Foruminlägg av Emil Lörelius

< < < 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 > > >
#1
•
20 maj 2011 kl 22:18
Gilla
Hej!
Jag har precis kommit igång och tränat. Jag är idag 35 år, och har kört något löppass i veckan under våren. Nu har jag bestämt mig för att springa en halvmara i september, så nu tänkte jag börja köra 3-4 pass i veckan. När jag var 13-17 år tränade jag löpning intensivt. Jag körde 5 pass i veckan, ca en mil per gång. När jag var 17 la jag av, och har i princip inte rört mig sedan dess. Då sprang jag 10 km i stark kuperad terräng på 39 minuter, och 1500 m på 4:30. Då minns jag att jag när jag brukade köra lugna träningspass sprang milen på ca 50 minuter. Det var standard att köra lugna pass i 5 min/km.

När jag för ca 2 veckor sedan började ta tid på mina pass märkte jag att jag tycker att det är rejält jobbigt att hålla 5 min/km. Jag sprang 10 km på 53 min, och kände mig helt mörbultad efteråt.
Jag undrar vad som kan betecknas som lugnt tempo vid löpning? Det är förstås individuellt, men vad tycker ni andra? Vilket tempo försöker ni hålla vid längre sträckor på vanliga träningspass?
#2
•
23 maj 2011 kl 09:46
Gilla
Tack så mycket för era svar!
Tack Hans för kalkylatorerna! Jag var inne och läste på http://www.mcmillanrunning.com/training1.htm

Jag tror att jag förstod poängen. Men hur tror ni att det skulle funka om man pressar sig att springa i 5 min/km, fast det egentligen inte är mitt Endurance-tempo? Det skulle väl i så fall vara Stamina-tempo, eller snabbare. Men tror ni att det sliter för mycket på kroppen att köra det på milen några gånger per vecka?
#3
•
23 maj 2011 kl 13:18
Gilla
Hej!

Jag har precis, genom detta eminenta forum, fått reda på lite mer om vilket tempo man kan ha på långpass, för att ligga i endurance samt staminaläge etc.

Jag är lite otålig av mig, och skulle gärna snabbt vilja komma upp i 5 min/km då jag springer en mil. Tror ni att det är en nackdel att jag pressar mig en gång i veckan för att hålla det tempot. Det blir ju inget snacktempo för mig, utan jag måste verkligen ta i. Min fråga är alltså om det skulle vara negativt ur träningssynpunkt?
#4
•
23 maj 2011 kl 14:11
Gilla
Tack så mycket!
Ska köra på lite på milen ett tag innan jag börjar 12 veckors träningsprogram till halvamaran i Sthlm.
#5
•
23 maj 2011 kl 14:40
Gilla
När jag (för 20 år sedan i och för sig) tränade för 800 m och 1500 m brukade vi springa 200m intervaller. Om jag ville springa på 2:08 på 800m sprang jag varje intervall på 32 s. Jag körde 8 st, och vilade någon minut mellan varje. Tror att det var mycket för att få in fartkänslan.

Blandat med det körde vi långdistans, drygt milen.
#6
•
23 maj 2011 kl 22:52
Gilla
Har precis kommit igång med löpträningen. Nu har jag anmält mig till Stockholm halvmarathon den 17:e september. Idag körde jag ett pass på ca 10 km på ca 50 min, och då var jag rejält sliten efteråt. Jag har redan rejäl träningsvärk.

Nu tänkte jag välja ut ett träningsprogram inför halvmaran. Jag skulle vilja klara den på 01:40. Tror ni det är möjligt, eller borde jag sikta på att bara komma runt?
#7
•
24 maj 2011 kl 09:41
Gilla
Tack så mycket för alla tips!
Det här forumet är ju toppen!
Jag ska runt halvmaran, och vi får väl se vilken tid det blir...
Får se hur det känns efter några veckors träning tror jag. Idag är jag riktigt ledbruten efter 10 km på 50 min. Men det var å andra sidan bara mitt tredje pass av den kalibern, tidigare har jag mest lunkat på i 6 km en gång i veckan på ca 35 minuter. Men nu så!
#8
•
24 maj 2011 kl 20:40
Gilla
Vilket fantastiskt bra svar Oldboy!
Tack så hemskt mycket för dina tips! Verkligen vänligt!
Jag ska ta till mig dina ord!

Anledningen till att jag funderade på 01:40 var att här på jogg.se finns träningsprogram för 01:40, 01:50 eller 2:00 på halvmaran, och jag undrade vilket program jag skulle börja följa.

