Löpning • Övrigt • 111 inlägg • 7925 visningar •

Vad är det för fel på folk?

Gabriel Enning
1980 • Lidingö
#1
•
29 december 2012 - 17:51
Gilla
Idag på långpasset så bestämde jag mig för att morsa på alla löpare jag mötte. Jag hejade med handen i god tid innan jag mötte folk så de skulle hinna uppfatta hälsningen.

Inte en enda person hejade tillbaka.
< < < 1 2 3 4 5 6 > > >
sabine
1978 • stockholm
#2
•
29 december 2012 kl 17:58
Gilla
Ja fy! Ungefär vad jag upplevde på mitt julaftonsspring också! Dock så mötte jag EN glad löpare som vinkade glatt och en icke löpare som också gjorde det. Så jag fick lite hopp om mänskligheten iaf!:P
Björn Larssons
1965 • Fellingsbro
#3
•
29 december 2012 kl 18:01
Gilla
Kan det va att ni löper i Stockholm:)
Johan F
1975 • Huskvarna
#4
•
29 december 2012 kl 18:02
Gilla
Får lov att instämma med Sabine - Häromdagen när jag gjorde mitt långpass, hejjade i princip alla löpare OCH promenix folk. Stort tack till alla gubbar och tanter som skiner upp som en sol när man springer förbi dom, ni ger mig kraft att orka lite till =)
sabine
1978 • stockholm
#5
•
29 december 2012 kl 18:05
Gilla
Johan: Va kul!:) Dock så va det alltså EN av kanske 20 som hejjade...plus en som inte sprang men som va glad ändå ....men alltid nåt kanske!:)
Anonymiserad
2006 • Alingsås
#6
•
29 december 2012 kl 18:08 Redigerad 29 december 2012 kl 18:09
Gilla
Händer mig också emellanåt, men inte så ofta att det stört mig. Visst skall väl löpare som möts på löparspåret kunna och orka hälsa på varandra?! En liten gest som gör väl världen lite trevligare :)

Om man sen möter en person som inte själv hade för avsikt att hälsa, och den inte uppfattade min hälsning så är ju det iofs en annan sak ..
Jonas Wincent
1970 • Sala
#7
•
29 december 2012 kl 18:14
Gilla
Sprang just i Sågmyra. Alla hälsade faktiskt. Löpare hälsar jag alltid på och nästan alla brukar hälsa tillbaks. Men det är såklart på vischan..
Hannes Camitz
1980 • Gustavfors
#8
•
29 december 2012 kl 18:15
Gilla
Folkvett, bonnförnuft, diciplin välj en.

Själv kanske jag inte alltid säger hej, men jag nickar eller morsar med handen i vart fall.
Leif Andersson
1954 • Falun
#9
•
29 december 2012 kl 18:17
Gilla
Men visst är det så att det hälsas mindre i Stockholm än ute i landet. Men även att det hälsas mindre på gator än ute i terrängspår. Dessutom så är det ofta som så att de som springer med hörlurar är inne i en annan värld och varken ser eller hör något.

Annelie
1971 • Skövde
#10
•
29 december 2012 kl 18:18
Gilla
Idag var en bra dag. Såg två löpare (en av dem två gånger) och bägge hälsade. Den ena (som sprang om mig) pratade till och med lite :-) Kanske var de jogg:are?

Annars brukar det vara dåligt med hälsningar. Jag brukar lyfta handen i en hälsning (eftersom de flesta har något i öronen och hör ändå ingenting) och försöker mig på ett leende (vet inte hur jag lyckas). Ibland hälsar "offret" tillbaka, men oftast ser den jag möter alldeles förskräckt ut (kan bero på mitt leende...)
Tore Eriksson
1957 • Arvidsjaur
#11
•
29 december 2012 kl 18:20
Gilla
Var nere i Bryssel och tog ett par rundor i somras varenda löpare jag mötte hejade. Här om veckan var jag ute i snön och mötte vad jag tror en biltestare som var ute och sprang han hejade givetvis Är vi helt enkelt för tråkiga gamla Sverige
Jag uppmanar alla här på jogg.se att börja heja på alla som är ute och springer eller motionerar på något sätt
Örjan Magnusson
1967 • Upplands Väsby
#12
•
29 december 2012 kl 18:31
Gilla
Rent generellt tror jag det hälsas mindre på ställen och tider där det finns många löpare. Sprang i snöyran i Billingsfors (Dalsland) kvällen före julafton, mötte en enda löpare - självklart hälsar man!

