Sjuhäradsleden: Ulricehamn - Mullsjö

Sista delen av leden. Visade sig vara den enklaste. Inte så kuperat och fram till sista milen i princip bara grusväg och asfalt. Det var mina ben och framförallt mina fötter, som fått ett gäng blåsor och var allmänt ömma, glada för. Visst börjar det ta emot, och efter varje stopp tar det en km eller två innan det känns som benen kommer igång och jag kan springa normalt. Men ändå bättre än jag hade vågat hoppas på.

Halvvägs blev det ett längre stopp för medhavd lunch och bad. Sen flöt det på bra igen till 37 då himlen helt plötsligt öppnade sig. Försökte gömma mig under ett träd, men var som om någon kastade några hinkar med vatten på mig.
Sista milen var det mer stig och lite mer tekniskt, gillade inte mina fötter i dyngsura skor.
Men allt som allt kom jag fram mer smärtfritt än väntat.