Det lutar åt att jag följer 01:50-programmet, så får jag se efter vägen.

Återigen, tack så mycket!
#9
•
13 juni 2011 kl 22:42
Gilla
Jag har nyligen köpt en pulsklocka och har precis börjat använda den. Igår körde jag ett pass på ca 10 km, på drygt 49 minuter. Min puls låg då mellan 167 och 172.

Enligt vad jag har hört ska min maxpuls ligga kring 185, om man tar snittet för min ålder.

Min undran är om man kan anta att jag har en högre maxpuls, för visst verkar det lite konstigt att jag ligger på 93% av maxpulsen i en mil? Jag var visserligen rejält trött efteråt, men ändå?

Jag gissar själv att jag låg på ca 85 % av maxpulsen, och att jag således skulle ha en maxpuls kring 200?
#10
•
28 augusti 2011 kl 18:58
Gilla
Jag skulle vilja dela med mig lite av mina erfarenheter kring hur det har varit att på nytt börja med löpning under 2011 efter 18 års uppehåll. Jag tränade mycket fram till jag var 17, sedan dess har jag inte rört ett finger. Då gjorde jag 10 km kuperad löpning på 39 minuter. I år bestämde jag mig för att börja träna igen. Jag började med sporadiska rundor på 3-6 km i lugnt tempo, ca 6-7 min/km. I maj anmälde jag mig till Stockholm halvmara. Då ökade jag träningsdosen rejält, och började köra pass på ca en mil åt gången. Jag bestämde mig att jag skulle ligga på ca 5 min/km. Trots flera varningar bl.a här på jogg.se om skador och att ta det lugnt, så ignorerade jag det. Jag tänkte att jag trots allt är en gammal löpare, och det är bara att köra på.

Ganska snart fick jag rejält ont i höften. Jag började halta även när jag jag gick, men körde på hårt ändå med träning. Jag fick ont i ryggen också och gick till en kiropraktor. jag fick viss hjälp. Jag fortsatte med träningen, men det blev tyngre och tyngre. Efter 4 hårda pass på kort tid kunde jag inte springa längre. Det gick verkligen inte att ta ett löpsteg. Jag hade så ont och kunde knappt röra på benen.

Då jag till en sjukgymnast på Haninge Fysio Center. Hon hjälpte mig framförallt med stretchövningar. Jag började stretcha 1 till 2 gånger om dagen, både före och efter löpning. Jag drog efter hennes rekommendation ned på löpsträckorna rejält. JAg började om med rundor på ca 1-4 km i lugnt tempo. Det var dock viktigt att jag inte la av helt, då menade hon att det kunde bli värre. Det är tydligen viktigt att behålla blodgenomströmningen.

Det kändes snabbt bättre efter det här. Nu fick jag istället ont i höger höft, istället för vänster, lite ont i knät fick jag också. Jag fortsatte med lugna pass och mycket stretch. Efter ett tag släppte värken i höger höft också, och istället fick jag ont i höger fot. Nu är även den värken borta.

Nu har jag kommit upp i pass på ca 10 km på 50 minuter igen. I dagsläget har jag viss tendens till värk i vänster häl, men det är under kontroll.

Så mitt råd är verkligen att skynda långsamt!
Men jag vill också uppmuntra dig som är skadad att det blir bättre med rätt rehab. Det är framförallt sjukgymnasten på Haninge Fysio Center som har hjälpt mig, men jag har även haft hjälp av kiropraktorn på Kirokliniken i Liljeholmen, och ett massageställe på Hägerstensvägen 110.