Springer man däremot i Ursvik (Sundbyberg norr om sthlm) där det finns massor av löpare så blir det inte många hälsningar.
Mikael Björk
1978 • Löddeköpinge
#13
•
29 december 2012 kl 18:38
Gilla
Bryr mig faktiskt inte alls om detta med att hälsa. Om någon hälsar på mig hälsar jag självklart tillbaka men tar själv sällan initiativet. Ibland får jag dock ögonkontakt och då blir det kanske en liten nickning eller liknande.

Detta kan iofs bero på att jag ofta springer på en joggingslinga som är välbesökt och då blir det en jäkla hälsande om man skall hälsa på alla.

Men det känns konstigt att någon inte skulle hälsa tillbaka om de uppfattar hälsningen? Är det någon här som skiter i att hälsa tillbaka om ni uppfattar att någon hälsar? Intressant att höra era tankar kring detta i så fall.
Anonymiserad
2006 • Alingsås
#14
•
29 december 2012 kl 18:40 Redigerad 29 december 2012 kl 18:42
Gilla
När jag sprang i skogen idag så hejade jag (naturligtvis) på alla jag mötte. Bara två andra löpare mötte jag men ganska många ute på skogspromenad.
Samtliga hejade tillbaka. I vissa fall hejade de före mig och jag fick heja tillbaka.

Jag tror dock att det har med årstiden att göra. Och platsen (Genarp/Häckeberga). Det brukar nämligen inte vara så i t.ex. motionsspåret i Torup. Och där hejar inte jag heller alltid, snarare tvärtom. Möter man folk i var och varannan krök så blir det ju lite knasigt att heja. Liksom man inte hejar på varenda kotte på gågatan i Malmö men hejar på alla man möter om man promenerar genom en liten by med få invånare och få som är ute och går.

T Springsson
1970 • Skotrampa
#15
•
29 december 2012 kl 18:50 Redigerad 29 december 2012 kl 18:51
Gilla
Ju längre bort geografiskt man är från civilisationen desto mer benägen är man att hälsa, detta oavsett om man är inbitet asfaltsbarn eller bonddräng. Tror det är som man är inne på i inläggen ovan, att det blir väldigt opraktiskt att hälsa hela tiden inne i tätorten. Mitt ute i skogen blir det dessutom nästan nödvändigt att morsa för att visa att man är vänligt sinnad på något vis. Här kan man lätt byta några ord medan man kutar förbi om att deras hund är fin eller om det blivit någon svamp. Man får alltid något glatt svar tillbaka :)
Andreas Lindholm
1973 • Växjö
#16
•
29 december 2012 kl 18:50
Gilla
Känner man de man möter hälsar man så klart. Annars tror jag det skulle kännas mysko, men det har aldrig varit aktuellt.
Patrik Magnerius
1968 • Kållered
#17
•
29 december 2012 kl 18:58
Gilla
Man kan vara för andfådd för att hälsa. :)
Alice Sundström
1968 • Gislaved
#18
•
29 december 2012 kl 19:06
Gilla
Jag möter dem ideligen; tjejer som ser ut som fågelholkar när jag hejar och killar som stirrar blint på en punkt långt framför sig och låtsas att de inte ser mig. Det händer sällan att någon hälsar tillbaka, tyvärr.
Jag hejar alltid, ibland höjer jag handen, ibland en nickning och ibland med ögonkontakt. När bilar stannar för mig lyfter jag handen till en hälsning. Sådan är jag, för mig är det ingen uppoffring att hälsa och jag förväntar mig inte att någon ska hälsa tillbaka, gör de det blir jag extra glad och det lyfter resten av dagens runda :)
Gabriel Enning
1980 • Lidingö
#19
•
29 december 2012 kl 19:24
Gilla
Jag tror att folk här i Stockholm tror att man är ett weirdo om man hälsar. Här ska man stirra rakt fram och ha så lite kontakt som möjligt med folk runtomkring sig. Jag är trött på det.
Camilla Magnusson
1966 • Södertälje
#20
•
29 december 2012 kl 19:55
Gilla
Jag försöker alltid få ögonkontakt för att kunna hälsa men lyckas nästan aldrig min man spinger även han samma rundor som jag och alla han möter hälsar. Antingen beror det på att jag inte ser ut som en löpare :o)) eller så är det lättare att hälsa på en man, jag vet inte. Fast om det är dåligt väder så hälsar eller ler alltid de jag möter iaf.
< < < 1 2 3 4 5 6 > > >
Endast registrerade medlemmar kan posta inlägg till forumet. Registrera dig här eller logga in ovan.