25 oktober 2013 kl 10:07
Tar man det lugnare får man sämre fysik, åldern i sig har en väldigt långsam verkan så strunta i den, träna efter hur kroppen reagerar. Jag började tävla för elva år sedan, har sprungit marathon i nio och satt PB varje år, känner mig klart på uppgång.
Det finns en del vanliga åldersförändringar man kan veta om: maxpulsen går ner för de flesta men troligen mindre om man ser till att träna med hög puls regelbundet. Har läst om en (1) löpare som hade oförändrad maxpuls vid mätningar gjorda med 25 års mellanrum.
Återhämtningen påstås ta längre tid. Kanske, kanske inte, känn efter själv!
Ledvätskan minskar (sägs det) och ligamenten stelnar. Det senare har jag läst beror på att olämpliga ämnen lagras in i dem (beror på sockerkonsumtion läste jag i "Ett sötare blod" av Ann Fernholm - rekommenderas!). I alla fall betyder detta att uppvärmningen blir viktigare med åren. Jag kan behöva flera hundra meter innan jag kommer upp i min tävlingsfart på milen. Ibland! Är det tävling och jag har glömt värma upp kan jag dra iväg i sub4-tempo när skottet går fast jag tänkt hålla, säg 4:30.
Skador tar längre tid att läka. Hm, nja, det kanske hänger ihop med att i genomsnitt tränar äldre idrottare mindre så att ämnesomsättning, blodcirkulation osv är lägre? Mina egna muskelbristningar har i alla fall läkt fortare, troligen för att jag vet bättre hur jag ska hantera dem.
Den anpassning jag verkligen gjort beror på dessa återkommande muskelbristningar i olika benmuskler. Jag har nästan slutat med korta intervaller, jag ser till att vara väl uppvärmd, gärna 20 min löpning, innan jag springer tusingar eller backintervaller, och jag gör det inte dagen efter ett krävande pass. Och låter bli att avsluta hårdare pass med sånt som utfallssteg. Det var två år sedan senaste muskelbristningen, peppar, peppar.
En kommentar till din nuvarande träning: du ska naturligtvis springa för att du gillar det och mår bra av det men vill du utvecklas (eller försämras långsammare) i din kapacitet bör du variera dig mera. Man måste inte springa intervaller men då är det bra att se till att få upp farten/pulsen/ansträngningen ibland på annat sätt. "Vi attackerar backarna" som Rune Larsson har berättat om, fartlek eller en mer systematisk variant som "Olgor" eller Canova-intervaller: man kör en snabbdistans där varannan kilometer går riktigt fort och varannan bara halvfort. Att avsluta med en spurt som du gör är sämre för återhämtningen, det är bra med "nedjogg", några km lugn löpning som bränner bort mjölksyra och sköljer ut andra slaggprodukter ur musklerna. Själv stretchar jag alltid efteråt men det är omstritt om det har någon effekt.
