Löpning • Övrigt • 33 inlägg • 6872 visningar •

Vett och etikett

Leif Johansson
1959 • Höör
#1
•
26 december 2011 - 16:48
Gilla
Hur ska man göra när man möter en annan joggare? Idag hade jag möte med samma person två gånger på samma runda. Båda gångerna stirrade han tomt ut i luften, varken såg, hörde eller hejade. Söker själv alltid ögonkontakt, ler och hejar. vad är rätt och vad är fel?
< < < 1 2 > > >
Yvonne
1963 • Sala
#2
•
26 december 2011 kl 16:59
Gilla
Jag hejar, ofta skiner de upp och hejar tillbaka :)
Maria Nars
1969 • Göteborg
#3
•
26 december 2011 kl 17:05
Gilla
Tycker inte kutymen är att man SKA heja, men trevligt när någon gör det!
Alf Klein
1960 • Skanstull
#4
•
26 december 2011 kl 17:24
Gilla
Springer jag på hårt så är jag så inne i mig själv att jag inte har en tanke på att heja. Har ingen bra koll på omvärlden då. Annars brukar jag heja på de flesta jag möter ( inte dom som ser ut att springa livet ur sig, då vinkar jag nog bara med handen ). Och visst är det trevligt när någon annan hejar.
Per-Erik Olsson
1956 • Bäckefors
#5
•
26 december 2011 kl 17:43
Gilla
Här hemmavid är det inte ofta jag möter någon men då det händer så är det självklart att heja. Jag försöker också få till ett stopp för att prata några ord ( inte så noga längre med obruten löpning). Det händer ngn gång per år att jag tränar i "stan" och hejar då på som vanligt men det känns inte som "staborna" är så sugna på kontakt i löparspåret, det är klart det blir väl ett evigt hejande....
Stefan Manning
1956 • PARTILLE
#6
•
26 december 2011 kl 17:46
Gilla
Alla löpare jag möter ute hälsar jag på. Men eftersom de flesta, liksom jag själv, har MP3-or med dunka-dunka, så brukar det inte funka med att ropa hej! Jag brukar därför alltid göra tummen upp med dom jag möter istället :-)
Däremot tycker jag att en sak är trist. I väldigt många fall när jag möter kvinnor och skall göra tummen upp., gör de allt för att inte se mig eller uppmärksamma mig. De tittar stint framåt eller åt ett annat håll, som om de inte vågar att möta med blicken. Det är tråkigt.
Så jävla ful tycker jag nog ändå inte att jag är? :-/
Frank Brodin
1943 • Kållered
#7
•
26 december 2011 kl 18:15
Gilla
Alltid trevligt när någon uppmärksammar en ute på rundan, ett leende eller en lätt vink, vi har ju liksom lite gemensamt vi som är ute och springer, så vi alla vet ju att ibland så går det lite trögt på passet och då känns det som en liten uppmuntran, man får en liten kick och så trampar man på lite lättare igen en stund, så heja på varandra hör liksom till. hej på er alla goa löpare på jogg.
Gabriella Göthberg
1974 • Stockholm
#8
•
26 december 2011 kl 19:45
Gilla
Det är väl helt och hållet upp till var och en om man vill hälsa på mötande eller inte. Om jag får ögonkontakt med en mötande löpare hejar jag gärna, men ser den andra ointresserad ut eller helt enkelt är inne i sin egen värld bryr jag mig inte ett dugg. Jag kan själv försvinna bort fullständigt i min egen lilla värld och inte reflektera över mötande. Det har inte på något sätt med oförskämdhet att göra eller den andre personen överhuvudtaget. Blir lite trött på sådant här evigt applicerande av eget beteende på andra vilket alltid ger att "Gör man inte som jag gör man fel". Låt var och en njuta av sin runda på sitt sätt och låt bli att ta allt personligt, är mitt tips.
M Extreme
1971 • Vallentuna
#9
•
26 december 2011 kl 22:48
Gilla
Gabriella, att inte orka hälsa tillbaka och vända blicken ned i backen som Stefan skriver är skit tycker jag. Det kostar ju inget. Utomlands brukar man jämt få tummen upp, leende och ett "bueno" eller "great" beroende på land.
Micke Larsson
1971 • Norge
#10
•
26 december 2011 kl 23:33
Gilla
M Extreme, att hälsa tillbaka kostar inget, så långt håller jag med. Att någon annan hälsar först har dock hänt mig färre än en gång per hundra löprundor.

