Midnattsloppet Göteborg

– Jag har en plan, tajmad och klar.
– Lysande, Tricky!

Planen var väl kanske inte perfekt tajmad, men den fungerade. Tanken var alltså att ta en rejäl cykelrunda på eftermiddagen för att starta med trötta ben för att inte springa för fort och därmed riskera att slå upp min bristning i högerlåret igen. Cyklingen kom igång lite senare än tänkt, och blev lite längre än planerat, så jag var sen till starten. Kollade för säkerhets skull i informationstältet att det var okej att hoppa in i en senare startgrupp och det var förstås inga problem. Startade alltså i startgrupp 4A i stället för 1C. Som planerat var mina ben rejält slutkörda men det kändes ändå som om det gick onödigt långsamt i starten i den här startgruppen med planerad måltid 55+ minuter. Dessutom var jag långt bak i gruppen eftersom jag gled in i startfållan bakifrån. Så fram till Slottskogsvallen var det i stort sett bom stopp. Bara att följa med i sexminuterstempot som de andra höll.

Nytt för i år var alltså att banan gick via Slottsskogsvallen. Kändes konstigt att springa medsols på löparbanorna, men det gick ju bra det också. Härifrån kunde jag hålla eget tempo, som alltså var mer än en minut långsammare än mitt normala tävlingstempo. Trots det kändes det minst lika jobbigt som vanligt, jag fick verkligen slita med mina trötta ben. Pulsen låg också skyhögt över vad den normalt är i det här tempot. Helt klart fanns det inte många kolhydrater kvar att bränna efter att bara druckit vatten under dagens cykeltur, så det var stor andel fettdrift. Med det låga tempot blev det mycket high-five:ande med barnen runt banan, det var nog inte många jag missade. Klarade att springa uppför båda kyrkbackarna men det var rejält trögt, lite frestande var det allt att börja gå.

Galet trött i målet, någon spurt var det förstås inte tal om. Märkligt nog ingen som helst aptit efter mål trots att kroppen borde skrika efter energipåfyllning. Lite samma känsla som efter Ölands marathon för två år sen även om jag inte ulkade den här gången. Fixade inte att äta varken banan eller energibar, det enda som gick ner var en mugg sportdryck. La mig ner i gräset en stund. Antagligen såg jag rejält sliten ut för nästan alla som gick förbi frågade om jag var okej. Och jodå, det var jag väl men riktigt bra mådde jag inte. Ryckte upp mig efter tio minuter eller så och lunkade iväg till cykeln där överdragskläderna var kvar på pakethållaren – jag hade kallt räknat med att ingen ville knycka mina namnade kläder. Långsam cykling hem där jag försökte få i mig lite energi men magen fortsatte protestera.