Löpning Träning 10 inlägg 7983 visningar

Benen stumnar alltid rejält när jag närmar mig 3 mil

1975 • Torslanda
#1
3 september 2011 - 22:58
Gilla
Måste rådfråga den samlade expertisen här på jogg.se

Jag har börjat med att springa ett lite längre pass ibland.
Men varje gång jag springer ett lite längre pass blir jag väldigt stum i benen när jag börjar närma mig 30km.

Beror detta på en kombination av längd och fart, dvs kommer jag teoretiskt hålla längre om jag springer långsammare?
Eller beror det på hur länge jag varit ute och sprunget dvs total löptid? (energiintag etc kanske?)

Och viktigast av allt, hur tränar jag bäst för att klara mig längre innan stumheten inträffar?
Shadow Man
1970 • Lund
#2
4 september 2011 kl 02:18
Gilla
Nu vet jag inte syftet med dina långpass men jag tycker att du springer dessa med onödigt hög intensitet/tempo. Om man utgår från din tid på Göteborgsvarvet så vore nog 5:30 ett rimligare långpass-tempo. Spring gärna progressivt, dvs öka tempot mot slutet.

Uthålligheten förbättras om du springer många långpass. Att hålla igång lång tid är sannolikt viktigare än att hålla ett högt tempo.

Jag tycker inte du ska använda dig av extra kolhydrater under träning. För då blir antagligen träningseffekten sämre.
1974 • Ljungby
#3
4 september 2011 kl 08:33
Gilla
Tror det är ganska rimligt att stumna något vid så långa pass. Själv så brukar jag säga att 21 km är precis lagom att springa för att då är det fortfarande behagligt.
Men har inhandlat ett par kompressionsstrumpor. Tänkte testa dessa något pass framöver.
Tomas Ivarsson
1961 • Bjärred
#4
4 september 2011 kl 10:21
Gilla
Jag stumnar också vid 30km, (+/- några km ), och orsaken som ''serveras'' när man söker information är att ''glykogenet'' i musklerna tar slut .Och vi är inte ensamma om detta problem, jag har läst så många liknande berättelser, att jag tror att det är vanligare att det händer, iaf för nybörjare, än att det inte händer. Egentligen - om man tänker efter så är det ju inte konstigt att man blir trött när man sprungit 3 mil-- för något år sedan innan jag började träna skulle 3 mil verka rent absurt långt att springa om man frågat mig då.Kanske man bara skulle säga; Trött efter 30km??-- ja, vad tror du egentligen ?!. Men när man började träna var man ju trött redan efter 5km - och det tränade man bort. Nu kommer detta med'' Glykogenet''- kan man träna bort det också ? Det som håller hoppet uppe är ju att långtifrån alla drabbas ,inte lika hårt iaf.. Många har tvärtom en ökande tendens i Maratonloppen, och antar de har tränat mer och smartare,så jag följer numera Frbergs program ( här på Jogg) enligt tanken att det är bättre att kopiera någon som lyckats, än att köra på känn-- Det lär visa sig snart för min del.
Vad gäller farten så har jag liknande funderingar som du.Resonemang: Om man studerar extremfallen så borde det rimligen funka så att om man går ut i högpuls fart så kroknar man snabbt, och tvärtom, kör man i långsam låg puls-fart så borde man väl klara 42 km helt utan smärta?-- så någonstans där emellan ligger alltså mitt ideal-tempo. (jag hoppas att det Tempot är 5,06 min/km, då fixar jag min målsättning! )
Staffan Malmberg
1954 • Hyltebruk
#5
4 september 2011 kl 10:36 Redigerad 4 september 2011 kl 10:36
Gilla
Min bästatid från Sthlm detta år, 4.48 min/km, är inte mkt snabbare än mitt nuvarande långpasstempo, ca 4.55-5.00 min/km. Nu tror och hoppas jag ju att jag är mogen för en mara under 3.15, dvs 4.37 min/km. Men det är ändå bara 20 s/km snabbare än mitt träningstempo. På långpass över 26 km använder jag alltid dextropur, aldrig annars. Nu kan det i och för sig vara så att jag har vant mina ben vid långa pass: mina snittlängder på jogg.se ligger oftast över 20 km. Mitt tempo på 20 km är oftast lika snabbt/långsamt som tempot på 30 km.
1970 • Sala
#6
4 september 2011 kl 10:41
Gilla
Du har ju ställt huvudfrågan, det är ju svaret på den som vi alla söker. Alla har nog olika lösningar men för att undvika att stumna när du springer riktigt långt lär du nog springa riktigt långt många gånger så anpassar sig benen vad det lider. Jag märker i alla fall att all min distansträning har ändrat hur benen fungerar vid utmattning. Benen liksom trummar på, de vill inte men gör det likförbannat.

Lycka till!
Staffan Malmberg
1954 • Hyltebruk
#7
4 september 2011 kl 10:44
Gilla
Jonas:
bra liknelse. Visst börjar det kärva men det bara rullar på ändå :)
Sofia
1975 • Ängelholm
#8
4 september 2011 kl 20:10
Gilla
för mig, som verkligen är nybörjare på dessa distanser, måste jag säga att det går bättre och bättre. Tror att både form förbättras för varje gång, men även fötterna som i början tog ganska mycket stryk klarar det mycket bättre nu efter ca ett halvår.
Köpte också kompressionsstrumpor som jag användt nu i ca 2 mån. och jag tycker fakstiskt att de hjälper.

Lycka till!
Fia
Oldboy
1952 • Danderyd
#9
4 september 2011 kl 21:48
Gilla
Min erfarenhet är att det är endera av två faktorer som sätter gränsen för hur bra långpasen går: antingen blir man tung eller i värsta fall stum i benen, eller så tar "orken" slut. Eftersom jag springer rätt mycket långa pass så har benen vant sig vid distansen så det är bara på tävling eller annars vid ovanligt hög fart som jag känner stumhet eller smärta i benen och inte alltid då heller.

"Till vardags" tror jag inte man ska känna stumhet på sina långpass, det är nog idé att sänka farten på de längsta passen, för det mesta i alla fall.
Lena Ramnemark
1961 • Halmstad
#10
5 september 2011 kl 13:26
Gilla
Jag är absolut ingen långdistanslöpare och har därför inget att tillföra diskussionen baserat på egen erfarenhet (än?). Tänkte bara ge er en länk till en intressant artikel som bla tar upp fenomenet "stumma ben" eller att "gå in i väggen": http://www.chemsoc.se/admin/UploadFile.aspx?path=/UserUploadFiles/KEMINS_AR/08-Augusti_Idrott_KVB-KT7-8_2011_44-46.pdf
Endast registrerade medlemmar kan posta inlägg till forumet. Registrera dig här eller logga in ovan.