Och att hälsa först kostar. 1 av 10 hälsar visserligen tillbaka, men 7 av 10 ser inget (eller låtsas inte se) och övriga 2 av 10 tittar på en som om man vore idiot. Jag tycker helt enkelt inte att det är värt det. När någon hälsar på mig (två gånger om året eller så) hälsar jag tillbaka, annars får det vara.
Josefina
1973 • Norrköping
#11
•
27 december 2011 kl 08:24
Gilla
På landet hälsar jag jämt, oavsett om jag möter en traktor eller en springande människa. I stan är det lite annorlunda - sörskilt om man möter tio pers på samma runda. Men om nån hälsar så ska man väl för sjutton hälsa tillbaka, tycker jag.
Tage Ericsson
1952 • Varberg
#12
•
27 december 2011 kl 09:46
Gilla
Vi springer på populära promenadstråk så det är många man känner som man hälsar på. Brukar heja eller vinka åt andra löpare också, men det är förvånansvärt många som ignorerar precis som Micke skriver. Tycker det är lite konstigt. Springer på max, men en liten vinkning kostar inget.
Magnus
Stockholm
#13
•
27 december 2011 kl 09:57 Redigerad 27 december 2011 kl 09:58
Gilla
Håller helt med Gabriella. Det finns väl inget rätt eller fel. Möter man en enda person på rundan ute på landsbygden hälsar man nog, men springer man i ett tättbefolkat populärt löparstråk och möter tiotals löpare eller fler (vilket inte är ovanligt på mina rundor) blir det lite krystat att hälsa på samtliga, bara för att "man ska göra så".
Helena
1982 • Linköping
#14
•
27 december 2011 kl 10:02
Gilla
Ett leénde och en tumme upp brukar fungera på de flesta jag möter hahaha. Det är lite roligt faktsikt, att man känner att man har något gemensamt även om man inte känner varandra.
Örjan Mattsson
1970 • Nordingrå
#15
•
27 december 2011 kl 10:47
Gilla
Där jag springer är det tyvärr väldigt ovanligt att jag möter andra. Skulle vara trevligt med lite sällskap.
Vill jag ha sällskap så får jag ta med mig en spegel att titta i. Tyvärr så är han i spegeln så ful så att jag hellre springer ensam. ;-)
Mats Collin
1968 • Haninge
#16
•
27 december 2011 kl 10:58
Gilla
Som Magnus säger, springer man på ett populärt stråk så är det ju ett evigt vinkande...
Springer man i stan å möter löpare var tionde meter så är det lite jobbigt att heja på alla dessa men hemmavid kan man väl göra nån nickning eller dylikt... har märkt om man springer i ett villaområde så brukar nästan alla fotgängare som är ute å promenerar heja.
Men som sagt, tycker inte man måste heja... finns hundra anledningar till att man kanske inte hejar, mp3, man är så inne i det man gör med mera...
Heja på men får man inget gensvar så tror ja inte det beror på att personen är otrevlig...
Bobby Ljung
1970 • Sävedalen
#17
•
27 december 2011 kl 11:06
Gilla
Jag söker ofta ögonkontakt med personer jag möter, för att nicka lite leende (typ du och jag mot resten av världen) om de tittar tillbaka.
Förvånansvärt ofta så tittar de jag möter bort. Det är lite tråkigt, för precis som Frank skriver, så tycker jag att det ger en liten energi-kick.
Kristian Wahlgren
1968 • Helsingborg
#18
•
27 december 2011 kl 17:55
Gilla
Jag försöker fälla mötande löpare, alternativt ge dem en magsugare. Jag tycker det känns bättre än att bara ignorera dem.
Magnus
Stockholm
#19
•
27 december 2011 kl 18:05
Gilla
Är det inte löpare som springer om en som man ska fälla? :)
hernwall
1966 • handen
#20
•
27 december 2011 kl 18:23
Gilla
Tycker det i stort är lika inbundet och trist både i Sthlm och i min hembygds trakter kring Uddevalla. Sällan någon som hejar. Men när det händer; visst blir jag glad. Och försöker sedan hälsa även på nästa - sällan två rad som hälsar (tillbaka) dock ... Och vissa är det inte ens värt att försöka med.

Lite skillnad mellan populära motionsstråk (som t.ex. Årstaviken) och en enslig skogsväg. Hälsa och vinka i det förra skulle resultera i att man framstår som en pladdrande väderkvarn, är jag rädd. Det förra uppmuntrar till en bekräftande hälsning (även om det inte alltid besvaras).

Annars är det bra att springa sent på kvällen/tidigt på morgonen; då blir de flesta mer "villiga" att hälsa. Är mina erfarenheter.

Skall försöka visa min vänliga och utåtriktade sida framöver! ;) Kanske det enda nyårslöfte vi behöver i år!? :)
< < < 1 2 > > >
Endast registrerade medlemmar kan posta inlägg till forumet. Registrera dig här eller logga in ovan.