Göteborg halvmarathon

Nej men? Pers igen!

Efter det lyckade Lidingöloppet kände jag att det skulle vara trevligt att få till ett bra halvmararesultat medan formen var på topp – Göteborgsvarvet gick ju inte så bra i värmen. Så jag hade då i princip bestämt mig för att springa Göteborg halvmarathon, men sen blev jag sjuk i nästan en hel vecka och hade i stort sett gett upp tanken på start. Måndagens IK Jogg-träning gick dock såpass bra att jag åter trodde på en start, men ett provskott i tävlingsfart på torsdagen gjorde mig tveksam igen – det kändes inte alls bra. Så det var efter mycket velande och beslutsvånda som jag till sist bestämde mig för att ändå åka till Slottsskogsvallen och göra en efteranmälan. Det fantastiska vädret gjorde sitt till för att tippa över vågskålen: strålande sol, måttlig vind och behaglig temperatur.

Gjorde en kort uppvärmning, två varv runt löparbanorna, och det kändes riktigt bra. Inför starten ställde jag mig ganska nära efter fållan för löpare som planerade en tid under 1:30, om allt funkade borde det gå att komma under 1:34 tänkte jag. Startskottet small och så var vi iväg. Det kändes riktigt lätt, kanske var det de nya skorna som gav extra spänst i steget. Hur enkelt som helst att ligga i 4:25–4:20-tempo. I det fina vädret sprang jag bara och njöt, åtminstone ner till vändningen och en bra bit till. Blå himmel och segelbåtar i viken, det var verkligen en fröjd för ögat. Dessutom pigga ben – "kroppen kändes som en maskin som bara ville springa" som en annan av dagens löpare skrev i sin tävlingsberättelse.

Efter tre fjärdedelar av loppet hade jag lite av samma känsla som i Berlin: "när det går så här fort måste det snart börja gå trögt", men precis som där blev det aldrig riktigt jobbigt. Visst, jag hade inte samma klipp i benen efter femton km som på den första, men det kändes inte speciellt ansträngt. Jag plockade också rätt många löpare sista kilometerna vilket förstås också ger en mental boost. Nånstans runt 18 km hakade jag på en annan löpare som sprang något snabbare än jag för att få till en långspurt, tempot gick då ner mot 4:10. Det var dock något i tuffaste laget och jag fick släppa honom med en dryg kilometer kvar.

I den lilla knixen upp på Margretebergsgatan kunde jag hålla bra fart och sprang om ett tiotal löpare, och när krönet var passerat ökade jag ett snäpp till och var nere på fyraminuterstempo. De sista hundra meterna inne på löparbanan kom jag ikapp en löpare som jag bestämde mig för att inte släppa före. Det blev en riktig spurtduell där jag drog längsta strået och gick in en sekund före. Jag knäppte av min klocka på 1:31:47 och var förstås supernöjd med det: pers med över två minuter! Eftersom jag startade klockan på startskottet blev den officiella tiden ännu bättre: 1:31:38 – en putsning av mitt personbästa med 2:31!

Den där sista fartökningen till under 3:30-tempo tog ut sin rätt, efter målgång och medaljutdelning var jag tvungen att ligga ner och flåsa lite. Men ganska snart var jag uppe på benen igen och kunde avancera fram mot vatten, macka, bulle och kaffe. Där träffade jag också Karibou som gjorde mig sällskap medan jag åt och drack. Vi fick en trevlig pratstund och gjorde upp marathonschema för de närmaste fyra åren: 2014 Chicago, 2015 New York, 2016 Tokyo och 2017 London. Med reservation för att K kanske är i Rio och springer 2016. :-)

En riktigt trevlig dag (kvällen också, men det är en annan historia) på alla sätt! Jag träffade massor av bekanta (och några obekanta som kände igen mitt namn från forumet), kul. Och, sorry Robban, men nu måste du springa Stockholm Marathon nästa år! ;-)

____

Placering 92 av 334 startande i klass M. Inga åldersklasser i halvmaran, men om jag räknat rätt kom jag på tredje plats i M50.