Hoppas att detta kan vara till glädje för någon!
#11
•
28 augusti 2011 kl 19:20
Gilla
Efter ca fyra veckor började jag öka på distanserna och tempot. Efter ca 6 veckor var jag uppe i en mil igen.
#12
•
28 augusti 2011 kl 19:52
Gilla
Jo, det är verkligen lätt att skada sig...
Jag fick tipset att stretcha vaderna mycket och göra tåhävningar, samt knipövningar med tårna mot just hälsporre. Samt använda skor med avlastning av fotvalvet. Gärna använda fotriktiga tofflor inomhus med avlsatning för fotvalvet även här.
#13
•
25 oktober 2011 kl 22:37
Gilla
Sorry för lite sent svar Gustaf, och tackar som frågar! Staffan har rätt, jag kom aldrig till start. JAg har varit drabbad av väldigt mycket skador mitt första halvår. Först var det höften. Jag lyckades komma tillrätta med den, och två veckor innan halvmaran kände jag mig i kanonform och gjorde milen under 49 minuter på ett träningspass som inte kändes så tungt. Efter det fick jag dock väldigt ont i Tibialis Prosterior. Senan som går under den inre fotknölen. Jag håller fortfarande på med rehabilitering från den skadan. Tydligen har jag haft fel skor, och nu har jag fått inlägg också.
#14
•
27 oktober 2011 kl 20:50
Gilla
Mangan, härligt att du lyckats bli kvitt dina besvär! Tränade du under tiden då du hade ont? Det allmänna rådet verkar vara vila eller alternativ träning. Jag har ont i benhinnorna på vänster ben, men jag har varit så mycket skadad nu att jag är trött på att vila. Funderar på att springa på ändå. Jag har precis läst "Born to run". Funderar på att skaffa ett par odämpade skor och lägga om mitt steg också.
#15
•
27 oktober 2011 kl 21:38
Gilla
I mina tonår var jag en hängiven löpare och sprang bl.a. 10 km på 39 minuter vid 16 års ålder. Sedan dess har jag inte rört ett finger.
I maj anmälde jag mig till Sthlm halvmarathon, och började träna för fullt, efter 18 års vila... Jag har i princip varit skadad hela tiden. Och jag har verkligen inte blivit klokare, jag vet varken in eller ut.

Jag gick ut hårt och satsade på springa ca 10 km per pass, och tiden ca 50 minuter.
Först fick jag ont i vänster höft. Jag gick till Runners Store för att prova ut ett par skor. Killen som hjälpte mig sa att jag hade neutral isättning och sålde ett par neutrala Saucony till mig. Jag gick också till Lijeholmens Kiropraktorklinik. Han trodde däremot att jag pronerade. Problemen blev värre och värre, även med de nya skorna. Då tog jag kontakt med Haninge Fysio Center. Sjukgymnasten där visade mig diverse stretchövningar. Jag hade gått ut riktigt hårt med träningen, och var rejält överansträngd. Nu sa hon åt mig att börja om. Jag stretchade två gånger per dag, och började med 2km lätt jogg. Jag ökade på succesivt, och efter ett tag var jag uppe i 10 km igen. Det kändes kanon. Jag hade inte ont längre.

Samtidigt hade Kiropraktorn gjort ett par inlägg till mig. Jag började ha dem då jag gick, men inte då jag sprang. Då jag provade att ha dem vid löpning kändes de verkligen konstiga. Jag fortsatte öka på min träning och tog kontakt med en Personlig Tränare för att få hjälp med ett träningsprogram. Hon gjorde ett program, men redan efter första passet, 16 x 100 m, fick jag ont under inre fotknölarna. Tibials Posterior. Jag körde dock på med ytterligare ett intervallpass, och hade ont dagen efter. Efter hårda 10 km kunde jag knappt gå.

Eftersom jag var misstänksam mot kiropraktorns inlägg tog jag med mig dem till Runners Store för att så att säga få en "second opinion" på dem, av Ortopeden på Runners Store. Mycket riktigt tyckte han att de var värdelösa. Han bad mig springa på bandet igen, och konstaterar att jag överpronerar något rejält! Samma butik som alltså konstaterade att jag hade ett neutralt steg. Nu gör han formgjutna inlägg till mig, och jag får (gratis) ett par Saucony med pronationsstöd. Samtidigt går jag till en naprapat, idtrottsskadespecialisterna.se , för behandling av Tibialis Posterior. Han ordinerar vila och ett rehabprogram med bl.a. balansplatta.

Sedan dess har jag kört balansplatta, tåhävningar, utfall, samt andra övningar för att stärka underben och även bål. Nu har jag börjat så smått med löpningen igen. Lätta pass på upp till 5km. Problemen med Tibialis är borta, men... Nu har jag ont i benhinnan på vänster ben!!!
Naprapaten ordinerar nu minst 6 veckors vila. Kanske ända upp till 12 veckor.

Jag är så otroligt trött på att vara skadad, och nu har jag vilat mer än tränat. Jag funderar därför på att ignorera hans rekommendation. Jag har läst här i forumet om några som tränat sig igenom sina benhinneproblem.

