Löpning • Rundor & Kartor • 20 inlägg • 5906 visningar •

Största besvikelsen - Stockholm

Olof
1974 • Stockholm
#1
•
18 maj 2020 - 12:01
Gilla
Trådar om bästa/vackraste rundan finns det gott om, men kan vi inte vända på steken och dela med oss av några nitlotter?
Att 1,8 km-spåret vid ungarnas skola inte är så roligt eller att cykelbanorna kring hotellet i den gråaste förorten bara ger skoskav kan vi lämna därhän - du trodde ju inte själv att de var kul, men du sprang ändå.

Nej, jag vill höra om rundan som grusar förhoppningar, inte infriar förväntningar och inte håller vad den lovar.

För mig är det Lida. Jag hade velat ta mig dit i många år och för några månader sedan blev det äntligen av. Ett omfattande spårsystem, skog (delvis naturreservat), omklädning och fika lät som en solklar fullträff och mina förväntningar var löjligt uppskruvade.
Men tji fick jag.
Spåren är breda som motorvägar, skogen är ful, rundornas upplägg trist, pantsystemet för omklädningen krångligt och fikat dyrt.
Tänkta 30k blev 24k eftersom jag riskerade att dö av tristess och monotoni.
Åker aldrig dit igen.
Jens Sandahl
1969 • Sävedalen
#2
•
18 maj 2020 kl 12:06
1 Gilla
Det låter verkligen som att du fick lida! 🤭
Marcus Nilsson
1967 • www.sapiens.se
#3
•
18 maj 2020 kl 12:15
Gilla
Det här var en rolig trådstart!

Min största besvikelse är Ursviksspåren. Jag har ju en bakgrund från orientering och springer rent generellt mycket skog. För en massa år sedan hörde jag hur olika människor sjöng Ursviks lov och hur fantastiskt det var. Så med en förväntan på en fantastisk upplevelse tog jag mig dit och sprang. Och möttes av spår som slingrade sig fram och tillbaka på ett väldigt begränsat område. Det kändes som att jag sprang fram och tillbaka bara och skogsupplevelsen var väldigt begränsad. Så besviken!


Inser att de som lovordat spåren kom från lite mer av en betongbakgrund än jag...

Sen dess har jag aldrig riktigt hämtat mig och springer aldrig de spåren i sin helhet. I min transportlöpning till jobbet nyttjar jag dock delar av systemet och jämfört med att springa till jobbet den vanliga betongvägen är det en fin upplevelse. Men för att få skog har jag det bättre i min hemmamiljö
HCL
1966 • Landet
#4
•
18 maj 2020 kl 13:12
Gilla
Har några stycken, men en var från när jag var på flerdagars konferens i Stockholm för några år sedan, hotellet låg vid vattnet så jag tänkte att det blir bra att springa ett pass där på kvällen.

Men men, det visade sig att man var "instängd" på en ganska så liten yta, mot vattnet, där jag fick snurra runt runt exponerad för vädrets makter, notering från löp dagbok: "+1 grad och mycket blåsigt, efter ca 2-3km så blev det snöglopp, snö rätt i ögonen så det gjorde ont och jag fick skydda mig med handen, funderade på att bryta där men kämpade på"

"Fick känning/ont i hr fot/vrist efter ca 4-5km igen, höll i sig utan att bli riktigt ont, började kajaka lite mera och då kändes det bättre, kunde springa sista 2-3km nästan helt utan känning."

och så till sist:
"Vädret var riktigt vidrigt men mitt nya regnställ var toppen" (alltid något :)

När jag sprang där runt runt så mötte jag en annan löpare, vi gav bara varandra en blick och nickade, kort samförstånd i lätt vansinne...
Olof
1974 • Stockholm
#5
•
18 maj 2020 kl 14:14
2 Gilla
#2 Jag vet! Massor av ordvitsar på temat "lida" for genom huvudet när jag sprang där, men inte blev det roligare för det.

