Varbergsloppet

Dags för veckans stolleprov: cykla från Göteborg för att springa Varbergsloppet och sen cykla hem igen.

Cyklingen ner gick förnämligt bra; prima väder och trevligt sällskap av en HCK-klubbkamrat, som dock inte skulle springa utan nöjde sig med cyklingen. Kom fram strax före två och efteranmälde mig. Behövde få något litet i magen så jag köpte en kycklingsallad på en restaurang i hamnen. Egentligen lite för mycket och lite för nära start, men jag var hungrig efter cyklingen. Gick sen runt lite i startområdet och träffade Karima, kul!

Tjugo över tre gick jag bort till Simstadion för att byta om och göra ett sista toabesök. Sen en kort uppvärmning innan jag gick in i startfållan för startgrupp 2, med förväntad sluttid under 49 minuter, där jag träffade en stor trupp från Lerum Friidrott med Anders Pihl i spetsen. Trångt i fållan så jag blev kvar nästan längst bak. När starten gick var det alltså många före, och även om jag inte skulle springa fort idag kändes det lite jobbigt att vara inlåst i ett ganska långsamt tempo på grund av trängseln. Efterhand lossnade det förstås och jag kunde komma ner på strax under 4:30-tempo. Det var planen för dagen, att gå in under 45 minuter, och precis vad benen klarade av efter åtta mils cykling (och sju löppass sen i måndags).

Efter ett par kilometer kom jag ikapp Helena som också efteranmält sig (jag hade kollat efter IK Jogg:are i startlistan men inte hittat några). Vi hängde ihop några hundra meter men sen var jag en anings snabbare. I slutändan var hon bara 21 sekunder långsammare än mig, bra jobbat! Som vanligt var det ordentligt varmt med gassande sol, så det blev en mugg vatten över huvudet på varje av de fyra(!) vätskekontrollerna. Jag hade en liten 25 cl flaska med sportdryck med mig så jag kunde dricka när jag blev törstig.

Som förväntat med tanke på förutsättningarna gick det ganska trögt hela vägen men när målportalen närmade sig blev det ändå en spurt, även om jag såg att jag skulle göra sub 45 ändå. Det går liksom inte att låta bli att spurta. Efter att ha fått medaljen runt halsen och växlat ett par ord med Helena, som gick i mål bara sekunder efter mig, blev det någon minut i horisontalläge på gräsmattan innan jag ställde mig i kö för att få kexchoklad, banan och proteinshake.

Lallade sen runt lite i start/målområdet och träffade Karima igen som vann en campingstol på sitt startnummer. Hade sen gott om tid att duscha och byta om tillbaka till cykelkläder innan det var dags för prisutdelning, där det även lottades ut en bil. Strax efter klockan sex rullade vi hemåt igen – utan att ha vunnit någon bil.