18 januari 2012 kl 09:11
Ditt inlägg är lite av att ge oss möjligheten att skjuta mot öppet mål. Jag vet att jag för ca 5 år sen skrev något liknande på puls.se och fick ungefär samma reaktion. Byt sport, sluta, lägg av. Nästan som att jag var dum i huvet som höll på.
Du kan ju bara svara själv, vi kan bara hjälpa dig att formulera frågorna. Det som som eventuellt skiljer dig från mig är att jag älskar tävlingar. Att planera långsiktigt, att genomföra och att njuta av att det är avklarat. Jag gillar inte alltig vägen dit, därför behöver jag målet i fjärran för att motivera.
Så i ditt fall är jag lite nyfiken varför du inte spelar fotboll i division 7 eller tävlar i korpserien i bowling? För min del är svaet att jag hittar inte mina äventyr och utmaningar någon annanstans än i löpningen. Jag har sprungit omkring 10 maraton, 24H, fjäll och trailmaraton och fortfarande finns det massor av äventyr ogjorda som lätt kan motivera mig att underkasta mig hård och tidvis tråkig träning.
Där är människor olika, vissa ser löpningen som motion och social aktivitet, andra drivs av att pressa sig fysiskt och mentalt och flytta sina egna gränser framåt. Jag skulle aldrig drömma om att underkänna någon annans sätt att förhålla sig till motion om det inte gränsar till anorexi eller på annat sätt allvarligt negativt träningsberoende.
Jag är grymt nyfiken på varför du fortsätter när enda ljuspunkten med träningen är den korta känslan av genomförd träning eller uppnått mål.
Men detta med att lägga på alla andra att träning alltid skall vara kul, det tycker jag att ni skall sluta med. Utgå inte från att alla andra fungerar precis som du. :-)