska inte heller träna som någon slags elitlöpare. Det gäller verkligen att träna utifrån den nivån man är på just nu, varken mer eller mindre.

Jag tycker också att det är sjukt intressant med fysiologi, men det är bara att inse att det krävs 20-30 år innan man börjar få grepp på dom här grejerna. Det är mer av en konstform än vetenskap.

Johan Borell

1980 • Skänninge

#43

•

11 juni 2014 kl 21:41

Gilla

Det är det som känns så svindlande när man får se världsstjärnor springa - tänk vilken osannolik kombination av genetiska förutsättningar, rätt tränare, pannben och timing som ska till för att någon ska kunna prestera t ex 10 000 m på 26:17.

Själv tycker jag att det är motiverande att bara veta om hur många olika faktorer jag kan ta hänsyn till i min löpning om jag känner för det.
Men, lyckas jag få till disciplinerad kost, vila och varierad träning under en längre period vet jag att det räcker mycket långt på min nivå.

Johan Kling

1984 • Stockholm

#44

•

11 juni 2014 kl 21:54

Gilla

Sammantaget så vill jag väl helt enkelt att idrottskunskap ska vara en aningens teoretiskt baserat och jag har nog alltid haft lite svårt att köpa att alla fotbollstränare är avdankade fotbollsspelare snarare än personer med intresse för spelet och utbildning. Men det är väl så som du säger Gabriel, att det är mer likt ett hantverk än ett teoretiskt baserat yrke. På samma sätt som man inte kan plugga sig till kock så kan man inte plugga sig till kunskap om löpträning utan man måste hålla på med det en massa i praktiken för att lära sig nåt. (Ja, man lär sig de flesta yrken mestadels i praktiken men det finns ju gradskillnader)

HR

1972 • Stockholm

#45

•

11 juni 2014 kl 22:02 Redigerad 11 juni 2014 kl 22:11

Gilla

Johan J och Johan Kling:

Gabriel har helt rätt i att en bra coach kan göra just det som man själv kanske missar: se helhetsbilden i ens träning och kanske se att man lagt krut på fel saker för att nå dit man vill. Jag förutsätter att en bra coach ger individanpassade råd och inte skriver ut en generisk stencil med "träning för alla".

En bra coach ska ju kunna lyfta en motionär såväl som en elitlöpare. En del motionärer kanske mest skulle behöva en (motiverande) spark i r*ven och en del helt enkelt kanske skulle behöva träningssällskap.

Själv har jag kanske lite för svårt för att låta någon annan styra min träning och själv känner jag egentligen inte behovet heller. Det har hänt att jag coachat löpare men det är ju alltid de som springer och inte jag. Ibland kan man ju se att träningen är för ensidig (typfallet är "låg mängd och för hård träning) eller kanske inte relevant för målsättningen baserat på investerad tid och faktisk prestation. Sedan svarar man ju olika på träning så ett upplägg är sällan rätt för andra även om en del generiska upplägg (viss grundmängd, fartblock, etc) givetvis hjälper alla löpare framåt i viss mån.

Jag är lite för gammal för att vara "tvärsäker" men jag är rätt säker på vad som funkar för mig. Så här i efterhand så har jag ju fler gångbara fysiologiska förklaringsmodeller till varför det gick som det gick för både mig själv och andra. De är oftast inte så komplicerade om man lärt sig se mönster och orsakssammanhang. ;)

Tillägg:
Johan Kling:
Teori utan praktisk bakgrund funkar inte alltid.
Jag skulle inte vilja ha en coach som är näringsfysiologisk professor inom cellbiokemi med inrikting på multifidkomposition och human metabolism och som tillbringat hela livet på labbet och inte tränat själv.

Inte heller en lifestyle-coach med ett avvikande kostupplägg och en flummig teori om träning och kost.

Samtidigt så kan en duktig löpare/atlet vara en kass coach. Att ha varit elit inom något innebär inte att man är duktig på att lära ut eller att träna andra.
Men man kan hoppas det. Man vet ju iallafall vad det innebär att pressa sig själv.

Johan Kling

1984 • Stockholm

#46

•

11 juni 2014 kl 22:21 Redigerad 11 juni 2014 kl 22:25

Gilla

Ja, nån sorts praktisk erfarenhet av idrott lär man väl ha om man ska lära ut det, vad jag menade var väl mer att jag ibland tyckt och tycker att idrottsvärlden värderar praktiskt erfarenhet och en framgångsrik karriär lite i överkant. Jag tror inte att det finns så mkt anledning att tro att en spelare som pluggat fotbollsteori, pedagogik och psykologi hela livet men bara nått division 2 i sin aktiva karriär är en sämre tränare än en gammal landslagsspelare som efter karriären kommer på att det här med tränare verkar kul, jag köper en visselpipa. Det finns det väl kanske ingen som tror men det verkar ändå vara den typen av erfarenhet som värderas högt hos idrottstränare.

Jag förstår inte vad som skulle vara så speciellt med idrott som gör att bara den yttersta eliten kan nå förståelse och kunskap. Därför har jag lite svårt att acceptera att den här typen av kunskap (nästan) bara skulle vara baserad i 20 års praktisk erfarenhet - oavsett om det är sant eller inte så vill jag inte att det ska vara så :)

EDIT: Och ja, jag förstår att det är speciellt att vara på och att ha upplevt den absoluta toppen men det lär ju inte vara mer än högst någon % av en elittränares kompetens som beror på det.

