1 juli 2018 kl 19:58
Håller med #15, och lägger till att underskatta inte partiet från Fågelöudde - Grönsta gärde där loppet springs mest i skogen. Inga direkta långa backar, men små branta upp-/nedförslöpningar mest hela tiden som gör löpningen väldigt orytmisk. Gäller att hitta rätt teknik/taktik/rytm där för att inte bli för trött inför den sista milen.
Sprang själv mitt första Lidingölopp redan 1988, då underskattade jag sista milen och gick bokstavligt talat in i väggen sista 5-6 km och det kändes som jag kröp i mål.