9 januari 2019 kl 12:07
Intressant tråd.
Gissar också att du med den nivån i hyfsad närtid kommer igång snabbt (om du undviker skador förstås). Milen på 41-42 nästa årsskifte känns som en försiktig (men kanske sund) gissning.
Känner så väl igen mig och jag sällar mig gärna till comeback-skaran :)
Jag är inte heller nån "riktig" löpare men var igång ganska bra 2012-14 då jag satte PB på halvmara (Kungsholmen runt 2014) på strax under 1:25. Den hösten kraschade jag sönder ett knä (MTB-vurpa) som sen fortsatte att bråka. Först våren -16 efter att ha slagit upp skadan igen fick jag en magnetröntgen som konstaterade avslitet bakre korsband och skadad menisk. Opererade kort efter och rehabbade ( gym zzzzzz) ett knappt år.
Sen dess har jag motionerat sporadiskt (mest cykel) men nu har springsuget börjat smyga sig på. Såpass att jag sneglar på att anmäla mig till Stockholm Marathon i vår och, beroende på hur det går, kanske försöka mig på en sub 3-satsning till nästa år. Jag var sugen på det 2014 men knät kom emellan.
Men man blir ju inte yngre så frågan är om "sista chansen" redan är passerad :)
Å andra sidan är mina barn större och i princip självgående så jag har mer tid att lägga om jag bara håller springpeppen uppe och övervinner min inre latmask.
Jag fattar förstås att man som (äldre) återfallslöpare ska ta det försiktgt, skynda långsamt och så, men för min egen del funkar tidsmål så bra för motivationen så det är svårt att låta bli :)
Det kanske är en typisk gubbgrej att sikta mot "fornstora dar" :)
Sprang faktiskt över 20 km första gången sen 2014 bara häromdagen och det kändes helt OK. Siktar också på att börja trappa upp mängd och se om knän och resten av kroppen verkar hålla.
/Johan