#3 Där ser man förväntningarnas betydelse! Hade också hört om hur fantastiskt Ursvik var, men trodde inte på det - framförallt med tanke på närheten till alla stora vägar. Så när jag väl tog mig dit första gången var jag inställd på en ganska medioker löpning men blev glatt överraskad av att man fått in så mycket på en så udda plats och att trafiklederna åtminstone ibland vare sig hördes eller syntes.
Ursvik har jag därför fortsatt att återvända till med viss (o)regelbundenhet. Långt ifrån någon favoritplats, men som omväxling är det kul.
Hobbylöparn
Östermalms IP
#6
•
18 maj 2020 kl 14:42
Gilla
Jag vet att tråden ska handla om negativa upplevelser, men jag tycker Ursvik är jättefint. På ett så pass litet område, insprängd mellan Kista och Ursvik har de fått till ett bra spårområde. Särskilt 7km spåret gav en perfekt 10km runda när jag jobbade i Kista.

Även Järvafältet är fint att springa på.
Morgan Wallin
1993 • Tullinge
#7
•
18 maj 2020 kl 14:54
Gilla
Blev lite förvånad när #1 nämnde Lida. Tror lite grann att smaken är som baken, samt att man ofta påverkas mycket av sina egna förväntningar som ni säger. Jag har sprungit i Lida/Brantbrink några gånger nu och visst att det stundtals är 2m breda grusspår, men vem har sagt att det ska vara något trail-område? Men jag hade å andra sidan noll förväntningar på området när jag första gången satte min fot där.

Jag tycker överlag att naturen är jättefin, och när man nästan alltid möter både andra löpare och cyklister så är det ibland bara bra att ha lite bredd på spåret. Sedan har jag hört från andra motionärer att det finns en hel del cykelspår som korsar de vanliga löpspåren, där är det garanterat mer trail-upplevelse, samt att man kan springa ut på Sörmlandsleden härifrån!

Men för att följa det roliga temat på tråden så måste jag nog erkänna att jag inte har någon riktigt stor besvikelse när det kommer till löpning kring Stockholm... Det enda som kommer till minnet är när jag testat några spontanpass i Nackareservatet. Jag tycker det var svårt att orientera sig och lista ut vilken väg man skulle ta när man kom till korsningar, mycket människor med cyklar (även fast de var förbjudna där jag sprang) och barnvagnar som visade noll hänsyn utan man traskade på med 3-4 personer i bredd. Så dit har jag aldrig återvänt, men det ska erkännas att jag själv hade gjort mycket dålig research på området och vilka sträckor som är mest löparvänliga!
Hobbylöparn
Östermalms IP
#8
•
18 maj 2020 kl 14:59 Redigerad 18 maj 2020 kl 15:00
1 Gilla
Re Morgan: Nackareservatet kräver övning.

Är stort, dåligt uppmärkt och det är svårt att spontant förstå hur det går. Samt spår och slingor åt alla håll. Men när man väl fått kläm på det upplever jag det som Kungsleden för löpning, väldigt pampigt. Och bäst av allt, inte så infernaliskt kuperat som många andra "trail"-rundor i Stockholmsområdet.

Leif Andersson
1954 • Falun
#9
•
18 maj 2020 kl 15:27
Gilla
Instämmer med #7. Lida-Brantbrink-Harbro är en favorit nere i Stockholm. För mig som gillar skogen men numera inte förtjust i trail och obanat så fina jämna stigar är perfekt, tycker jag.
Peter P
1965 • Kungsholmen
#10
•
18 maj 2020 kl 16:02
Gilla
Jag kan hålla med om att Lida/Brantbrink var en besvikelse just pga de breda tråkiga grusvägarna. Jag föredrar vindlande småstigar och tycker däremot att Ursviks 10''a är riktigt trevlig, extremen är mindre behaglig då det är svårt att få ett bra flyt i löpningen där.

Tror inte jag i övrigt blivit så besviken initialt men ledsnar rejält med tiden på rundor man betat av för många gånger. Just nu Kungsholmen Runt och Söder Runt, även Djurgården har jag tappat intresset för. Men alla dessa rundor är ju jättetrevliga de första 100 gångerna ;-)
Johan Kling
1984 • Stockholm
#11
•
18 maj 2020 kl 17:07 Redigerad 18 maj 2020 kl 17:30
Gilla
Hmm, svårt. Det har nog extremt mkt med förväntningar att göra ja. Kan nog hålla med om ursvik, hade nog trott det skulle vara mer stig och mindre motionsspår/hästvägar innan jag var där. Men så har jag mestadels varit där på ursvik ultra i mars - i snöblask, lera och mörker största delen av tiden. Har också bara provat 15km-slingan. Helt OK absolut men gillar stig mycket mer. Långt ifrån nackareservatet för min del iaf.