HR

1972 • Stockholm

#47

•

11 juni 2014 kl 22:27 Redigerad 11 juni 2014 kl 22:29

Gilla

Johan Kling: jaha, nu trillar poletten ner. Det håller jag absolut med om. :)

Jag tror absolut att en f.d. div två spelare kan vara en extremt väl lämpad tränare. Kanske till och med bättre än någon som spelat i Allsvenskan. Egenprestation är ju inte den enda värdemätaren, kanske inte ens den bästa. J-O Waldner kanske inte skulle få mig att bli bättre pingisspelare än någon som spelat i korpen. :)

Det skrev jag ju i förra inlägget: bara för att man varit elit så innebär det ju inte att man har någon som helst förmåga att lära vidare. Har sett exempel på det själv.

Genuin kunskap, egen erfarenhet, pedagogisk förmåga = bra grundrecept. Saknas någon av delarna kan det bli svårt att kompensera upp.

Gabriel Enning

1980 • Lidingö

#48

•

11 juni 2014 kl 22:54

Gilla

Johan, fast många av de mest uppburna coacherna inom distanslöpning har inte alls presterat några världsresultat. Canova t ex, vet jag inte om han ens löptränat? Det har han säkert, men han har blivit en guru pga sin förståelse för fysiologi i kombination med en enorm kunskap om vad tidigare framgångsrika coacher har gjort.

Eftersom du tog upp fotboll, så stämmer det ju inte heller helt. Ta t ex Mourinho eller Lasse Lagerbäck. Inga storspelare alls, men riktigt bra hjärnor som tagit sig långt.

Eftersom varje människa är unik i med sin uppsättning av muskelfibrer, storlek på hjärta och lungor, densitet i skelettet osv, och utöver det har de haft varierande träning under uppväxten, så går det inte att få till någon exakt vetenskap om det här. Det är som att säga att det finns ett enda recept att göra en bra risotto på, men när du sedan står där i affären så inser du att bara att välja mellan 15 olika typer av risotto-ris kommer att påverka slutresultatet enormt. Varje ris måste behandlas på sitt eget sätt och utöver det tillkommer en massa andra faktorer, som t ex hur koncentrerad buljong du använder, hur stark parmesan du använder, hur länge du svettar riset osv.

Johan Kling

1984 • Stockholm

#49

•

11 juni 2014 kl 23:00 Redigerad 11 juni 2014 kl 23:01

Gilla

:) Älskar risotto-liknelsen. Mourinho och Lagerbäck är ju nästan kända för att de inte har någon direkt erfarenhet - SÅ ovanligt är det inom just fotbollen. Inom löpningen har jag faktiskt ingen aning, det kanske inte är alls så där. Om man googlar hur man blir tränare inom någon idrott så står det väl typ att man avslutar den aktiva succékarriären och går en kurs :)

Men jag köper ris-snacket med hull och hår och inser att matlagning lär man sig inte genom att läsa kokböcker.

Gabriel Enning

1980 • Lidingö

#50

•

11 juni 2014 kl 23:01

Gilla

Risotto är gott! :)

Johan Kling

1984 • Stockholm

#51

•

11 juni 2014 kl 23:02 Redigerad 11 juni 2014 kl 23:01

1 Gilla

Som fan, men det är rätt lurigt att få riktigt bra.

Gabriel Enning

1980 • Lidingö

#52

•

11 juni 2014 kl 23:06

2 Gilla

Som löpning!

:)

Martin Andersson

1978 • Bergshamra

#53

•

11 juni 2014 kl 23:51

1 Gilla

Risotto är religion.

Här åt jag den godaste hittills för några veckor sen: http://www.fossamala.it

(Duckar innan gnället om OT dundrar in)

Johan Kling

1984 • Stockholm

#54

•

11 juni 2014 kl 23:53

Gilla

Den här tråden gick OT för 48 inlägg sen så du behöver nog inte känna jättestor skuld Martin :)

Marcus Nilsson

1967 • www.sapiens.se

#55

•

12 juni 2014 kl 06:41

Gilla

Oj, nu var vi riktigt OT ser jag och jag får väl ta på mig lite skuld för att jag ville nyansera bilden.

Kockliknelsen är en bra liknelse. Kockar kan hitta inspiration och bra idéer i kokböcker men utan att stå i köket också kommer det inte skapas något bra. Teori och praktik.

Sen ska vi komma ihåg att det är inte raketforskning att springa. En lång löparkarriär handlar inte bara om att hålla sig skadefri utan att hålla glädjen i löpningen.

Janne

1971 • Ystad

#56

•

20 juni 2014 kl 15:00

1 Gilla

Med risk för att bli för on-topic ;)

Många här förespråkar ganska tuffa intervallpass för att TS ska klara sitt mål med sub 40. Själv kör jag aldrig rrena intervallpass längre. Tror det senaste intervallpasset jag körde var i augusti. Jag pallar inte varken fysiskt eller psykiskt att köra typ tusingar med 1 min vila.

Däremot så tycker jag att det funkar riktigt bra att slänga in några snabba block i långpassen för att få upp pulsen. 4-5 snabba tusingar på ett 20 km pass känns som ett bra alternativ till rena intervallpass. Den typen av pass samt att ibland köra milen snabbdistans tycker jag är riktigt bra och sliter inte alls så hårt som rena intervallpass.

Med den typen av träning så har jag gjort pers på milen tre gånger under maj-juni och även tagit mig under 40 min. Jag kan inte den rätta terminologin men det är väl kanske fartlek det kallas? Alltså fartlek varvat med något snabbdistanspass då och då kan funka bra istället för spyjobbiga intervallpass.

Lars Lindefelt

1958 • Borlänge

#57

•

20 juni 2014 kl 17:22

1 Gilla

Jag körde aldrig intervaller innan jag gick under 35 på milen så jag är helt övertygad om att man inte behöver träna intervall utan det räcker med snabbdistans och tröskelträning. Man kan t.ex. bygga löpstyrkan i obanad terräng. Tycker man om intervaller kör man det, annars låter man bli.