12 april 2010 kl 11:15
Testet är värdelöst när det inte utgår från den individuella maxpulsen. Upprepar: TOTALT VÄRDELÖST. Som att bedöma fetma bara på vikten utan att mäta längden.
På ett enda ställe har jag sett siffror på hur mycket maxpulsen varierar mellan individer. Standardavvikelsen uppgavs var 12 slag/min. Jag låg då ca 2 standardavvilkeser över medelvärdet. Forlmeln 220-ålder ger bara medelvärdet och jag misstänker att det också är fel, otaliga vittnesmål här på jogg talar om högre maxpuls medan ett fåtal har lägre. Och inte bara gamlingar som jag och Leif Andersson (det finns en modifierad formel som säger 210 minus halva åldern "för personer som motionerat hela livet").
Troligen är maxpulsen heller inte normalfördelad - det finns en annan fördelning som är vanlig och låter mer naturlig, den kallas log-normalfördelning och innebär att man från medelvärdet har lika stor chans att avvika en procent uppåt som en neråt och sedan räknas det med "ränta på ränta", den ger alltså längre "svans" uppåt än nedåt, låter rimligt för sådant som en människas längd eller vikt eller storlek på fötter - eller maxpuls.
Om man är van att cykla kan ha en viss betydelse, särskilt vid så låg puls som 120, då måste man vara avslappnad, cyklingen ska gå av sig självt. När jag mönstrade gällde det att belastningen ökades tills man fick upp försökspersonens puls till 180 (lika tokigt då med ett fixt värde). Jag var mycket van att cykla snabbt och det tog en halv timmes ständiga ökningar innan försöksledarna fått upp mig dit - de flesta var klara inom fem minuter. Då var ändå 180 långt från min maxpuls som fortfarande ligger högre än så.
Det finns ju ett simpelt test som är mycket bättre: Mät tiden det tar efter cyklingen innan pulsen gått ner till vad den var före cyklingen, kanske plus några pulsslag. Anstängningsnivån kan ju läggas vid "prattempo" - även om det är subjektivt beroende mest på hur testledaren uppfattar det så blir det ett mycket bättre test. Kan naturligtvis utvecklas så det blir riktigt bra och ändå billigt.