Största besvikelsen för mig är nog de första 3 kilometrarna på sörmlandsleden från björkhagen. Första gången jag skulle springa sörmlandsleden kändes det som något av ett skämt med den grusvägen längs golfbanan. Dom kunde gott startat leden 3km senare och markerat det som den transport det är, tycker jag. För sen är det så himla fint så synd om någon struntar i det (även vandrare) för att transporten i början är lite tråkig.

Lida har jag aldrig provat. Blir ju lite nyfiken nu :-).

Annars håller jag med om att "klassiker" som söder runt, årstaviken runt och kungsholmen runt börjar bli ganska tjatiga. Kanske att Årstaviken en solig helgdag skulle kunna platsa på en sån här lista för mig - det är snudd på outhärdligt att kryssa mellan allt folk på söder-sidan en solig helgeftermiddag tycker jag.
Eva Enmark
1957 • Tullinge
#12
•
18 maj 2020 kl 18:09
Gilla
Min största besvikelse är motsatsen till era upplevelser av Lida/Brantbrink (som för övrigt är min "hemmaplan"). Jag pratar om Skogsfemman och Skogsmilen i Flemingsberg. Smalt och backigt och stenigt... Helt omöjligt att springa för mig. Men för andra kan det vara rena drömmen.
Magnus
Stockholm
#13
•
18 maj 2020 kl 18:25
Gilla
Får nog säga Ursvik också, inte alls den skogsupplevelse jag trott, men kuperat var det i alla fall :)

Tröttnar man Kungsholmen runt kan man alltid göra en avstickare till Karlbergsparken och ta några varv, i princip aldrig nåt folk att tala om där på helgen och bra ställe att köra intervaller utan att behöva väja för de vanliga flanörerna.
Hobbylöparn
Östermalms IP
#14
•
18 maj 2020 kl 18:51
Gilla
Bild uppladdad av Hobbylöparn
Re 11;

Aha, där hittade jag en besvikelse; Sörmlandsleden. Jag sprang första två etapparna på den från Björkhagen ned till Alby Gård, ca 14 km varje riktning. Även om det var vackert och så, så var det konstlat. Upp och ned för berghällar, kringelikrokar, ofta parallelt med vanliga cykelvägar.

Nej den springer jag inte igen. Möjligen bra för trekking promenader.
Johan Kling
1984 • Stockholm
#15
•
18 maj 2020 kl 19:31
Gilla
#14 Ta bussen till nyfors eller tyresta by nästa gång och kör etapp 3 - de 13 från Alby till tyresta by (eller ännu hellre andra hållet för att få tyresta först) är bland de bästa längre, markerade a till b-leder som finns i Sthlm skulle jag tro. Första 2 etapperna är bra för att vara storstad, men är fortfarande ganska mkt stad - tredje etappen är bra på riktigt. Som sagt - ge inte upp sörmlandsleden för att början är en besvikelse :-)
Hobbylöparn
Östermalms IP
#16
•
18 maj 2020 kl 19:38
Gilla
#15: Bra tips, tack! *thumbs up*
Peter P
1965 • Kungsholmen
#17
•
18 maj 2020 kl 20:30
Gilla
#14 Eller pendeln till Handen och spring till Björkhagen. Kan hålla med om att första/sista biten från/till Björkhagen inte är den roligaste men har man redan 32 km i benen är det skönt att slippa rötterna :-D
Stefan Ödman
1970 • Skövde
#18
•
18 maj 2020 kl 21:13 Redigerad 18 maj 2020 kl 21:38
Gilla
-
Carl Lernberg
1976 • Hässelby
#19
•
18 maj 2020 kl 21:56
Gilla
#17 har inte jag sprungit den sträckan med dig för en massa år sen på Hornstull - Järna?!🤔
Peter P
1965 • Kungsholmen
#20
•
18 maj 2020 kl 22:27
Gilla
#19 Hornstull-Järna har jag sprungit några gånger men den inkluderar inte Handen-Björkhagen, men det är en del Sörmlandsled innan Järna.
Endast registrerade medlemmar kan posta inlägg till forumet. Registrera dig här eller logga in ovan.