7 augusti 2012 kl 07:22
Per Persson:
Bo Engwall skriver tidigare i tråden:
Re Fredrik Olsson
Vill man springa både riktigt fort och långt samtidigt är det svårt att hitta BMI:are över 21-22.
Det är som sagt ingen slump att t ex 2005 års 10 högst rankade män på maran snittade BMI 19.9 och motsvarande 10 kvinnor 18.0 .
Det är en biomekanisk/fysiologisk realitet att det går åt storleksordningen upp till ca 30 % mer syre per tidsenhet i samma hastighet för en löpare med 30 % högre BMI än 20, dvs 26 (givet liknande löpekonomi), än en likartat slimmad variant av samma löpare med BMI 20 där rent överflöds fett och eventuella överflödsmuskler tränats bort.
Att en 26-27 BMI:are ändå kan springa så bra som 36-37 minuter på milen med måttlig träning måste rimligen bero på relativt bra syreupptagningstalang. Men den talangen räcker inte till 30-31 minuter utan att först reducera BMI:t kraftigt t ex genom ökad mängd.
(I inlägget därefter skrivs att Lisa Nordens BMI är 19, som exempel på aktuell uthållighetsidrottare.)