Jag har precis läst ut "Born to run" också... Jag är faktiskt sugen på att prova att gå över till framfotsisättning i ett par minimalistiska skor, samt minska steglängden. Det verkar ju ha funkat för vissa. Jag börjar bli desperat, och känner att jag måste göra en rejäl skillnad. Någon som har erfarenhet av just benhinnor och framfotalöpning? Har hört att det har förvärrat problemen för vissa? Vad tror ni om att träna sig igenom en benhinneinflammation?
#16
•
27 oktober 2011 kl 22:02
Gilla
@ Ann-Charlotte: Den typen av tips ger jag inte mycket för, vad vill DU åstadkomma med det?

@Kajsa B: Tack, det var givande att höra. Kan ligga något i det.

@Dennis Sundman: Ja, jag har funderat i de banorna men vet inte om jag vågar. Men snart har jag inget att förlora på att experimentera...
#17
•
27 oktober 2011 kl 22:57
Gilla
Finns det någon som har erfarenhet av att fortsätta träna trots benhinneinflammation?
#18
•
27 oktober 2011 kl 23:03
Gilla
När du bytte löpstil Daniel, väntade du då tills du var helt smärtfri, eller började du då du fortfarande hade ont?
#19
•
30 oktober 2011 kl 20:22
Gilla
Tack för alla svar! Det är givande att läsa hur andra har gjort, och en del inspirerar mig verkligen. Och tack för alla fina tips! Vilket fantastiskt forum!
Det har hänt en del sedan jag skrev sist. I torsdags, då jag skrev mitt inlägg hade jag precis varit hos naprapaten på idrottsskadespecialisterna.se. Jag var egentligen där för att följa upp min rehabilitering från mina skador på tibialis posteriror, Jag nämnde då för honom att jag hade ont på insidan av smalbenet på vänster ben. Han konstaterade direkt att det var benhinnorna och började behandla mot det. Han sa då att jag skulle vila sex veckor, kanske upp till 12 veckor.
Jag kände mig lite skeptisk, och skrev bl.a. inlägget här på jogg.se
Dagen efter var jag träffade en sjukgymnast som jag har gått till på Haninge Fysio Center. Han gjorde en betydligt grundligare undersökning och sa att det inte fanns några tecken på att jag skulle ha någon benhinneinflammation. Däremot verkade den inre vadmuskeln på vänster ben vara något överansträngd, och det var sannolikt det som gjorde ont. Jag fick rådet att träna, men att ta det lugnt, och öka träningsdosen försiktigt. Stretcha ordentligt och köra mycket med rehabövningar, men absolut inte sluta springa. Där ser man så olika diagnos man kan få! När han sen grundligt förklarade vad en benhinneinflammation är, och hur den yttrar sig, känns det helt klart att det inte är det jag har. Därför blir jag något irriterad på naprapaten som bara slänger ur sig något sånt, och sen ordinerar sex veckors vila i onödan.

För övrigt fick jag rådet av en mycket erfaren och framgångsrik löpare att fortsätta träna trots eventuella problem med benhinnorna. Jag fick råden att massera benhinnor och vadmusklerna hårt, samt kyla med is efter träning, precis som många av er föreslår. Hon menar att det går att vänja bort sig vid benhinneproblem om man tränar lagom.

Kontentan är, tror jag, att man måste vara selektiv vad gäller råd, och att allt inte är vad det verkar vara vid en första anblick. Dessutom tror jag att man ska se upp, även då det gäller auktoriteter. Under det senaste halvåret har jag fått mycket information som talar emot varandra. Det är verkligen ingen exakt vetenskap, och det verkar som om man måste pröva sig själv på egen hand.
#20
•
23 november 2011 kl 12:58
Gilla
Tänkte bara rapportera lite hur det går. Oavsett vilken typ av besvär det var jag hade (enligt en naprapat benhinneinflammation, enligt en sjukgymnast överansträngda vader), så har problemen blivit betydligt mindre. Jag har inte ont vid träning idag, bara då jag klämmer på underbenen. Oftast märker jag inte av "skadan".

Jag har alltså haft ont på insidan av underbenen, på gränsen mellan benet och vaden. Av en naprapat blev jag ordinerad 6-12 veckors vila.
Jag ignorerade detta och fortsatte att träna.

Såhär har jag gjort:

1. Stretchat vaderna ordentligt, flera gånger om dagen.
2. Använt kompressionsstrumpor vid träning, det har hjälpt väldigt mycket!
3. Masserat vaderna/benhinnorna hårt med linement (Linnex eller Tigerbalsam).
4. Varierat underlaget, ungefär 50/50 mellan asfalt och löparspår med bark/jord och grus.
5. Kört en del löpskolning, och bara tränat varannan dag.
< < < 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 > > >