Helsingborg Marathon - Helsingborg

Sjunde gången jag springer detta fantastiska lopp. Min sämsta tid hittills, men det är ju också ett slags rekord. Förutsättningarna var väl inte de bästa. Har tränat ok i år, men inte alls på samma nivå som innan 2018. Hälproblemen sätter stopp för allt för dedikerad träning och inför ett lopp är det smärtstillande som gäller för att det inte ska göra för ont. I år var det också väldigt varmt. 25 grader vid starten och ökande efter hand. Dessutom ganska blåsigt på gott och ont. Men vilket arrangemang! Fantastiskt ordnat som vanligt och fler löpare än någonsin. Peppade med Peter, Tobbe och Tobbes son innan start. Tryckte i mig en banan precis innan start. Valde att inte tränga mig fram mot täten som jag brukar utan istället gå ut lugnt i värmen. Hade en flaska Mer i handen som jag sen fyllde på med sportdryck vid stationerna. Höll ett jämnt tempo och kände mig ganska stark hela vägen trots allt. Hällde vatten över mig på alla vattenstationer och njöt av duschar från publikens trädgårdsslangar så ofta som möjligt. Visst blev det tufft mot slutet, men kändes på något sätt lättare än vanligt. Kanske på grund av den nya bansträckningen som är mer lättsprungen och kanske på grund av det lägre tempot. Annika och Emmy hejade vid Råå och mötte upp vid mål och Isak och Matilda hejade vid Tågaborg. Efter målgång mötte jag upp med Peter och tog ett underbart dopp från bryggan.