20 april 2012 kl 12:52
Generellt verkar det svårt för folk att ha någon koll alls på var dom är i förhållande till sin omgivning. Att se sig omkring och vara allmänt uppmärksam är helt klart på utdöende (och särskilt nu med smartfånens intåg). Desto vanligare är det med missuppfattningen om att alltid gå/cykla i bredd oavsett omständigheterna skulle vara en mänsklig rättighet.
Minns en episod från förra sommaren när jag joggandes på en bred grusväg mötte ett större gäng pensionärer (20?+) som var ute med sina hundar (alla hade exakt samma meningslösa lilla tufs-ras!). Inte nog med att dom var perfekt fördelade över hela vägens bredd, från dikeskant till dikeskant, deras hundar kutade dessutom runt i långa koppel som yrväder och slogs/juckade/skällde/hälsade om vartannat på varandra.
Organisatoriskt var det ett rätt vackert system med personer som rörde sig stokastiskt på vägen, med små ilsnabba hundar som for runt som tornados och trasslade in kopplen i varandra. Att passera var däremot ett rent helsicke och trots att jag tvingades gå/kliva långsamt över en lång räcka både koppel och hundar var jag nära att snubbla omkull flera gånger (vilket en del äldre blev mycket upprörda över eftersom jag faktiskt minsann skulle vara alldeles särdeles otroligt försiktig så att jag inte trampade på deras gulliga men ack så välgödda små älsklingar).
Behöver jag tillägga att ingen av dom ens noterade att någon försökte passera trots att jag försökte göra mig hörd, än mindre gjorde en anstats att ta upp en mindre del av vägen, eller alls hålla någon ordning på hundarna? Mmm, ljuva minne ...
