Kornhalls färja–Jörlanda–Svartedalen–Kungälv

Vilken härlig dag för cykling! Kunde inte motstå att ta en runda fast det verkligen inte är optimalt för kommande aktiviteter. Började med att rulla ner mot stan och Götaälvbron för att sen sätta kurs i stort sett rakt norrut. Vinden nordvästlig, så den var mer eller mindre mitt i nosen hela vägen till Jörlanda.

Tog Kornhalls färja över Nordre älv och hade ännu bättre tur med avgången än sist; då fick jag nog vänta en hel minut(!) men nu kunde jag rulla direkt ombord så var det dags för avgång. Valde mindre vägar överallt där det gick för den där riktiga ut-på-landet-känslan. Tyvärr var det oundvikligt med en halvmil på den smala och vältrafikerade Marstrandsvägen. Men där pågick bygge av cykelbana så nästa sommar kan det nog bli ganska så nice att cykla där. Sen småvägar ut mot Rörtången till, där det blev en kort fikapaus med havsutsikt. Fikat bestod i det här fallet av en energibar och en slurk vatten.

Efter pausen var det en knapp mil kvar tills jag vände österut och äntligen fick lite medvind. Men då började istället stigningarna till rundans högsta punkt. Här genom Svartedalen är det också mycket skog så någon riktig fart på vinden blev det inte. Jag har inte cyklat den här vägen på flera år, och aldrig åt det här hållet tror jag. Jag hade glömt riktigt hur backigt det var men tror ändå det var enklare att cykla österut, då slipper man de riktigt branta backarna utan får lite mer hanterbara motlut.

Belöningen för att ha haft en mil med mer eller mindre konstant uppförsbacke blev förstås en lång utförslöpa efter krönet. Lite knixig väg, ändå snittade jag nästan 36 km/h på de sista fem kilometerna av utförsbacken. Sen blev det mestadels platt utmed Göta älv, även om den vägen också har några korta men intensiva backar. Obligatoriskt glassinköp på Fästningskiosken innan det var dags för den sista biten hem, på östra sidan älven den här gången. Glassens kalorier hann inte riktigt rinna ner i benmusklerna så det var lite småtrötta ben sista milen. Jag hade ju som vanligt tänkt ta det lugnt och bara njuta, och som vanligt hade det inte gått att hålla nere farten. Det är nåt med att klicka i pedalerna och trampa iväg som gör att man trycker på bara liiite till... Men en härlig tur blev det hursomhelst.

Den där kommande aktiviteten som jag skrev om inledningsvis då? Jo, jag hade lite lösa planer på att avsluta Länge Leve Loppet-säsongen med att springa en marathon på söndag, den enda distans jag inte sprungit. Men det här passet sänkte nog den idén. Får se vad jag klarar av. En halva i lugnt tempo borde väl ändå gå?